Den färgglada klungan ringlar sig som en orm genom natursköna Nouvelle-Aquitaine – Frankrikes största region som sträcker sig längs Biscayabukten nere i sydväst.
Det är den 8 augusti 2023, och drygt sex mil av trampande återstår av Tour de France åttonde etapp mellan Libourne och Limoges – för alla cyklister utom en.
I baksätet på en sjukvårdsbil sitter Mark Cavendish med blank blick, armen vilandes i en mitella och ett brutet nyckelben. Några meter bort och några minuter tidigare låg han och vred sig i smärtor på asfalten. Britten hade i den alltid så täta klungan råkat toucha en annan cyklists bakhjul. Ett ögonblick senare var 38-åringens karriär över.
”Tour de France sörjer”, utbrast tävlingschefen Christian Prudhomme.
”Alla ville se honom gå för en till vinst”, sade den slovenske stjärnan och konkurrenten Tadej Pogacar till AP efter etappen.
En enda vinst till var nämligen allt som krävdes för att Mark Cavendish skulle skriva historia. Två år tidigare hade han tangerat legendaren Eddy Merckx rekord på 34 etappsegrar i världens största cykellopp, och strax innan tourens start aviserade britten att det skulle bli epilogen på en lång och framgångsrik karriär.
Men där och då såg jakten på den 35:e segern ut att få ett bittert slut.
Ön Isle of Man, inkilad mellan Irland och Storbritannien i Irländska sjön, är kanske mer känd för cyklar med motor än utan – men det var här som Mark Cavendish tog sina första tramptag. Smeknamnet ”Manx Missile” härstammar också härifrån – manx är ett keltiskt språk som talas på ön.
Hans cykelkarriär tog fart på allvar i och med segern i det belgiska endagsloppet Scheldeprijs våren 2008. Samma år blev det även VM-guld på bana tillsammans med Bradley Wiggins. Duon är en stor del av det brittiska cykelundret som inleddes i början av 2000-talet, och 2012 blev Wiggins den första brittiske segraren i Tour de France historia.
Som utpräglad sprinter och spurtspecialist är det inte totalen utan etappsegrarna som alltid varit målet för Mark Cavendish. Mellan 2008 och 2013 tog han 25 etappsegrar i Tour de France, och redan som 28-åring hade han bara nio segrar kvar upp till Eddy Merkcx ”omöjliga” rekord.
Vägen mot en plats i historieböckerna låg helt öppen.
En som varit lagkamrat med Mark Cavendish i Tour de France är Thomas Löfkvist. Svensken avslutade proffskarriären för tio år sedan och har sedan dess följt brittens framfart.
Vad var ditt intryck av honom på den tiden?
– Han var extremt driven och målmedveten, och det visar ju sig också i och med att han som 39-åring tar det här rekordet, trots alla bakslag han haft på vägen, säger Löfkvist.
– Som teamkompis var han, till skillnad från den arroganta bild man kanske fått via medierna, otroligt varm och omtänksam.
Att kämpa sig fram igenom en över hundra man stor klunga under en spurtstrid är en hel vetenskap. Det gäller att ha vassa armbågar, huvudet på skaft – och skickliga lagkamrater som bär en mot täten. Till råga på allt kan det oftast gå så fort som 70 kilometer i timmen.
Thomas Löfkvist agerade hjälpryttare till Mark Cavendish i början av hans karriär.
– Han var en riktig lagledare. Han visste vad han behövde och han hade inte problem att uttrycka det. Det var ju det som drev oss. Jag var med och drog åt honom under hans första segrar på touren, och anledningen till att vi gjorde det så bra var på grund av att han var så tydligt i sin kravställan.
Men att bli en sprinter av världsklass på cykelsadeln kräver mer än bara vassa armbågar.
– Han är så snabb, mycket på grund av sin väldigt låga position. Han är ju en tvärhand hög, det gör att han är väldigt aerodynamisk. Sedan är han en perfektionist när det kommer till allt runt omkring. Han är genomprofessionell, säger Thomas Löfkvist.
Cavendish fortsatte att stapla segarna på hög, och 2016 fick han dessutom dra på sig den klassiska gula ledartröjan för första gången – en dröm för alla cyklister, och en ovanlig företeelse bland sprintspecialister.
Sedan följde karriärens – och livets – tyngsta period.
I april 2017 diagnosticerades Cavendish med herpesinfektionen Epstein-Barr-virus, vilket fick större följder än någon – inklusive han själv – vid tidpunkten kunde ana. Han påverkades såväl fysiskt som psykiskt och allt mynnade ut i kronisk depression. Han slutade äta, stängde ute sin familj och började slarva med träningen. 2019 tvingades han lämna touren halvvägs efter att ha missat att klara tidsgränsen på en etapp – något han aldrig varit i närheten av att göra tidigare.
Allt kulminerade 2019 när han valdes bort av sitt team inför touren efter att ha visat dåliga testresultat och underpresterat på tävlingar. Cavendish var en skugga av sitt forna jag, och den ihållande infektionen hade förvandlat hans kropp till ett tomt skal.
– Jag hade inget, jag ville inget, kände inget. Jag var bara jävligt tom. En känsla av värdelöshet. Jag hade förlorat all vilja, säger han i Netflixdokumentären ”Mark Cavendish: Never enough”, som kom ut förra året.
Han blev ifrågasatt från alla håll och kanter – av lagkamrater, medier och experter, däribland Lance Armstrong, vars sju totalsegrar i touren ströks när han stängdes av på livstid 2012 efter att ha åkt fast för dopning.
– Han kommer inte att slå det där rekordet. Hans tid är förbi. Han har inte mentaliteten för det, konstaterade amerikanen.
Efter år av mörker fick Cavendish till slut hjälp av en idrottspsykolog, och det blev början på vändningen. Han genomgick ett mentalt och fysiskt stålbad och började hitta tillbaka till sig själv under nya tränaren Vasilis Anastopoulos. Allt fokus låg nu på en återkomst till Tour de France.
– Han var som Rocky Balboa inför en fajt med Ivan Drago, säger Anastopoulos i ”Never enough”.
2021, efter tre års frånvaro, var så Cavendish äntligen tillbaka i touren efter att ha ersatt lagkamraten Sam Bennett som i sista stund tvingats dra sig ur på grund av skada.
Och vilken sagolik återkomst det blev.
Seger på etapp fyra, sex, tio och tretton tog upp honom på totalt 34 segrar i Tour de France. Därmed tangerade han Eddy Merckx, belgaren som av de flesta anses vara den främste cyklisten genom tiderna.
Ensamrätten på rekordet var endast en seger bort.
Vi är tillbaka i augusti 2023. Sjukvårdsbilen med Mark Cavendish som enda passagerare rullar fram på den franska landsbygden, och rekordjakten ser ännu en gång ut att vara över. Men britten har andra planer. Blott två månader senare skjuter han upp pensioneringen och inleder som 39-åring en allra sista kraftansträngning mot seger nummer 35.
I onsdags bar allt slit, allt blod och alla tårar till slut frukt.
När Cavendish framdäck passerade mållinjen först på den femte etappen i Saint-Vulbas var det för 35:e gången i Tour de France.
Efter att ha varit uträknad gång på gång var rekordet äntligen i hamn – 16 år efter debutsegern på fransk mark.
”Alla har ett leende på läpparna i dag – även Eddy Merckx”, lät det från tourens tävlingschef Christian Prudhomme efteråt.
I juni adlades Mark Cavendish av Storbritanniens kung Charles III efter sina insatser inom cyklingen. Bara veckor senare kröntes ”Manx Missile” till kungen av Tour de France.
Fakta.Flest etappsegrar i Tour de France
1. Mark Cavendish, Storbritannien: 35 (2008–2024).
2. Eddy Merckx, Belgien: 34 (1969–1975).
3. Bernard Hinault, Frankrike: 28 (1978–1986).
4. André Leducq, Frankrike: 25 (1927–1938).
5. André Darrigade, Frankrike: 22 (1953–1964).
———————————————————————–
17. Tadej Pogacar, Slovenien: 12 (2020–2024, näst flest etappsegrar bland aktiva cyklister).
Lance Armstrongs 22 etappsegrar har strukits sedan amerikanen blev fälld för dopning.