I slutet av september meddelade det internationella skid- och snowboardförbundet Fis att man avser införa könstester i alla sina sporter.
Beskedet utgör ett trendbrott. Få, om ens någon, har på senare tid lyft frågan om kön inom vinteridrotterna.
Tester har visserligen funnits historiskt – 1968 diskades den österrikiska störtloppsåkaren Erika Schinegger (senare Erik Schinegger) från OS i Grenoble. Men diskussionen om könstester har varit markant mycket vanligare inom sommaridrotterna, med en rad uppmärksammade fall i friidrott, fotboll och boxning.
Friidrotten införde könstester för alla som ville tävla i damklasserna inför höstens VM. Boxningen gick samma väg tidigare i år.
Debatten har handlat om både transidrottare och personer med medfödda variationer i sin biologiska könsutveckling, så kallat DSD-tillstånd (disorders of sex development) med manlig kromosomuppsättning (”XY-DSD”).
Båda kategorierna kan ge en fördel idrottsmässigt.
– Vi vet i dag att testosteron spelar stor roll för prestationsförmågan.
Det säger Sveriges olympiska kommittés medicinska rådgivare Angelica Lindén Hirschberg, som är överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska universitetssjukhuset.
– I dag kan vi säga att det är en klar fördel om en kvinna har testosteron i manlig nivå och tävlar mot kvinnor med testosteron i normala nivåer, om kroppen har celler som kan svara på testosteronet.
Debatten har stundtals varit infekterad när inkludering ställts mot rättvisa.
Transidrottare kan givetvis förekomma i samtliga idrotter. Individer med avvikande könsutveckling, med manlig kromosomuppsättning, förfaller dock vara vanligare inom vissa sporter, säger Hirschberg.
Det har tidigare saknats en samsyn i idrottsvärlden, menar professorn – och kunskap:
– I opinionen har det varit mycket tal om att det skulle vara orättvist om ”XY-DSD”-idrottare inte får tävla medan det för transpersoner är precis tvärtom. Där har den stora opinionen varit emot att de ska få tävla.
– Men det vi ser nu i utvecklingen av kunskap och i diskussionen om detta inom idrottsvärlden är att det, utifrån idrottssynpunkt, egentligen handlar om samma sak.
Hon har varit involverad i frågan i 15 år och jobbar i dag mot det internationella friidrottsförbundet (World Athletics) och Internationella olympiska kommittén (IOK).
2014 presenterade Hirschberg ihop med andra forskare en studie som visade att personer med avvikande könsutveckling är överrepresenterade i friidrotten jämfört med resten av befolkningen.
– Det har inte studerats i någon annan idrott, men jag tror att det finns en överrepresentation även generellt inom idrotten, säger hon.
Varför?
– Alla tillstånd där man har ökad testosteronproduktion kan innebära en fördel ur prestationssynpunkt och att man därför rekryteras till idrotten, eftersom man presterar bättre.
Hur vanligt är det att födas med detta DSD-tillstånd?
– Det är väldigt, väldigt ovanligt. Det är därför som det är anmärkningsvärt att det finns så många inom elitidrotten. Vi kunde visa att det var 140 gånger vanligare inom friidrotten jämfört med den allmänna populationen.
Att de flesta fall har funnits inom sommaridrotter, och inte i vintersporten, är förmodligen ingen slump, säger Hirschberg.
– En aspekt som vi har sett har varit att detta rör individer som har kommit från utvecklingsländer och ofta från fattiga förhållanden, individer som har varit helt odiagnostiserade. I västvärlden ställs diagnoser antingen i samband med födseln, eller i samband med puberteten – eftersom de här kvinnorna ju aldrig får någon menstruation, då de saknar livmoder.
Individer med DSD-tillstånd har ofta förekommit i sporter som relativt sett är billigare att utöva, fortsätter hon.
Och där faller vintersporter bort, om man ska generalisera?
– Precis. För vintersporter – som utförsåkning och så vidare – är ju relativt dyra sporter. Sen förekommer det här inte lika mycket inom uthållighetssporter utan mer inom sporter där styrka och kraft är avgörande. Så då faller kanske också längdskidåkning bort.
Även om det kan skilja mycket mellan olika idrotter behövs ett gemensamt ramverk inom idrottsvärlden, tycker experten. Annars hotas damklassen i idrotten på sikt.
– Ja, det kan man absolut säga. För även om man har väldigt få fall kan de här enskilda fallen dominera en hel idrott.
Det är dock inte så enkelt som att – som det utåt sett har beskrivits – göra ett engångstest för att fastställa biologiskt kön. Friidrotten har testat idrottare för den så kallade SRY-genen (en gen på Y-kromosomen) men det testet är ett screeningtest, förklarar Hirschberg. Om testet är negativt får man tävla i damklassen under resten av sin karriär medan SRY-positiva individer i damklasserna undersöks vidare kliniskt – till exempel med kroppsundersökning, hormonprover och genetiska tester.
– Så för de få fall som kan utfalla positivt är det inte ett test och sen är det klart. Utan det är en omfattande utredning som erbjuds.
IOK bytte i våras ledning när Kirsty Coventry från Zimbabwe tog över efter Thomas Bach (Tyskland).
Det har fått saker att röra på sig internationellt.
Angelica Lindén Hirschberg välkomnar utvecklingen:
– Den förra ledningen vågade inte ta i detta över huvud taget. IOK betonade då inkludering, det låter ju jättebra, men det har varit ohållbart i praktiken och fick de enskilda förbunden att utveckla allt striktare regelverk, åt andra hållet.
– Nu, med den nya ledningen, har IOK börjat diskutera den här frågan på ett seriöst sätt – ingen vet vad de kommer att fatta för beslut – men det är jättepositivt.
Läs mer:
Könstester för skidsporterna införs 2027
Så försöker idrotten avgöra vem som ska få tävla som kvinna
Krav på könstest överraskade åkare: ”Men bra att Fis är i framkant”
Kaos i friidrottsvärlden efter sent krav på könstester
