Allt han ägde blev kvar i flickvännens lägenhet när Dennis flydde ett bråk genom att hoppa från balkongen. Med bruten fot och brustet hjärta försöker han nu bygga upp livet på nytt och har som start skaffat billigt snus. En hel ryggsäck full.
– Jag älskar henne fortfarande.
Om han lyckas läka och bli nykter vill han jobba. Helst med ungdomar på glid.
– Jag kan rädda många bara genom att berätta om mitt liv. Efter att ha knarkat bort min ungdom, min familj, flera jobb och flickvännen vet jag att det inte är värt det. Men jag skäms inte, jag bara vill göra något annat nu.
Som kvinna i hemlöshet hör övergrepp ofta till vardagen. Muren runt hjärtat växer för varje slag och skinnet på näsan blir till pansar.
Linda bearbetar sina trauman genom att skriva i en dagbok som hon bär med sig överallt.
– Jag försöker ta reda på vem jag är genom att skriva. För jag har så mycket bagage som måste bearbetas och det finns ingen hjälp att få.
Linda längtar efter en egen trygg lägenhet där möblerna inte slängs mot henne. Där hon kan sova ifred utan att bli utnyttjad och slippa ringa nödsamtal med telefonen dold under tröjan.
Samtidigt vill hon inte glömma. Ärren på kroppen låter hon vara synliga och tatuerar omkring dem i stället för över.
Vändningen kom i tingsrätten när Fredriks kaxiga attityd mötte broderns chockade blick på åhörarplats. En stark känsla av skam sköljde över Fredrik och i pausen ställde han sig framför spegeln i cellen och undrade hur fan han blev så här.
– Brorsan brukar annars lysa upp när han ser mig, men när han såg mig så där gick jag sönder inombords.
Fredriks farmor har ännu inte fått blomman han ritade till henne i fängelset. Den bär han med sig som ett minne av tiden då han till slut blev ren.
Domen gav Fredrik en chans att tända av. Nu bor han på ett drogfritt utslussningsboende och har ett jobb. Ibland känns det ensamt då han är den enda i sitt kompisgäng som är ren.
– Jag försöker få de andra att förstå hur bra jag mår och väntar gärna på dem.
När Karin skulle beställa ny legitimation hade hon krympt fem centimeter. Det kunde antingen bero på hennes svåra skolios som krökt ryggen, eller så var det den tunga sorgen hon bar på efter pojkvännens plötsliga död förra året.
– Vi bodde tillsammans på ett annat boende. Jag gick och la mig och somnade till radion medan han satt på en stol i köket. Morgonen efter så fanns han inte mer. Han var kall. Men han var inte helt ensam där han satt. Det brukar jag trösta mig med.
På fönsterblecket på hennes nya boende står en guldfärgad buddastaty. Ett minne från pojkvännen som vakar över henne när hon röker cigg i fönstret.
– Det blev strömavbrott tre gånger på mitt rum och i köket. Då kändes det som att han var där. Han älskade trolleri och strömavbrotten gjorde att det kändes som om han var nära mig.
Scoutsjalen från hemlandet Bosnien hänger över nattlampan inne på Andrejs rum. Han kom till Sverige som 14-åring innan kriget bröt ut. Att flytta runt och inte ha en fast punkt är vardag för Andrej då han varit på språng hela livet.
– Stressen kring att flytta mycket har blivit normal för mig. Och visst har jag haft svårt att leva ett bra liv, men jag kämpar för att stoppa min inre demon, säger han.
Placeringen på akutboendet är dock inte för evigt. Snart kommer han få en egen lägenhet där han hoppas kunna vända tillvaron.
– Jag tror på något större och på något gott.
Veronika Ljung-Nielsen om bakgrunden till reportaget ”De hemlösas hem”
Vad har man alltid med sig när allt är borta? Och vart tar man vägen när alla dörrar stängs? Två frågor som snurrade i mitt huvud när jag bestämde mig för att skildra hemlöshet i Göteborg. Frågorna ledde mig in på akuta stödboenden där hemlösa kan få en paus från livet på gatan.
Majoriteten som lever i akut hemlöshet utan ett bostadskontrakt i sitt eget namn finns i dag på kommunala och privata stödboenden med begränsat antal platser. Det är där man kan bli tillfälligt placerad av socialtjänsten om det enda bostadsalternativet som finns kvar är soprummet.
Hemlöshet ska förebyggas och ingen ska leva sitt liv på gatan. Det står skrivet i regeringens nationella strategi mot hemlöshet med slutdatum år 2026. Då ska fler bostäder finnas att tillgå och det sociala perspektivet ska stärkas. Ingen ska behöva leva ensam i ett soprum.
Historiskt sett har hemlösheten minskat i Göteborg efter en toppnotering år 2016, då 5 619 personer stod utan bostadskontrakt. År 2023 noterar Socialstyrelsen att antalet ligger på 3 358 personer. Trots att mätningarna genom åren pekar nedåt syns tendenser till att hemlösheten kommer öka igen. Socialstyrelsen och Göteborgs stad menar i sina respektive kartläggningar att faktorer som talar för en ökning är uppsägningar av genomgångsbostäder, ett ökat flyktingmottagande samt en ökad befolkningsmängd. Addera därefter nedrustning av psykiatrivården, en stor bostadsbrist och inflation.
Det rikstäckande införandet av metoden ’Bostad först’ är ett annat tydligt mål som lyfts i regeringens nationella hemlöshetsstrategi. Att en egen hyreslägenhet med löpande stödinsatser ska ge den hemlösa en chans att vända sitt liv i samhället, i stället för att stå utanför. Göteborgs goda resultat efter satsningen på ”Bostad först” har gjort att färre personer befinner sig i akut hemlöshet.
Om det går att motverka hemlösheten helt före år 2026 låter jag vara osagt. Men efter att ha fått ta del av Karin, Dennis, Fredrik, Linda och Andrejs livshistorier tror jag att samhället har en lång väg kvar att gå. För när mörkret väl sänkt sig är det svårt att hitta tillbaka igen.
