De senaste åren har utfrågningar i den amerikanska kongressen avlösts av vittnesmål från stridspiloter och uttalanden från politiker efter möten bakom stängda dörrar. Svaret på frågan om jorden har besök av varelser från andra världar verkade plötsligt inte så avlägset.
En av pusselbitarna var några glittrande grå metallbitar som under mystiska omständigheter hamnade i radioprataren Art Bells händer, inskickade av en anonym källa i april 1996. Källan påstod att hans farfar varit med och bärgat delar från ett kraschat rymdskepp i öknen 1947. Samme farfar hade plockat med sig några småbitar av skeppet där det också skulle ha hittats två döda och en skadad besättningsman.
Metallfragmenten hamnade sedan hos den amerikanska ufologen och prisbelönta dokumentärfilmaren Linda Moulton-Howe som för några år sedan sålde dem till Blink-182-sångaren Tom DeLonge och hans företag To the stars academy (numera TTS) för 35 000 dollar.
Eftersom Tom DeLonge inte hade några problem med likviditeten köpte han grisen i säcken i förhoppning att han skulle få svaret på ufogåtan.
Och så skickade DeLonge en av bitarna till den amerikanska armén som sedan tog hjälp av det ansedda Oak Ridge-laboratoriet i Tennessee som nu undersökt metallstycket under nästan ett år.
Och visst var metallen lite speciell, konstaterar laboratoriet i en rapport. Beståndsdelarna var magnesium och zink med band av bismut och en del andra spårämnen. Oak Ridge-forskarna slår också fast att sammansättningen tyder på att den har tillverkats på jorden och att metallstycket utsatts för någon form av yttre påverkan.
Många har spekulerat över att metallstycket skulle ha kunnat fås att sväva i något som skulle likna antigravitation om det utsattes för en speciell våglängd. Men också detta avfärdar Oak Ridge-forskarna.
När jag frågar Jim Semivan på TTS om hur han ser på rapporten kallar han den ”mycket bra” och verkar acceptera att inte heller den här gången har bevisen som han och många hoppats på hållit hela vägen.
Det vore lätt att säga att svaret på ufogåtan glider allt längre bort i fjärran. Så snart något konkret dyker upp och kan analyseras av kunniga personer – då hittar man en förklaring som är jordisk. Men det finns ett problem. Mycket får vi över huvud taget inte veta. Filmer tagna av amerikanska piloter fastnar hos militären och inga utomstående forskare tillåts undersöka dem. Rapporter om häpnadsväckande radarobservationer blir bara till anekdoter då själva bildmaterialet anses kunna skada rikets säkerhet om det gjordes offentligt.
I slutändan får vi hålla till godo med hundratusentals observatörer med sina häpnadsväckande berättelser om föremål på himlen som de inte begriper sig på. Eller för den skull möten med varelser.
Allt detta gör att ufogåtan frodas i spekulativa inlägg på Facebook eller andra sociala medier. När myndigheter lägger locket på och inte delar med sig skapas en grogrund för såväl desinformation som önsketänkande och rena bluffar.
I en tid där förtroende för beslutsfattare sviktar är hemlighetsmakeri knappast en väg framåt. I slutet av juni publicerade Pew research center en studie om vad amerikaner tycker om regeringens agerande och siffrorna är nere på historiskt låga nivåer. 2023 sade sig 16 procent av de tillfrågade lita på att den amerikanska regeringen agerade rätt nästan jämnt, en siffra som ska jämföras med 73 procent när studien började, 1958.
Även om siffran i år har kravlat sig upp till 22 procent är resultatet dystert.
Samma institut har visat att 51 procent av de tillfrågade amerikanerna anser det sannolikt eller rent av säkert att ufofenomenet är utomjordiska besökare.
Att då undanhålla viktiga fakta i en fråga som engagerar så många är direkt kontraproduktivt. Öppenhet är den enda vägen framåt och det enda sättet att fortsätta få svar. Även om de blir negativa.
Läs fler krönikor av Clas Svahn:
Världens bästa ufobild ännu en gåta
Nytt förslag om hur ufohemligheter ska upp till ytan
Bilderna på ufo blir bara sämre och sämre
