Sandero är den lilla och billiga, Jogger är den rymliga och billiga, Duster är den robusta och billiga. Nu kommer Bigster och den ska vara den …stora och dyra? Nej, inte riktigt. Dacia aktar sig för att använda ordet ”flaggskepp” när de lanserar Bigster och nöjer sig med att säga att den tar in märkets kärnvärden i mellanklassens suvsegment.
Bigster är inte en helt ny modell utan i allt väsentligt en förlängd Duster. Bigster är 23 centimeter längre och har fyra centimeter extra mellan fram- och bakhjul.
Baksätet är större än i Duster och här sitter man riktigt bra även som lång vuxen, med generöst benutrymme och väl tilltagen takhöjd men skumgummistoppningen i dynan kommer förmodligen att smaka trä efter en längre stund.
Med baksätet uppfällt ryms upp till 612 liter och när baksätesryggarna fälls ska det gå att få in 1 977 VDA-liter. Baksätet är tredelat men någon tredje sätesrad finns inte. Märket har redan en sjusitsig modell i utbudet: Jogger.
Medan senaste utgåvan av Duster beter sig som en gammal och liten bil med simmig styrning inger Bigster betydligt större förtroende med bättre känsla i styrningen, bättre riktningsstabilitet och behagligare fjädring. Dacia säger sig ha stoppat in mer ljudisolering på väl valda ställen och vindrutans och de båda framrutornas glas är tjockare.
Bigster är märkets första modell att kunna utrustas med elektrisk baklucka och panoramaglastak men Dacia saknar fortfarande mer avancerade förarhjälpsystem, head up-display och strålkastare med matristeknik.
Inredningen är utförd i inte särskilt insmickrande men stryktåliga och snygga material och om det inte vore för att flera paneler ekar ihåligt när man trummar på dem så skulle det inte finnas något att klaga på.
På några platser i inredningen finns små punkter där man kan fästa olika tillbehör, till exempel en papperskorg eller lampa. Det ska kännas praktiskt men lär användas ytterst sällan till vardags. Mer användbart är det kylda förvaringsfacket under armstödet mellan framstolarna och de utfällbara takräcken som finns på Extreme-versionen (som är den enda som kommer till Sverige inledningsvis).
Förarstolen ger ganska bra lårstöd, men problemet med den krumma körställningen finns här, liksom i Duster. För en lång förare hamnar rumpan väldigt nära golvet och man sitter med en märklig vinkel på benen.
Medan Duster framhålls som märkets lilla stryktåliga bergsget ska Bigster vara mer av en familjebil för vanliga vägar. Det blir tydligt inte minst av det faktum att svenska marknaden, i alla fall inledningsvis, endast får köpa motoralternativet som heter Hybrid 155.
Det är en framhjulsdriven fullhybriddrivlina med en helt nyutvecklad bensinmotor som är tillverkad av Renaults och Geelys gemensamma motorbolag Horse Powertrain. Det är inte omöjligt att blocket kan komma att hamna i en Volvo framöver.
Bigster är behaglig att köra i låga hastigheter då elmotorn ger en mjuk gång. I högre hastighet, när bensinmotorn måste hjälpa till, går övergångarna mellan el och bensin sömlöst men körningen störs av den surriga motorn. Växellådan, där en elmotor i stället för en koppling anpassar motorns varvtal, fungerar bra. Under provkörningen sjunker färddatorns snittförbrukning från 0,55 till 0,44 liter per mil.
I skrivande stund har Dacia inte hunnit bestämma hur mycket de vill ha betalt för Bigster. Att den blir dyrare än Duster är klart, det inte osannolikt att Bigster Hybrid 155 hamnar nära 400 000-kronorsgränsen. Är den värd det? Ja, om man vill ha en rymligare och körsäkrare bil än Duster.
