Vänsterpartiet vill bryta ett tabu. Partiet har aldrig suttit i en regering. Opinionsmätningarna inför riksdagsvalet 2026 tyder på att oppositionen, med Socialdemokraterna som största parti, har vind i seglen. Men för att V ska stötta Magdalena Andersson som statsminister, om S vinner valet, kräver man ministerposter.
Under våren har Vänsterpartiet haft regeringsskola med bland annat Li Andersson, EU-parlamentariker för finländska Vänsterförbundet, som en av lärarna. Under en utbildningsdag i Stockholm berättade hon för regeringssugna vänsterpartister hur det var att vara undervisningsminister i finländska regeringen 2019-2023.
– Jag talade jättemycket om hur vi förberedde oss inför regeringsförhandlingarna, berättar hon för DN.
Konkret handlar det bland annat om att offentligt redogöra för vilka frågor som står högst på önskelistan och vilka som är de röda linjerna, alltså var gränsen går för att kompromissa.
– Det är ett sätt att förankra diskussionen hos partiet som organisation, men också ett budskap till väljarna, säger Li Andersson.
Hon anser att Vänsterpartiet redan är regeringsdugligt. Partiets avsaknad av ministerposter tror hon har andra orsaker.
– Man kan säga så här: om till och med Samlingspartiet (Moderaterna) i Finland kan ha Vänsterförbundet i en regering så borde det inte vara en omöjlighet för svenska Socialdemokraterna och Centern att ha med Vänsterpartiet.
För drygt tio år sedan deltog Vänsterförbundet i den så kallade regnbågskoalitionen, där sex av riksdagens åtta partier ingick med moderaten Jyrki Katainen som statsminister.
– Finland har en jättestark tradition av majoritetsregeringar. Då blir det breda koalitioner eftersom man inte vill ge ett litet parti en vågmästarroll, säger Li Andersson.
En skillnad mellan Sverige och Finland är att svenska S är betydligt starkare. De senaste valen har partiet fått runt 30 procent av rösterna. De finländska socialdemokraterna har pendlat mellan 17 och 20 procent.
Det styrkeförhållandet nämner Åsa von Schoultz, professor vid Helsingfors universitet, som en förklaring till vilka samarbeten S söker. Men framför allt lyfter hon fram Finlands politiska system och kultur.
I Finland måste en tillträdande regering få aktivt stöd av en majoritet i riksdagen. I Sverige räcker det med att den tolereras, alltså att inte för många ledamöter röstar mot.
Det leder till att Finland alltid har majoritetsregeringar medan Sverige ofta har minoritetsregeringar.
– Kulturen i Finland är att ha så stora regeringar att en regering kan sitta kvar även om ett parti hoppar av, säger Åsa von Schoultz.
Den svenska blockpolitiken återfinns inte lika starkt i Finland. Där har de tre största partierna, Samlingspartiet, Centern och Socialdemokraterna, genom åren varit basen i olika konstellationer som är främmande i Sverige.
Samförståndstänkandet i Finland gör ändå att partier inte stängs ute från makten på samma sätt som i Sverige.
– Att partier är obekväma är ingen anledning att stänga dem ute. Resonemanget är i stället att ta in dem i värmen och krama ihjäl dem, säger Åsa von Schoultz.
Konkret handlar det om att släppa in Sannfinländarna i regeringen och låta dem ta ansvar. Förra gången splittrades partiet. Denna gång har Sannfinländarna tappat kraftigt i opinionsmätningarna.
Ulf Bjereld, professor vid Göteborgs universitet och aktiv socialdemokrat, tar också upp blockpolitiken som en viktig skillnad i Norden.
– Svenska Vänsterpartiet har som ett flankparti inte haft någonstans att gå. Partiet har röstat på ett sätt så att Socialdemokraterna har kunnat styra i minoritet.
Han pekar även på de nordiska vänsterpartiernas rötter som en historisk förklaring.
– Vänsterpartiet kommer i ett rakt nedstigande led från en kommunistisk tradition. Deras systerpartier har en annan bakgrund, särskilt de i Danmark och Norge, säger han.
Kommuniststämpeln har försvårat för S att släppa in V. Men Ulf Bjereld anser att argumentet är överspelat i och med att Mona Sahlin inför valet 2010 gick fram tillsammans med V.
Är Vänsterpartiet regeringsdugligt?
– Det vet man sällan i förväg. Det visar sig när man hamnar i regeringen. Just i dag, med den interna splittringen och debatt om antisemitism, är det uppförsbacke för de som hävdar att Vänsterpartiet är regeringsdugligt.
Ulf Bjereld framhåller att partiledningen måste ordna upp detta i god tid inför nästa val.
Vänsterpartiets norska systerparti Sosialistisk Venstre (SV) regerade 2005-2013 med Arbeiderpartiet och Senterpartiet. SV hade bland annat finansministerposten under finanskrisen 2008-2009.
Partiledaren Kirsti Bergstø, som också undervisat i V:s regeringsskola, ser fackföreningsrörelsen som drivkraften bakom den regeringens tillkomst.
– LO var avgörande för att föra oss samman. Fackföreningsrörelsen ville ha en stabil regering som skulle driva en politik som värnade medlemmarnas intressen, säger hon.
Senaste valet, 2021, vanns av Arbeiderpartiet. Partiet sonderade med SV, men bildade sedan en minoritetsregering med Senterpartiet.
– Vi kunde bland annat inte få igenom tillräckligt långtgående reformer i välfärdsfrågor och för den gröna omställningen, så vi avslutade förhandlingarna, berättar Kirsti Bergstø.
Finländska VF:s Li Andersson tycker absolut att vänsterpartier ska sträva efter att sitta i regeringar.
– Jag tror att det är viktigt för vänsterpartiers väljare att veta att partierna inte bara är en röst i oppositionen, utan att de är beredda att använda makt när rätt tillfälle uppenbarar sig, säger hon.
Läs mer: Här lär sig vänsterpartister att regera – av moderater och direktörer
