När Christoffer Hallgren föddes var han blå – den blåaste bebisen som läkaren hade sett.
Bara några månader senare opererades han för sitt medfödda hjärtfel. Det fungerade någorlunda.
Christoffer minns att han var trött, inte orkade lika mycket som andra barn. Den oregelbundna pulsen och andfåddheten lärde Christoffer sig att känna igen som hjärtflimmer.
– Jag levde i alla fall. Men det var inte smärtfritt, det var ständiga sjukhusbesök. Hjärtat krånglade. Jag trodde inte att jag skulle bli vuxen, så jag planerade inte för framtiden, säger han.
Tolv år gammal fick han en pacemaker. Det räckte inte – Christoffer var tonåring och på väg mot hjärtsvikt.
Lösningen blev ett nytt hjärta genom transplantation. Det tog ett tag för kroppen och hjärtat att ”lira”, som Christoffer uttrycker det.
Sedan höll det nya hjärtat i över tre decennier. I sommar fyller Christoffer 50 år.
Vi träffar honom på Transplantationscentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Här på Sveriges största transplantationsenhet har man genomfört över 900 hjärttransplantationer.
Två av dem på Christoffer – innanför bröstkorgen har han nu hjärta nummer tre.
Bredvid honom sitter personen som gjorde den andra hjärttransplantationen: thoraxkirurgen Jakob Gäbel. Han har gjort nästan 100 hjärttransplantationen, flest i regionen.
Känslan när ingreppet går vägen är fortfarande lika stark.
– Varenda gång när man har sytt in hjärtat, släpper på cirkulationen och det nya hjärtat börjar slå…. Och sedan när man långsamt går av hjärt-lungmaskinen och hjärtat tar över cirkulationen… hallå… Nej, men alltså …
Håren på Jakob Gäbels underarmar reser sig. Det kommer inga fler ord, bara ett ljud: Mmpf!
En som känner minst lika starkt för den lyckade transplantationen är mamma Marita. Christoffer ringer upp henne på videosamtal och Jakob Gäbel vinkar in i mobilen.
– Det var jag som transplanterade Christoffer senast, säger han.
– Du gjorde ett bra jobb! svarar Marita.
Thoraxkirurgen är tydlig med att han inte vill ha äran själv. All sjukvård handlar om lagarbete. På Sahlgrenskas transplantationsenhet består laget av många personer med mycket erfarenhet: sjuksköterskor, narkosläkare, kirurger.
Både Christoffer och mamma Marita har bara beröm att dela ut till de olika sjukhus som har behandlat honom genom åren.
– Jag är enormt tacksam för alla fantastiska kirurger, sjuksköterskor och annan personal. Och för donatorerna, som valt att donera. Utan dem hade jag inte blivit så här gammal, säger Christoffer.
Även om han stundtals har varit rädd att dö, har Christoffer en förhållandevis avslappnad relation till hjärtproblemen. Det har hänt så mycket genom åren att det helt enkelt inte hade varit hållbart att grubbla.
– Om hjärtat funkar så funkar det. Kommer det något problem så tar jag det då. Det är bara att ta sig vidare, säger han.
Desto mer tid att oroa sig har mamma Marita haft.
En händelse sommaren 2003 minns hon särskilt. Christoffer hade mått dåligt och åkt in till sjukhuset på kvällen. Nästa morgon blev Marita uppringd, med orden: ”Skynda dig, för vi tror inte att han klarar det här.”
Christoffers hjärta hade stannat. Efter 55 minuter hjärt och lungräddning började det slå igen. Läkarna var oroliga att hjärnan skulle ha skadats av syrebristen. Men icke.
– Han har en enorm livskraft. Annars klarar man inte allt han har gått igenom, säger Marita.
Under operationernas långa timmar har hon befunnit sig i ett vakuum, med ångest och samtidigt hopp om att sonen ska klara sig.
– Det är svårt att förstå att han fortfarande lever. Nu tror jag för första gången sedan Christoffer föddes att han kommer att överleva mig, säger Marita.
Nästan så snart Christoffer hade vaknat från operationen ville han börja träna med sjukgymnasten. Efter bara en månad blev han utskriven från sjukhuset.
Jakob Gäbel ryser igen. Transplantationer och andra hjärtoperationer är inte utan komplikationer och risker, särskilt inte när det gäller någon som redan har opererats.
Av de över 900 hjärttransplantationer som gjorts på Sahlgrenska är bara ett drygt trettiotal så kallade retransplantationer.
– Det är ett stycke väldigt fin svensk sjukvård, säger Jakob Gäbel och vänder sig till Christoffer:
– Om man inte hade opererat dig när du var några månader hade du dött. Sedan fick du någon annans hjärta, och det slog i dig i 32 år. Du överlevde ett hjärtstopp. Nu har du fått ett nytt hjärta, och det gick smidigt. Det är för jävla coolt.
I dag mår Christoffer bra. Han ser själv sitt liv som indelat i faser efter hjärta ett, två och tre. Vad ”Christoffer 3.0” ska hitta på vet han inte riktigt än. En sak är dock säker:
– Jag bestämde mig innan transplantationen för att efteråt, då kör jag bara. Då blir det full fart, säger han.
Fakta.Hjärttransplantationer
● En hjärttransplantation är en operation där ett sjukt hjärta ersätts av ett nytt, från en avliden donator.
● Sveriges första hjärttransplantation genomfördes på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg 1984.
● I dag utförs ungefär 60 hjärttransplantationer årligen på Sahlgrenska universitetssjukhus och Lunds universitetssjukhus.
● Efter en transplantation behövs läkemedel för att hindra att kroppen stöter bort det nya organet. Läkemedlen påverkar bland annat njurar och immunförsvar.
Källa: Sahlgrenska universitetssjukhuset
Fakta.Så fungerar organdonation
● I Sverige har alla rätt att själva bestämma om de vill donera sina organ och vävnader efter döden.
● På Socialstyrelsens hemsida kan personer anmäla sig till donationsregistret och ange sin inställning till organdonation, både till transplantationer och till forskning.
● Det går även att ange undantag, om en person av någon anledning inte vill donera ett specifikt organ.
● Vårdnadshavare kan registrera barn upp till 15 år. Den som fyllt 15 kan själv anmäla sig till donationsregistret.
● Fysiska donationskort gäller fortfarande. Men vården uppmanar alla att vända sig till det digitala registret också. Det är säkrare och mer lättillgängligt för vårdpersonalen.
Källa: Socialstyrelsen
Läs mer:
Kirurgerna som har livet i sina händer
















