Dagens Nyheter har i en serie artiklar granskat Våldtäktsindustrin i Filippinerna. Från Sverige regisserar män över nätet övergrepp på små barn.
När DN besökte ett barnhem i Olongapo fick flickor som utsatts för sexualbrott tillbringa en timme i ett madrasserat rum, där de tilläts skrika, gråta och slå mot väggarna. Personalen kallar det ”emotional therapy” och säger att det hjälper barnen att släppa ut sin smärta. Men metoden är kontroversiell – och väcker kritik från bland andra World Childhood Foundation, som arbetar med att bekämpa sexuella övergrepp mot barn.
– Det finns mycket kunskap i dag om hur man ska behandla, bemöta, hjälpa barn att läka från svåra trauman efter sexuella övergrepp eller från andra svåra erfarenheter. Och den typen av metoder är ju inte någonting vi ser i Sverige, säger Joel Borgström, senior programhandläggare på World Childhood Foundation.
Han säger att behandlingsmetoden kan göra mer skada än nytta – att barnen återupplever sina trauman i stället för att bearbeta dem.
På samma sätt ifrågasätter Joel Borgström att barn över huvud taget placeras på barnhem, en miljö som enligt honom ofta förstärker känslan av utsatthet i stället för att ge trygghet.
– Det finns i dag stark evidens för att barn som växer upp på institutioner riskerar att ta skada. Det barnen behöver är i stället en trygg, familjeliknande miljö – ett familjehem där det finns närvarande vuxna med kunskap om just bemötande och stöd, säger Joel Borgström.
Filippinska myndigheter vill själva bort från barnhemsmodellen, berättar han. Men systemet lever kvar, delvis för att det fortsätter att komma in pengar och volontärer från väst.
– Det är ett problem. För även om det sker med goda avsikter, bidrar privata svenska donationer och volontärinsatser till att upprätthålla ett system som man egentligen försöker avskaffa, säger Joel Borgström.
– Man kan kalla det ett dubbelt svek: först övergreppen, och sedan ett samhälle som säger sig vilja hjälpa men placerar barnen i en miljö som riskerar att skada dem på nytt.
Varje år exploateras uppskattningsvis en halv miljon barn i Filippinerna i sexuella syften. Problemet med övergrepp som sänds direkt på nätet, beställda av män i väst, har vuxit kraftigt de senaste åren.
Flera datakällor tyder på att Sverige, tillsammans med Norge, är länder som sticker ut. Det visar misstänkta pengatransaktioner enligt filippinska myndigheter samt data från USA över antalet underrättelser.
DN:s granskning visar också ett återkommande mönster i de svenska polisutredningarna. De har gång på gång dragit ut på tiden – trots att gärningspersonerna varit kända. Det har dröjt månader, ibland år, innan männen stoppats. Under tiden har övergreppen kunnat fortsätta.
Det är en bild som Joel Borgström känner igen.
– De enskilda poliserna brinner för detta, de gör sitt allra bästa för att utreda de här brotten. Men det är en utmaning: det är stora volymer och komplicerade utredningar. Då behöver man också få resurser och förutsättningar att genomföra de här utredningarna.
Han fortsätter:
– Det har inte varit tillräckligt prioriterat, skulle vi säga.















