När Liberalernas nya partiledare ska utses den 24 juni återstår bara 14 månader till nästa riksdagsval. Valberedningen måste därför snabbt hitta en person som kan ta över som partiordförande.
Johan Pehrsons efterträdare kommer att starta i en opinionsmässig uppförsbacke och från dag ett ha kravet på sig att vända de usla siffrorna. I den senaste mätningen från DN/Ipsos avrundades L nedåt till två procent och har därmed tappat hälften av sina väljare sedan förra valet.
Det blir också en balansgång att hitta en person som kan ena partiet i regeringsfrågan. L har seden flera år varit splittrade i sin syn på samarbete med Sverigedemokraterna. Den nuvarande hållningen är att acceptera samarbete där SD sitter utanför regeringen men säga nej till att släppa in SD i regeringen. Den diskussionen lär fortsätta även med en ny partiledare.
Lotta Edholm: Kan skolfrågorna göra att hon får ta över?
Skolministern har lång erfarenhet från olika positioner inom Liberalerna och har varit ansiktet utåt för partiets framgångar inom utbildningspolitiken. Att skolfrågor väger tungt inom Liberalerna är oomtvistat och säkert en merit för den som aspirerar på partiledarposten.
Edholm har bland annat varit ordförande för liberala ungdomsförbundet och skolborgarråd i Stockholms stad men saknar utöver ministerposten erfarenhet från rikspolitiken. Det skulle kunna ses som en nackdel.
Romina Pourmokhtari: En dalande stjärna?
Redan som ordförande för ungdomsförbundet Luf seglade Romina Pourmokhtari upp som en framtida partiledarkandidat. Hennes slagfärdighet som debattör blev uppenbar när hon gjorde internt motstånd mot att öppna för samarbete med SD. När Johan Pehrson erbjöd en ministerpost i Tidöregeringen visade hon prov på den pragmatism som krävs av alla politiker som vill gå långt och sade ja. Men att administrera en klimatpolitik som dikteras av SD har inte gynnat hennes varumärke. Frågan är om hon fortfarande är den magnet på yngre väljare som hon en gång var.
Jan Jönsson: Intern rebell – men vill han leda?
Liberalernas ledare i Stockholms stadshus gjorde i det längsta motstånd mot att öppna för SD-samarbete. Han förlorade striden men fortsätter att hålla benhårt på den röda linjen mot SD i kommunalpolitiken. För det har han starkt stöd i Stockholmsdistriktet som fortfarande levererar de flesta rösterna från partiets krympande väljarskara. Men det är tveksamt om han verkligen vill byta sin stabila position i stadshuset mot hela havets stormar i rikspolitiken.
Mats Persson: Vill partiet att han kliver fram ur kulisserna?
Ska man peka ut en person som mest konsekvent och långsiktigt har arbetat för SD-samarbetet så är det Mats Persson. När Jan Björklund ville få till januariavtalet med S var det Persson som stod i främsta ledet bland motståndarna. Sedan blev han en av Nyamko Sabunis allra trognaste bundsförvanter. Men hans kulturkrigande mot wokerörelsen kanske inte har imponerat på alla akademiker inom Liberalerna. Och har ekonomhistorikern från Markaryd lyskraften hos en partiledare?
Simona Mohamsson: Rekordsnabb resa från partisekreterare till partiledare?
Så sent som den 4 april i år tog hon över posten som partisekreterare i Liberalerna sedan företrädaren Jakob Olofsgård hastigt lämnat sitt uppdrag. Mohamsson har sin bas i Västsverige, ett traditionellt starkt fäste för Liberalerna, och har varit en av dem som argumenterat mot ett samarbete med Sverigedemokraterna. Men hon har nu accepterat den väg som partiet har valt. Simona Mohamsson är även ledamot i L:s partistyrelse.
Andra namn som kan komma upp till diskussion är EU-parlamentarikern Karin Karlsbro, jämställdhetsministern Nina Larsson, riksdagsledamoten Joar Forssell och kommunalrådet i Göteborg, Axel Darvik.
Man kan också fråga sig vad förre partiledaren Jan Björklund tänker sig nu när han lämnar ambassaden i Rom. Och apropå diplomater: har Erik Ullenhag borstat av sig stridsdammet från när han utmanade Sabuni i partiledarvalet 2019?
Läs mer: Johan Pehrson avgår som partiledare för Liberalerna
Annie Reuterskiöld: Nu får någon annan försöka rädda Liberalerna
