I mitten av Christian Anderssons utställning på Galerie Nordenhake tronar något som ser ut som en mindre kontorsskrivare. Men det här är inte en skrivare, för att parafrasera Magritte, det är en 3D-printad bild av en skrivare.
Liknande självrefererande cirkelrörelser återkommer genom utställningen som begreppsliga och bildmässiga möbiusband, en evig rundgång.
Det gör också pendlingen mellan det fysiska och det virtuella. Verksserien ”Cache” påminner genom sin titel om datalagring, men är ett högst analogt arkiv där bild lagts på bild med tjocka plexiglasskivor emellan. I varje lager är former utskurna, så att bilden bakom delvis blottas. Bakom en familj i ett vardagsrum skymtar något som liknar ett medeltida fantasilandskap, som fragment av en annan tid och värld. I en annan version tränger en kraschad flygmaskin fram genom en öppning i ett palatsliknande rum. Det är visuellt starkt, som storslagen teater.
Det teatrala får fullt spelrum i utställningens innersta rum, där en skelettliknande människogestalt blickar uppåt liksom mot högre sfärer.
Det är en kopia av ett kadavermonument från en fransk kyrka från 1500-talet. En förvånande gravutsmyckning kan tyckas, men där bilden av en kropp i upplösning skulle påminna om köttets begränsningar och storheten i livet bortom detta.
I sin uppsträckta hand håller figuren en tesserakt, en komplex geometrisk kub som brukar används för att visualisera begreppet tid i ett fyrdimensionellt universum. På ett sinnrikt sätt är den placerad så att den kastar en, som det ser ut, tredimensionell skugga på väggen.
Utställningstiteln ”I hear the roar of a big machine” är hämtad från The Sisters of Mercys låt ”Lucretia my reflection” från 1988. I en gammal video till låten ser tillvaron ut som ett domedagshelvete i en enorm maskinhall.
På vägen ut ser jag att baksidan av ”skrivaren” har ett stort köttigt hål, som om någon hade tagit ett bett på den, eller som att den håller på att ätas upp inifrån.
Det är förstås öppet för tolkning vilken stor maskin som är verksam i Christian Anderssons utställning. Men hans sätt att vända och vrida på tankestrukturer och dimensioner är briljant.
Läs mer: Smart och suggestiv utställning av Christian Andersson
Läs mer om konst på dn.se