På nätforum, Youtube, Tiktok och i kommentarsfält pågår ett ihärdigt detektivarbete. Användare jämför käklinjer och höfter i jakt på vad de anser vara sanningen: att några av världens mest kända kvinnor i själva verket är födda som män.
De kallar sig transvestigators – en sammanslagning av orden trans och investigators. Rörelsen har vuxit fram ur olika subgrupper, och är särskilt aktiv i USA.
Mathilda Åkerlund är postdoktor vid Göteborgs universitet och forskar om digital desinformation, kvinnohat på internet och incelkultur. Hon beskriver transvestigators som en heterogen rörelse med flera förgreningar.
– Det finns tradwives som drivs av religiösa och konservativa idéer om kön. Andra är transkritiska feminister som motsätter sig spridningen av queer ideologi. En del är klassiska konspirationsteoretiker som tror att en mäktig aktör styr i hemlighet och försöker dölja de kända kvinnornas egentliga kön för allmänheten.
Gemensamt för grupperna är övertygelsen att en handfull kända män poserar som kvinnor – och att dessa kvinnor på något sätt utgör ett hot mot samhället.
– Det riktas ofta mot framgångsrika kvinnor som tar plats i offentligheten. Kvinnor som på olika sätt inte följer normer för hur en idealkvinna ska vara. Man kan vara frispråkig, barnfri, ogift, ha mycket makt eller vara muskulös eller väldigt lång.
Men till skillnad från traditionell kändisbevakning har transvestigators en annan approach. De riktar in sig nästan uteslutande på kända kvinnor – politiker, artister, skådespelare eller elitidrottare – i syfte att avslöja deras egentliga identitet.
Enligt Åkerlund går delar av rörelsen att härleda till en rädsla hos vissa heterosexuella män att deras manlighet ska hotas.
– Transkvinnor har inom populärkulturen länge målats upp som ett hot mot mäns sexualitet. Därför finns ett behov av att ”avslöja bedragarna” för att inte uppfattas som homosexuell. Det finns en skam i att åtrå en transperson.
Föreställningen om transpersoner som bedragare eller hot är långt ifrån ny. Dokumentären ”Disclosure” (2020) visar hur Hollywood genom filmhistorien har bidragit till sådana stereotypa skildringar, och hur detta har påverkat både amerikansk kultur och transpersoners livsvillkor.
Komediserien ”How I met your mother” (2005) skämtar återkommande om huvudpersonen Teds rädsla för att av misstag dejta en transkvinna.
Även i tv-serien ”Nip/Tuck” (2003) används transsexualitet som ett chockmoment. När Christian försöker förgripa sig på Ava förstår han att hon är född som man. I en senare scen utbrister han: ”Ava is a man!”
I dag har fenomenet bytt skepnad i och med sociala mediers intåg. Där kan stereotyper och konspirationsteorier spridas i en helt annan omfattning än tidigare.
Handstorlek, röstläge, axelbredd och gångstil analyseras och används som påstådda bevis. Bakom flera av de största kontona finns också ekonomiska motiv – influerare tjänar pengar på att skapa och sprida innehåll.
Ett exempel är den amerikanska högerprofilen Candace Owens, som i poddserien ”Becoming Brigitte” ifrågasätter Frankrikes presidentfru Brigitte Macrons könstillhörighet.
Presidentparet Macron har nu inlett flera rättsprocesser, både i Frankrike och internationellt. Emmanuel Macron har motiverat agerandet med att han vill försvara sin frus ”heder” – något som har mötts av skarp kritik från delar av transrörelsen.
– När Macron reagerar offentligt signalerar man att det är förödmjukande att bli kallad transperson. I de här miljöerna blir varje motreaktion ett nytt bevis.
Efter att Hailey Bieber nyligen fått kommentarer om sitt kön, svarade hon att hon inte alls tar illa vid sig och poängterade att vissa av världens vackraste män och kvinnor är transpersoner.
– Hon nappar inte på anklagelserna, så ryktesspridarna har ingenting att jobba vidare med. Det är väldigt avväpnande att hon inte engagerar sig. Hon visar också stor solidaritet med transpersoner och förmedlar att det inte är något fel på dem.
Enligt GLAAD, en intresseorganisation för hbtq-rättigheter, kombinerar anhängarna pseudovetenskap och transfobi för att anklaga offentliga personer för att i hemlighet vara transpersoner. Organisationen menar att antitransideologin inte bara skadar transpersoner, utan även ciskvinnor.
Samtidigt är Mathilda Åkerlund tydlig med att diskussioner på internet inte nödvändigtvis påverkar juridiska fri- och rättigheter för en viss grupp.
– Om nedvärderande sätt att prata om kvinnor och transpersoner blir vanligare i offentligheten, finns risk att vi börjar betrakta det som rimligt. Men det krävs mer än rykten på nätet för att fri- och rättigheter ska inskränkas. Det är när någon nappar på betet, som Brigitte Macron gjorde, som det får verklig spridning, säger Mathilda Åkerlund.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Varför försöker den franske presidenten bevisa att hans hustru är en kvinna?
Så blev JK Rowling världens mest högljudda antitransaktivist
