En kvinna kämpar sig fram över den isiga asfalten bakom en kyrka i Minneapolis, med toalettpapper i famnen.
– Kör fram bilen i stället! ropar volontären Allie Palmer.
Hennes röst skär genom luften medan hon dirigerar fordon som kommer med förnödenheter.
Det är 18 minusgrader ute. En grupp franska reportrar som står utanför kyrkan ser plågade ut – men inte Allie Palmer.
Hennes svenska påbrå hjälper henne med vintervädret, säger hon. Dessutom underlättar kylan hennes arbete eftersom alla kylvaror som skänks kan staplas utomhus i stället för att bäras in.
– Vi har precis fått en leverans med blöjor, våtservetter och mat från frivilliga, säger hon medan hon lastar ur en bil.
Allie Palmer är ”någon slags koordinator, antar jag”. Hon bor i närheten och är mellan två jobb, vilket är förklaringen till att hon har hunnit ägna nästan varje dag i fem veckors tid åt att hjälpa till med maten.
Förnödenheterna ska gå till migranter som inte vågar sig ut av rädsla för att gripas av migrationsmyndigheterna.
Minnesota antas vara hem åt omkring 100 000 illegala migranter. Det kan låta mycket för en svensk, men är lite i jämförelse med många andra delstater i USA. I Florida tros det exempelvis finnas över en miljon illegala migranter.
Att de flesta i Minnesota och staden Minneapolis är vita gör att migranterna sticker ut mer här, jämfört med exempelvis Los Angeles, där ICE också är aktiva men där de lättare smälter in.
– Det finns många familjer som inte känner sig säkra om de är utomhus. De vågar inte gå och handla eller gå till sina jobb, vilket gör att de får svårt att ha råd med mat, säger Allie Palmer.
Redan i december märkte DHH-kyrkan (förkortningen står för ”Dios habla hoy” – Gud talar i dag) att församlingsmedlemmar ringde och bad om hjälp.
Det var i början av den månaden som migrationsmyndigheten skickade sina agenter till Minnesota, i efterdyningarna av en stor bedrägeriskandal där de flesta misstänkta var amerikansk-somalier.
Men eftersom de flesta med somalisk bakgrund är amerikanska medborgare fanns det inte så många att deportera som Vita huset trodde. Därför riktades fler insatser mot invånare med latinamerikansk bakgrund.
Migrationsmyndigheten ICE och gränspolisen har tagit migranter direkt på gatan, i deras arbetsplatser och utanför skolor. Däremot får de inte gripa någon i deras hem, om de inte har domstolsbeslut.
DHH-kyrkan hjälper nu alla som är i behov av förnödenheter. Varje dag görs listor på vad migranterna behöver, vilket frivilliga kan ta del av och använda som inköpslistor.
En av alla som kommer med mat till kyrkan är Sara Moriarty. Hon har varit i två matbutiker och köpt så mycket som hon kunde få plats med i bilen.
– Vår invandrade befolkning är den här stadens själ och hjärta. De jobbar hårt och har hjälpt oss i många år, nu är det vår tur att hjälpa dem, säger hon.
Hemma har hon en sexårig son. Hon har berättat så gott hon kan för honom om vad som pågår i staden, men tycker att det är svårt med tanke på det allvarliga ämnet.
– Vår regering kidnappar folk från gatan. De tar dem utifrån vilken färg de har på huden, oavsett om de är medborgare eller inte. Och de gör det på ett våldsamt sätt. Det kommer ta lång tid för vår invandrade befolkning att känna sig trygga igen, säger hon.
Läs mer:
Efter Prettis död: ”Vi kommer inte att ge upp”
