Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ingen har väl glömt Ola – den kontroversiella ”Love is blind”-deltagaren som i våras lyckades reta upp både tittare och kulturskribenter genom sitt andlighetsprat och dissande av dåvarande fästmön Milly? Och knappt har vi kommit över Ola-gate förrän det är dags för en ny flamboyant realitykaraktär att diskutera i smågrupper. Gör er redo för det kongeniala Medelhavssvaret på Ola: ”Love is blind”-Giovanni!
Kärleksrealityn ”Love is blind”, som startade under pandemin, är vid det här laget en av Netflix största succéer. Även den svenska versionen blev oväntat framgångsrik och hamnade på streamingtjänstens globala topp tio-lista.
Det existerar numera tolv franchise-versioner av konceptet med att dejta i blindo – från Japan till Förenade arabemiraten – så det finns oändliga möjligheter att applicera sina egna amatöretnologiska spaningar enbart på deltagarnas reaktioner när de äntligen får möta sin utvalda partner. Serien sägs även haft en viss inverkan på yngre generationers dejtningskultur med sitt fokus på känslomässig, snarare än ytlig, attraktion. Hur viktigt det är att ”visa sin sårbarhet”, och så vidare.
Efter en ”svår” USA-säsong, utan någon kärleksmagi att tala om, måste eventplaneraren Giovanni vara svaret på alla sömnlösa castingansvarigas böner. Med en rad episka framträdanden i det senaste tillskottet, ”Love is blind Italien”, lyckliggör han nu fans världen över.
”Love is blind”-Giovanni är även en logisk fortsättning på den trend för realityprofiler som kristallkramande Ola var först ut med. Vi kan kalla profilen för andlig bad boy – med en tvist. Och som alla trender med visst publikt gensvar säger den något om samtiden. Vi lever trots allt i en tid där TV4:s nysatsning inte heter ”Kalla fakta” utan ”Kalla kårar” och är ett spökprogram. Och där en uppdaterad Vicomte de Valmont har lagt till andliga guruer, rosenkvarts och Merkurius retrograd i sin erövringsrepertoar.
”Love is blind UK” var hur som helst inte sena att följa upp trenden med deltagaren Patrick, en 33-åring från London med yrket ”human design coach”. I serien beskrev han sig själv som ”djupt andlig” och dissade kvinnor med hänvisning till sin ”mjälte-instinkt”. Senare visade det sig att Patrick hade ett barn på väg utanför programmet.
Och nu har vi alltså romaren Giovanni Calvario som sveper in i den italienska ”Love is blind” klädd som Greven av Monte Cristo. Förutom fluffiga ”puffyshirts” bär han glansiga västar och – enligt egen utsago – caper (!). 36-åringen verkar tycka att det är en bra idé att presentera sig med orden ”i kärlek, liksom i livet, är jag en blandning av gentleman och barbarisk viking”. I dejtingkapslarna deklamerar han dikter och pratar om imaginära slott (som han har eller vill ha, oklart vilket).
Men framför allt vill Giovanni gärna framhäva sin andliga sida. Inför ”Love is blind”-erfarenheten har han visserligen blivit coachad av en ”runmästare”, men taktiken att köra exakt samma typ av förförelseakt på flera kvinnor samtidigt känns trots allt mer som ”The game” än Dalai lama.
Det är med blandade känslor jag noterar att Giovannis rödflaggade snickesnack faktiskt går hem hos några av de kvinnliga deltagarna – utom de som bryskt dömer ut honom som narcissist. Jag lider visserligen med den kvinna som till slut skuttar in i fällan, men en annan del av mig gläds – eftersom det innebär att jag får se mer av Giovanni i kommande avsnitt.
För parallellt med alla spirande kärleksrelationer ska det onekligen bli intressant att följa hur Italiens andliga bad boy klarar de vardagliga utmaningarna i jordelivet. Som till exempel att möta sin kvinna ”i köttet”.
Läs fler krönikor och andra texter av Catia Hultquist
