Sanna Ghotbi (född 1992) skyr ingen möda. Som människorättsaktivist har hon cyklat genom tre länder för att skapa opinion mot Marockos ockupation av Västsahara. Hon arbetar också som kampanjsamordnare för Greenpeace internationella del. Och nu har hon skrivit en roman. Den heter ”De vingklipptas dans” och handlar om en motståndsrörelse bland kurder i nordvästra Iran under en dramatisk period mellan 1974 och 1990. Författaren utgår från staden Sanandaj i Kurdistan och de egna föräldrarnas gerillakamp i bergsmassiven.
Romanen drar schematiskt upp de politiska linjerna i den kurdiska befrielserörelsen och går i stället tätt inpå personerna. Gestalterna som skildras har inte alltid hela bilden klar för sig om de komplicerade maktkamperna mellan Iran och Irak, och de inre striderna inom regimerna. De lockas in i fällor och förlorar då den lilla kontroll de trodde att de hade.
”De vingklipptas dans” handlar om ett stycke verklighet som innehåller det mesta: familjekärlek, vänskap, romantik, gemenskap i kampen, brutalitet i striden, bortslitna lemmar, massakrer, älskade, döda kroppar. Det är svårt att tänka sig mer dramatiska livsöden.
I centrum står Faize, hennes blivande man Javad och deras familjer och vänner. Romanen inleds med en barndom och tidig ungdom fylld av skimrande framtidstro. Men så blir Javad uppsökt av ”partiledningen” som högtidligt lämnar beskedet att de önskar han ska bli ”en av landets nya peshmerga” (den kurdiska nationella militären). ”Kamrat, bergen kallar på dig.”
Där, efter knappt hundra sidor, tar romanen en vändning. Faize och hennes väninnor ger sig ut på landet för att undervisa barn: ”Om vi inte var här skulle de stackars barnen bara växa upp på propaganda”. Samtidigt inleds Javads träning som soldat. Nu är det inte längre shahen som styr Iran, utan Khomeini. För kurderna betyder det bara nya förtryckande regler. Kurdernas språk är fortfarande förbjudet, liksom deras sånger. ”När ska vi få leva våra liv?”
Halabjamassakern i mars 1988 då Saddam Hussein låter Baathpartiets militär döda 5 000 kurder med kemiska vapen blir avgörande
Senare kommer även Faize att anslutas till soldaterna i bergen. Det växer fram en stark kärlek mellan henne och Javad och en glädje i att förenas i kampen, meningsfull och laddad. Javads många kärleksbrev till Faize löper genom texten. Samtidigt trappas våldet upp, striderna blir allt hårdare. Bomber slår ner i lägret och de får se syskon och vänner dödas. Halabjamassakern i mars 1988 då Saddam Hussein låter Baathpartiets militär döda 5 000 kurder med kemiska vapen blir avgörande. Slutligen flyr de båda från Kurdistan och kommer till Sverige.
Romanen är skriven med poetiska ordvändningar, starkt känslomässiga. Författaren vill uppenbarligen förmedla hur revolutionen kändes, i kroppen, i hjärtat, bland dessa människor. Så nära det går att komma. Hon vill förvalta sina föräldrars berättelse och den är verkligen värd att höras.
Men nu är detta inte bara fråga om modiga människor som slåss för sin frihet i ett vidrigt krig, utan om en roman. Och för att en sådan ska fungera behövs mer än ett fantastiskt material i form av livsöden och maximal dramatik. Det krävs en nerv som ilar genom berättelsen, någonting tvingande som gör att man dras vidare och vidare och ett språk som är verksamt.
Trots att det sker så mycket blir händelserna liggande, aldrig riktigt hopsamlade, och boken tappar styrfart
Sanna Ghotbi har ett oerhört känslosamt språk, fyllt av bilder. Kapitelrubriker som ”Och när våra vingar föll till marken försvann våren” är vackra, men när det blir trängsel av den här sortens uttryck blir det nästan som en sockerchock. Alla relationer är starka och känslomättade. Storslagna och fyllda av djupaste kärlek och tillgivenhet. Trots att det sker så mycket blir händelserna liggande, aldrig riktigt hopsamlade, och boken tappar styrfart.
Det är svårt att skriva romaner och jag skulle önska att få läsa den här berättelsen på ett annat sätt. Inte som skönlitteratur, utan som en dokumentär skildring av dessa livsöden i kurdernas tappra kamp.
Läs fler texter av Maria Schottenius och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.
