Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Artificiell intelligens har på kort tid gått från framtidsvision till vardagsverktyg. Den används redan för att skriva, söka, programmera, analysera bilder, upptäcka bedrägerier och besvara kundfrågor. Nästa steg blir att AI byggs in i allt fler verksamheter i näringslivet och den offentliga sektorn.
Det väcker en begriplig oro. Kommer jobben att försvinna? Kommer kapitalägarna att ta hela vinsten? Kommer några få techbolag att dominera ekonomin? Och måste skattepolitiken därför göras om i grunden?
Svaret är mer nyanserat än vad som ofta hörs i debatten. AI kommer sannolikt att förändra ekonomin på djupet. Men den leder knappast till arbetets slut. Den motiverar heller inte panikartade skatteexperiment. Politikens uppgift bör i stället vara att underlätta teknikspridning, göra arbetsmarknaden mer rörlig och skydda människor under omställningen.
Den första poängen är enkel men viktig: AI kan höja vårt välstånd. När företag kan producera mer med samma resurser stiger produktiviteten. Det är i längden den avgörande källan till högre löner, bättre välfärd och större skatteintäkter. Även offentlig sektor kan effektiviseras rejält, genom att AI frigör arbetstid till uppgifter där mänsklig bedömning och kontakt är viktigare.
AI kommer sannolikt att förändra ekonomin på djupet. Men den leder knappast till arbetets slut.
Det betyder inte att alla vinner samtidigt. Ny teknik skapar alltid förlorare i övergången. Vissa arbetsuppgifter försvinner, andra förändras och nya tillkommer. Men historien talar emot föreställningen att maskinerna till slut gör människor ekonomiskt överflödiga. Industrialiseringen ersatte muskelkraft, datoriseringen ersatte många rutinuppgifter, men arbetet försvann inte. Det flyttade.
Samma sak lär ske med AI. Ju fler robotar och AI-system vi får, desto billigare blir de. Då blir också varorna och tjänsterna de bidrar till billigare. Mot mitten eller slutet av seklet är det troligt att maskinerna producerar saker och mat medan människor arbetar i tjänstesektorn: med omsorg, utbildning, maskinservice, organisation, och beslut som kräver förtroende.
En annan vanlig oro gäller maktkoncentrationen. Här finns skäl att vara vaksam, men inte fatalistisk. Dagens ledande AI-företag kan bli mycket lönsamma. Samtidigt har de senaste åren visat hur snabbt kartan ritas om. Nvidia, OpenAI och Anthropic har blivit centrala aktörer på kort tid. Öppen källkod gör det möjligt för fler företag och länder att delta. Nya konkurrenter kommer sannolikt, inte minst från Asien.
Det som däremot borde oroa oss är Europas svaga ställning. Höga skatter, omfattande regleringar och tröga kapitalmarknader gör det svårare att bygga stora teknikföretag här. Om Europa främst blir en reglerande åskådare går vi miste om inkomster, arbetstillfällen och inflytande.
Vad händer då med ojämlikheten? Det är långt ifrån säkert att AI gör löneskillnaderna större. Tidigare datorisering slog hårt mot vissa rutinjobb och bidrog till polarisering på arbetsmarknaden. Men generativ AI påverkar också högutbildade yrken: jurister, ekonomer, programmerare och analytiker. Samtidigt tyder studier på att mindre erfarna arbetstagare kan få relativt stor hjälp av AI-verktyg. Utfallet är alltså inte givet.
Det som däremot borde oroa oss är Europas svaga ställning.
Därför bör politiken inte utgå från ett skräckscenario där arbetet kollapsar och kapitalet tar över. Den bör heller inte försöka bromsa tekniken för att bevara dagens jobbstruktur. En sådan politik skulle göra oss fattigare och i längden ge mindre resurser till välfärd och omfördelning.
Skatterna behöver inte heller ändras dramatiskt. Om AI på sikt skulle öka kapitalinkomsternas andel av nationalinkomsten kan balansen mellan arbets- och kapitalskatter behöva diskuteras. Men ännu finns inget tydligt empiriskt stöd för ett sådant skifte. OECD-ländernas kapitalandel har hovrat kring samma nivå kring 20 procent sedan 1960-talet. Särskilda robotskatter är en dålig idé, för vad är egentligen en robot? En skatt som träffar teknikinvesteringar riskerar dessutom att bromsa den produktivitetstillväxt vi behöver.
Politikens bättre svar är mer jordnära. Europa och Sverige behöver arbetsmarknader där det blir lättare att byta jobb. Vidareutbildning måste fungera bättre, inte som slagord utan som praktiska vägar till nya arbetsuppgifter. Konkurrenspolitiken måste hålla marknader öppna, särskilt när data och plattformar ger starka stordriftsfördelar. Och skattesystemet bör vara brett, stabilt och så lite snedvridande som möjligt.
De sociala skyddsnäten behövs dock mer än någonsin. De utgör inget hinder för teknikutveckling, utan är en förutsättning för att människor ska våga acceptera den. Arbetslöshetsförsäkring, stöd till omställning och offentligt finansierad välfärd gör att individer kan bära risker som annars skulle bli för stora. De stärker också det politiska stödet för öppenhet och teknisk förändring.
Den avgörande principen bör vara att skydda människor, inte specifika jobb eller företag. AI kan skapa stora ekonomiska vinster om vi låter tekniken utvecklas och spridas. Men vinsterna måste komma många till del. Det görs bäst genom rörliga arbetsmarknader, konkurrens, god utbildning och starka men arbetslinjevänliga trygghetssystem.
Läs fler sommarröster:
Jan Jönsson: Barnfängelserna kommer fostra tigerpojkar till ett liv i kriminalitet
Moa Wallin: I Palmes telefonkiosk tar jag den första ciggen på 15 år
Bengt Norborg: Hon ger allt för sitt land, men korrupta ukrainare skonar inte någon
Rakel Chukri: Länge levde jag ett dubbelliv under namnet Lena
Johan Norberg: Det är inte tiderna som har blivit sämre – det är du
