LONDON. Det vore rimligt att tro att det brittiska varumärket haft sina bästa dagar bakom sig. De senaste åren har präglats av historiska bakslag och politisk inkompetens. Brexit betraktas mestadels som ett självmål inte bara bland grannländerna, utan även av en växande del av britterna. Landets starkaste symbol Drottning Elizabeth har lämnat oss, medan Boris Johnson och Liz Truss gjorde skandalomsusade inhopp som premiärministrar. Nyhetsrubrikerna har ofta handlat om sociala problem, högerextrema kravaller, kriser i vård och omsorg, ekonomisk tillbakagång.
Men trots det har Storbritannien bibehållit ett förvånansvärt starkt förtroende i de flesta globala mätningar. Både London som stad och Storbritannien som land toppar flera listor över de platser i världen som flest vill flytta till för arbete och studier. De ligger likaså högt upp i rankningar över kreativa industrier och så kallad soft power, länders förmåga att vinna respekt och beundran från andra genom kulturell makt och diplomatiska förmågor.
När USA nu gör en historisk reträtt från globala allianser, slaktar bistånd, demokratifrämjande verksamheter och diplomatisk infrastruktur, samtidigt som andra regeringar världen över drar ner på stöd till kultur och medier, så verkar britterna göra precis tvärtom.
Nyligen lanserades ett nytt statligt råd, Soft Power Council, som ska gynna kreativa industrier på hemmaplan och samtidigt stärka landets globala varumärke och relationerna med allierade.
”Vi har haft några tuffa år, med nedskärningarna inom kulturen, BBC och självförvållade katastrofer som Brexit, som verkligen skadade det brittiska anseendet globalt”
En av nyckelpersonerna i det nya rådet är Tristram Hunt, mångårig direktör för en av landets mest besökta kulturinstitutioner, Victoria & Albert Museum i London.
– Jag kan inte förneka att vi haft några tuffa år, med nedskärningarna inom kulturen, på BBC och självförvållade katastrofer som Brexit, som verkligen skadade det brittiska anseendet globalt. Men trots det har Storbritanniens image förblivit förvånansvärt stark. Vi betraktas fortfarande som ett av världens mest attraktiva, öppna och kulturellt dynamiska samhällen, säger Tristram Hunt när vi träffas i museets trädgård i mondäna Knightsbridge, i sydvästra London.
Målet med Soft Power Council, där Hunt sitter i ett av utskotten för just inhemsk kultur, är att använda denna styrka för att stärka Storbritanniens globala ställning.
– Vi ska framför allt bli bättre på att koordinera våra utrikespolitiska verksamheter. Att se över hur de säkerhetspolitiska, handelspolitiska, kulturella och kommunikativa ambitionerna kan enas genom strategiska mål, säger Hunt.
Det är inte bara menat som en tebjudning, utan initiativet ackompanjeras även av en budget på 60 miljoner pund, ungefär 750 miljoner kronor, som enligt kulturministern Liza Nandy ska fungera som en ”turbomotor” för landets kreativa industrier.
Många nyckelpersoner i brittiskt kulturliv beskriver rådet som ett slags krishantering, efter tolv år då Tory-regeringarna skar ner på kultur, museer, diplomatiska och demokratifrämjande institutioner, som BBC:s World Service och det globalt inriktade kulturinstitutet British Council. De hoppas även hitta nya former av europeiska samarbeten, efter Brexit som kraftigt skadade exempelvis flödet av turister till kulturlivet i London och inte minst institutioner som Victoria & Albert Museum.
”Vi har sett hur det kan fungera med till exempel Sydkorea, där de använder popstjärnor som diplomatiska röster och ambassadörer”
Men när utrikesministern David Lammy nyligen presenterade Soft Power Council nämnde han också ett annat viktigt mål: att stärka landet säkerhetspolitiskt. Lammy talade om att britterna bör ”föreställa sig en ny roll på världsarenan, med stärkta allianser och nya partnerskap”. Genom att ta tillvara brittisk kultur och den beundran som finns för landet i många delar av världen vill han hitta en mer utåtriktad utrikespolitik och inte minst stärka banden med de europeiska grannländerna som nu letar efter nya säkerhetspolitiska samarbeten i en alltmer osäker, ny världsordning.
– Det är viktigt att det här arbetet sker just på utrikesdepartementet. Vi ska bli bättre på att se hur vi kan använda våra kulturella styrkor, från Londons modevecka till filmindustrin, till något som kan gynna oss strategiskt. Vi har sett hur det kan fungera med till exempel Sydkorea, där de använder popstjärnor som diplomatiska röster och ambassadörer. Den mjuka makten kan användas även för den hårda maktens målsättningar, säger Hunt.
Den brittiska forskaren Eliza Easton, som i många år undersökt landets kreativa sektor, har också förespråkat ett Soft Power Council. Hon skrev en av de rapporter som den nya administrationen tittat på för rekommendationer om hur man ska använda landets kulturella krafter för att stärka relationerna med omvärlden.
– Det senaste decenniet har varit turbulent. Brexit gjorde oss mindre attraktiva i omvärldens ögon, vi betraktades som insulära och avskärmade. Men trots det har vi bibehållit en stark ställning kulturellt. Om du tittar på branschorganisationers rangordningar av de länder som är starkast inom kreativa industrier, som film, design, mode, arkitektur, litteratur, så ligger vi bland topp tre inom nästan alla. Vi har tolv av de hundra mest besökta museerna i världen. Vi har Premier League. Vi har språket och universiteten. Det gör att vi fortsätter attrahera väldigt många människor, säger Easton.
”Tvärtom är mjuk makt oftast som viktigast i tider av konflikter, då det verkligen behövs fredsbevarande initiativ”
Hon hoppas också att regeringens nya Soft Power-råd ska minska avståndet mellan de säkerhetspolitiska, diplomatiska och kulturella kompetenserna i regeringen.
– Att ställa hård makt mot mjuk makt är en falsk motsättning. Tvärtom är mjuk makt oftast som viktigast i tider av konflikter, då det verkligen behövs fredsbevarande initiativ. BBC World Service och British Council skapades efter krig. Det är just när vi ser auktoritära hot som vi måste utöka satsningarna på mjuk makt. Om hela världen var fredlig och harmonisk skulle vi inte behöva kulturella och diplomatiska initiativ.
Bristen på förståelse mellan de säkerhetspolitiska nyckelpersonerna i regeringen och landets kulturinstitutioner skadade inte minst det brittiska svaret på Putins invasion av Ukraina, säger Easton. Som konkret exempel nämner hon att många konserthus och kulturinstitutioner bojkottade ryska verk, vilket fick en kontraproduktiv effekt.
– Det stärkte det ryska narrativet om att det inte alls handlade om kriget utan om att väst bara ville ha en ursäkt för att bejaka sin ryssfobi och förbjuda allt ryskt. Det fanns ingen koordinerad strategi. Så även om det fanns goda intentioner bakom bojkotterna så hjälpte de Putins propagandakrig.
Som exempel på ett land som förstår sambanden mellan mjuk och hård makt nämner också hon Sydkorea.
– De investerar väldigt mycket i kulturell diplomati, just för att de befinner sig så nära hotfulla länder och konflikter. De förstår att de kan använda kulturen inte bara som en exportvara, utan som en diplomatisk resurs, säger Easton.
”Tony Blairs bjöd in konstnärer som Tracey Emin och popstjärnor till 10 Downing Street”
Det är kanske talande att många av de främsta brittiska experterna på soft power har bakgrund i säkerhetspolitiken snarare än i kulturen. I boken ”Britain’s persuaders” skriver Helen Ramscar och Michael Clarke, båda från säkerhetspolitiska tankesmedjan RUSI, om de egenskaper som utmärker Storbritanniens mjuka makt. Det handlar om diplomatiska traditioner, utbildningsväsendet och de världsledande universiteten, forskning och vetenskap, men också en öppen och kosmopolitisk kultur. Landet utgör en spjutspets inom mode, design, film, konst och litteratur, samt inte minst, underhållning och sport. Men de nämner också det som de kallar en ”tolerans för det anarkistiska”, vilket är ungefär vad Eliza Easton också beskriver som en brittisk tradition av att ”bejaka det excentriska”.
– Tony Blairs regering på 1990-talet förstod hur de kunde använda kulturen för att stärka landets image. De bjöd in konstnärer som Tracey Emin och popstjärnor till 10 Downing Street. Det signalerade att folk här inte behöver passa in och vara konforma. Även konstnärer och artister med arbetarbakgrund, ofta djupt kritiska mot den brittiska regeringen, fick komma till Downing Street. Det signalerade en öppen, demokratisk kultur och ett land som välkomnar det excentriska.
Den brittiska tidskriften Monocle har i många år sammanställt en årlig rankning av de länder i världen som har mest mjuk makt. Alexis Self är en av redaktörerna på tidningen som arbetar med listan. Han är dock inte övertygad om att ett Soft Power Council är det allra viktigaste regeringen kan göra just nu.
– Mer akut är att återfinansiera just de institutioner som drabbades av dramatiska nedskärningar och som historiskt varit så viktiga för att stärka brittisk image globalt, som British Council och BBC:s globala nyhetssändningar, World Service, säger Alexis Self.
”Karibiska influenser i musiken, sydasiatiska kulinariska traditioner eller östeuropeisk design – det är just den smältdegeln som producerar intressant kultur”
I framtiden tror han att den brittiska mjuka makten inte främst kommer att komma från historiska tillgångar, gamla slott och tweedkostymer, utan från landets moderna kultur och storstädernas mångfald och rörlighet. Trots att Brexit genomfördes med ett löfte om att minska invandringen har det motsatta skett. Färre har flyttat hit från europeiska länder, men betydligt fler från utomeuropeiska länder. Just den fortsatta inflyttningen av människor från hela världen gör brittiska storstäder som London, Bristol och Manchester mer kulturellt intressanta, menar Self.
– Det har varit en faktor för att bibehålla vår status som kulturellt nav, om det så handlar om karibiska influenser i musiken, sydasiatiska kulinariska traditioner eller östeuropeiskt skrädderi och design. Det är just den smältdegeln som producerar intressant kultur.
London är nu ett centrum för gallerister och musiker från Nigeria och mycket av det mest spännande som händer i västafrikansk kultur. Det gör även att den brittiska kulturen kan förnyas och återuppfinna sig själv, säger han.
Läs mer:
Martin Gelin: USA har nu saboterat sin viktigaste resurs – soft power
