Att ge sig ut i löparspåret kan ha en rad positiva effekter, såväl på det fysiska som psykiska måendet. Det kan inte minst Magnus Lindwall, professor i hälsopsykologi, skriva under på.
– Det är ett bra sätt att slappna av, få en paus i vardagen och en stund för sig själv, säger Magnus Lindwall.
Han menar att löpning lockar många eftersom det är lättillgängligt och inte nödvändigtvis kräver ett gym med en massa människor.
Samtidigt vittnar stora arrangörer om att allt fler springer motionslopp.
Så vad är det egentligen som gör oss villiga att betala för något som annars är gratis?
Magnus Lindwall hänvisar till den så kallade självbestämmandeteorin och pekar på att tre grundläggande behov uppfylls och skapar motivation när människor springer lopp:
Kompetens, samhörighet och autonomi.
– Kompetens handlar om att känna att man klarar av något, utvecklas och behärskar en färdighet. Ett lopp kan vara ett sätt att mäta mot sig själv men även mot andra, säger Magnus Lindwall.
Det här är en central känsla som också påverkas av andras närvaro. Det är till exempel lättare att anstränga sig mer när andra tävlar emot eller iakttar oss.
Men det kan också slå fel, varnar han.
– Det finns vissa som presterar sämre för att de blir pressade och stressade. Det är också en risk att springa lopp med andra eftersom man lätt dras med i rytmen trots att man är van vid ett annat tempo.
Det andra behovet som uppfylls när vi springer lopp är känslan av samhörighet.
– Det är den sociala dimensionen med känslan av att vara del av en helhet och göra något tillsammans. Det får man inte på samma sätt om man springer ensam.
Och det här har så klart företagen insett för länge sedan.
– Finns det ett behov så finns det också pengar att tjäna. Eftersom loppen specifikt och träning generellt blivit ”big business” är det inte så konstigt att man vill förknippas med det.
Och marknaden för sportkläder och tekniska hjälpmedel är enorm, vilket klickar väl med det tredje grundläggande behovet: autonomi och självbestämmande.
Det handlar om att man vill känna att man äger träningen och får göra det enligt sina egna värderingar och sin identitet. Där spelar hjälpmedel som pulsklockor en stor roll, då det handlar om feedback och många tycker att det är kul med siffror och fakta.
Men att enbart basera träningsmotivationen på prylar brukar inte hålla i längden. Magnus Lindwall understryker att det krävs en större insats än att bara träna inför ett specifikt lopp för att hitta kontinuitet i träningen.
– De kortsiktiga drivkrafterna tenderar inte att bli hållbara när man väl har uppnått dem. Ska man kunna hålla i löpningen som en vana över tid gäller det att man hakar upp träningen på något annat än bara lopp.
Magnus Lindwall menar även att det faktum att vi betalat för att springa ett lopp ökar motivationen.
– Hade loppet kostat 75 kronor med gratis boende hade det varit mindre värt för vissa. Men när man investerat både tid och pengar blir insatserna högre och då känns det mer värt.
Samtidigt riskerar höga priser och prylhets att exkludera många från olika aktiviteter.
– Det finns en viss risk över tid att det bidrar till ojämlikhet. Å andra sidan är just löpning, om man vill göra det enkelt, billigt, säger Magnus Lindwall.
Och i slutändan är det inte vad du betalat som avgör hur det går.
– Om du är en rik techmiljardär kan du få draghjälp resten av livet men på Göteborgsvarvet hjälper inte de perfekta skorna eller klockorna ändå. Någon kommer ändå att lufsa förbi dig med gamla gympaskor, helt utan löpklocka.
Läs mer:
Vårvärmen är här – så kommer du igång med löpningen
Stockholm Marathon utsålt – mer än tre månader före start
