Dansband och symfoniorkester när kyrkovaktmästare ordnar berättarfest

Hur kom du på idén till ”800 år på Brunkeberg – Flyttar in”?

– Efter att Brunkeberg började dyka upp i de ljudböcker jag lyssnade på. Då läste jag in mig och i somras började jag hålla guidade visningar på ämnet. Sedan tyckte jag att det borde vara genomförbart på vintern utan att folk ska behöva stå och frysa. Eftersom S:t Johannes kyrka skulle renoveras kontaktade jag Immanuelskyrkan. När jag såg deras scen tänkte jag: ”här kan vi köra på stort”.

Hur gör man för att ro en så här stor skuta i hamn?

– Jag snackade först med Stockholms akademiska orkester, som har stråkar och blås och allting. Och sedan tänkte jag att vi måste ha sång, så jag kollade med mina vänner i S:t Johannes Nya Kammarkör. Sedan tänkte jag att vi måste ha roligt också, då pratade jag med en vän som sjunger i Maria Magdalena Gospel. Och så ville jag ha allsång. Det är inget samfund bakom, utan det är jag som hyr lokalen, betalar musikerna och säljer biljetter. Jag hoppas att folk köper dem.

Det måste finnas många saker att berätta?

– Jag och historikern Stephan Larsen berättar bland annat om 1700-talspesten, då Karl XII låg med skjuten fot i Bender och tänkte på Brunkebergsåsen. Vi turas också om med att berätta om hur folk tog sig till sina gravar här. Så vi har superkul med det. Från att stråkarna ligger i ett lugnt stycke och så vips hugger vi huvudet av någon, till ljudet av pukor och trumpeter.