Ledaren för Nationell Samling, av min italienska vän kallad Le Penne, av fransk domstol kallad bedragare – kärt barn till Jean-Marie har många namn. Men en titel Marine Le Pen inte kommer kunna få i närtid är president, efter att hon under måndagen fällts för förskingring av offentliga medel. Tillsammans med åtta andra EU-parlamentariker från Nationell Samling förbjuds hon från att kandidera i val, efter att de felaktigt använt EU-pengar för att avlöna assistenter.
Att bryta mot god EU-finansieringssed har länge varit lika europeiskt som en tågförsening
Fransmännen är långt ifrån ensamma. Att bryta mot god EU-finansieringssed har länge varit lika europeiskt som en tågförsening. Jag såg det med egna ögon när jag reste med den smalspåriga järnvägen Viktor Orbán låtit bygga i Felcsút. Den bekostades med två miljoner euro ur EU:s regionutvecklingsfond och trafikerar sträckan mellan den ungerske premiärministern Orbáns fotbollsarena till skrytbygge, Pancho Arena, och grannorten Alcsútdoboz (befolkning cirka 1 500).
Den cypriotiske influeraren tillika parlamentarikern Fidias Panayiotou har anlitat sin syster – inte som anställd, nej nej, det vore korruption. Hon är konsult, och har därmed ett marginellt annorlunda passerkort till maktens korridorer. Man kan kalla det att mygla med demokratin. Man kan också kalla det syskonkärlek.
Gemensamt för många ur den långa raden EU-parlamentariker som fifflat med finanserna är att de är populister, som inte sällan gått till val på att stoppa slöseriet de sen själva kommer att bidra till.
Det är snårigt, detta med EU-gemensamma medel. Men det kan alltså också vara vackert.
Att Marine Le Pen döms till fyra års fängelse, och förbjuds ställa upp i presidentvalet 2027, bidrar kanske till att det högerpopulistiska segertåget börjar sakta in.
Läs fler texter av Clara Popenoe Thor.
