Dag ett på bröllopsresan delar miljöaktivisten Mitch, generöst, med sig av sina tankar till sin fru Krysten. Han säger: ”Jag är inte attraherad av dig”. Ridå.
Unga människors benägenhet att prata om sånt som tidigare generationer hållit käft om har blivit – för att uttrycka det göteborgskt – en snackis. För tydlighetens skull; principiellt är jag absolut team prataomdet. Det är väl jättebra att vi sätter ord på och minskar skammen kring sådant som psykisk ohälsa och sexuella övergrepp. Men, hör nu ungdomar; det finns faktiskt tillfällen där pratandet är direkt kontraproduktivt.
Det jag tänker på är den där spännande, men ack så ömtåliga chans-till-romans-fasen. När man fortfarande inte vet vart relationen leder och man kan vara på väg in i något stort, fantastiskt. Jag antar att behovet av viss käfthållning och eftertanke i parrelationens inledande fas inte direkt är något som lärs ut i skolorna. Och på sätt och vis ska vi väl vara tacksamma för det. För utan det filterlösa känslopratet modell 2024 skulle realityserier som ”Gift vid första ögonkastet” (GVFÖ) vara betydligt tråkigare.
Den nya säsongen av GVFÖ har idel unga par och levererar onekligen på området. Vi har Torsten, 27, som verkar sympatisk, men som förhåller sig till sin nyblivna fru Anastasia, 27, som om hon vore på skärm och han själv en random reaktionsvideopratare. Knappt har vigselringen trätts på förrän Torsten ser sig nödgad att deklarera för bruden att han minsann ”inte känner några fyrverkerier”. Han är även skeptisk till Anastasias bröllopsmanikyr och fäller den besynnerliga kommentaren ”långa naglar på tjejer är en red flag”.
Vi har även det intensiva paret Jimmi, 33, och Linnéa, 27, som hela tiden måste livekommentera sitt känsloliv. Inför varandra och andra. På första mötet med de andra matchningarna rapporterar (skryter) de glatt om sitt sexliv. När de är på tu man hand delger de varandra minsta skiftning av sina känslolägen.
Vilket går mindre bra när känslorna börjar mattas av för Linnéas del – hon misstänker att de inte gillar varandra exakt lika mycket i varje sekund. Naturligtvis måste hon berätta om det för sin make. Vilket får till följd att bröllopsresan inleds med tröstlös diskussion om sånt som aldrig blir bättre av tröstlös diskussion. Relationstemperaturen sjunker till svensk midsommar-nivå, det vill säga samma iskalla grader som parens skrattretande torftiga budgetbröllopsresa inrikes.
Men på experternas kommentarer förstår man att filterlösheten inte bara är en generationsfråga, det är tydligen också något som uppmuntras från professionellt håll. Sexologen Kalle Norwald förklarar i en synk att det var ”generöst” av Linnéa att berätta för Jimmi att ”hon känner det här tvivlet på relationen”. Generöst, really? Och sedan säger Norwald att ”vi måste känna tvivel” i en relation ibland. Okej, men måste vi verkligen berätta om det? På bröllopsresan? Jag tvivlar.
Börjar det inte bli dags för lite mer Perelsk expertkunskap (som i belgiskamerikanska psykoterapeuten Esther Perel) i GVFÖ? Det vill säga någon som kan slå ett slag för både närhet och distans, och till och med lite osvensk mystik i relationsbygget?
Christoffer, 30, och Rosanna, 32, är det par jag hyser mest hopp om just nu. De trotsade experternas förmaningar om att vara tillsammans 24/7, tog två dagars paus, möttes på Arlanda, dissade budgetbröllopsresan och åkte på egen tripp till Santorini. Såg klart mer pigga ut än de andra stackars paren som tvingas kommunicera tvivel i snålblåst.
Och hur gick det för Mitch och Krysten från amerikanska GVFÖ? Det blev så klart nej på beslutsdagen. Spiken i kistan var dock inte kommentaren om icke-attraktion. Det var att Mitch kände sig tvungen att kommunicera att han tyckte Krysten var snyggare utan smink.
Läs fler krönikor och andra texter av Catia Hultquist