Den av regeringen i december 2023 begärda utredningen har nu utmynnat i ett antal förslag på åtgärder för att ”stärka säkerheten” och ”motverka våldsamheter och andra ordningsstörningar” vid idrottsarrangemang i Sverige – med elitfotbollen i centrum.
Det hela presenterades av den särskilda utredaren Anders Hübinette, idrottsminister Jakob Forssmed (KD) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) för en dryg vecka sedan.
Då fanns redan en annan rapport publicerad, vid namn ”En svensk modell?”, författad av Anders Almgren, Filip Lundberg Verendel och Jonas Havelund för organisationen Enable Sverige.
Egentligen skulle den offentliggjorts först efter Hübinetteutredningen.
– Men det förutsätter att alla centrala debattörer tänker på samma sätt. En vecka innan den allsvenska premiären började Per Engström på Noa (polisens nationella operativa avdelning) prata om ganska radikala förslag på åtgärder, bland annat personliga biljetter – som man vet väcker känslor, säger Almgren.
– Då tänkte vi att, ja, men då får väl vi sätta igång vi med.
Inför säsongen 2024 visste rapportförfattarna att regeringens utredning var i rullning. I backspegeln fanns ett par säsonger med ett tidvis, som Almgren uttrycker det, ”bedrövligt ordningsläge” på svenska fotbollsläktare. Där fanns också den då nykläckta kommunikén från svenska ultrasgrupperingar om att inte kasta pyroteknik mot planen och varandra.
– Vad vi såg var en debatt som var väldigt het, och väldigt, väldigt känslostyrd.
Det finns ett mönster i debatten, säger Almgren. Att gå direkt från incident, med den ilska och frustration incidenten i fråga väcker, till förslag på åtgärd.
– Det görs i regel utan att försöka förstå vad som hänt, och vilka de grundläggande problemorsakerna är. Det gör att man lätt missar vilka åtgärder som är verksamma mot problemen.
– I värsta fall kan man göra mer skada än nytta.
De läste direktiven till regeringens utredning, och reagerade på uppdragsformuleringen.
– Den ordningstrend som tog fart i hela Europa efter pandemin är unik. Branschen försöker fortfarande förstå vad som hände, och hur trenden ska mötas. En bred utredning skulle börja med att försöka förstå orsakerna, och sedan diskutera olika typer av verksamma åtgärder, säger Almgren.
– Men i regeringens uppdrag var alla relevanta beslut redan fattade. Det var ”hårdare tag” som gällde. Skärpt lagstiftning. Uppdraget var att utreda hur det kunde genomföras – inte om det är en lämplig åtgärd.
Det kan i bästa fall vara en dellösning, menar Anders Almgren. Skärpt lagstiftning kommer sannolikt inte att räcka.
– Vi ville då i praktiken göra det som utredningen inte gör. Börja med grunderna. Sedan gå hela vägen fram till åtgärder.
– Vi går inte i polemik med Hübinette, utan vill lägga oss intill och komplettera underlaget.
Enable Sveriges rapport är 123 sidor lång – och omfattande. De hoppas kunna skruva på perspektiven något.
– I debatten i Sverige är vi nästan alltid problemfokuserade, säger Almgren.
Han menar att det i jämförelse med andra länder i Europa finns områden i det svenska säkerhetsarbetet där både fotbollen och polisen ”är jättebra” – och att det finns skäl att hävda att ordningsläget kan anses vara bättre i Sverige än på många andra håll.
– Man ska nog inte utesluta att det finns ett samband. I så fall gäller det att vi skyddar våra styrkor när vi funderar på reformer.
– Det är lätt att riva fungerande strukturer om man inte är noggrann.
Rapportförfattarna uttrycker sig ibland rätt drastiskt. De skriver bland annat att av debattklimat och regeringens utredning att döma ”är det inte otänkbart att vi står inför ett paradigmskifte vad gäller säkerhetsarbete runt svensk fotboll”.
Almgren vill först skjuta in en brasklapp.
– När vi pratar om svenskt kontra kontinentalt säkerhetsarbete är det lätt att bli för stereotyp. Det finns så klart väldigt många olika sätt att jobba på ute på kontinenten.
Men, säger han, på en ”väldigt generell nivå” har en styrka i Sverige varit balansen mellan normativa och repressiva åtgärder – och det sticker ut.
I och med utredningen ser ni en risk för något annat…?
– Ute i Europa ser man att det är mer slagsida mot repression. Strängare regler och mer ingripande polismetodik, och i utredningsuppdraget fanns en skrivning om att utredarna skulle hämta inspiration från repressiva länder som Storbritannien och Nederländerna. Det pekar ut en riktning.
– Det här är symptomatiskt för debatten – den lutar alltid åt repression. ”Hårdare tag” har blivit något slags penicillin i debatten, allting ska lösas med hårdare tag. Tillsammans med att polisen trycker på väldigt hårt i den riktningen finns det skäl för oro.
Almgren exemplifierar med fler uttalanden från Per Engström, sektionschefen på Noa, som med jämna mellanrum pratat fotbollsläktare i medier.
– Personliga biljetter, tömma läktare när folk maskerar sig, livstids avstängning för att springa in på planen – och flera röster som gör på liknande sätt.
Samtidigt behöver inte utredningen och Hübinettes förslag i sig, på egen hand, innebära det där potentiella paradigmskiftet, tror Almgren.
Oron finns i stället i processen där förslaget ska hanteras i en offentlig debatt och remissrunda – innan det bli lagstiftning.
– Att vi tappar balansen. Vi har ett rätt högt förtroende för utredarna, men kanske inte lika mycket för kombinationen utredarnas förslag och vad debatten gör med förslaget, säger Almgren.
Vad ser ni för konsekvenser framför er?
– Man får inte bli alarmistisk. Men på en hypotetisk nivå kan vi lära dels av forskningen, dels av det här villkorsbråket 2019-2021.
Många kommer säkerligen tycka att ”hårdare tag” är bra, tror Almgren.
– Men vad som händer i andra änden är att legitimiteten i systemet undergrävs. Det kan förstärka känslan av att supportrar behandlas hårdare än andra i samhället, kanske öka myndighetsföraktet bland vissa. Det leder till att de mest radikala supportrarna kommer bli än mer radikala.
– Det upplevda trycket mot läktarkulturen kan dessutom göra att acceptansen för störande beteenden ökar – att fler anser att regelbrott eller motstånd mot ordningsmakt är okej.
I slutändan:
– Om vi tappar legitimiteten tror vi att vi på sikt kommer få en mer radikal supporterrörelse. Det i sig kommer leda till mer radikala uttryck för de här brotten eller störningarna.
– Det gynnar inte ordningsläget.
Men varför är det här viktigt? Handlar det inte om unga, bullriga, mestadels män i grupp som stör ordningen och i vissa fall begår brott? Varför skulle det vara värt att värna om – att försvara?
Supporterkulturen är i dag sannolikt en av Sveriges största ungdomsrörelser, där tusentals unga ”hittar sin sociala hemvist, trygghet och mening”, skriver rapportförfattarna, som menar att värdet av det ”i en tid av nätbaserad hyperindividualism, ensamhet och psykisk ohälsa bland unga” inte kan överskattas.
Det är det som är värt att skydda, det är därför de vill föra en argumentation kring ett säkerhetsarbete som ”vinnlägger sig om att angripa problemen, men inte övriga delar av kulturen”, säger Anders Almgren.
Samtidigt konstaterar han:
– Unga män i grupp, gärna lite packade och uppskruvade kan ju vara jätteskrämmande för vanligt folk om de rumlar in på en spårvagn eller tunnelbanevagn – även om de är på gott humör.
– Det får man ha respekt för. Allmänheten har lika mycket rätt att må bra och känna sig trygga som fotbollssupportrarna.
Almgren fortsätter:
– Men det vi tycker försvinner i debatten är den typen av hemvist som unga personer hittar i supportermiljön, personer som ofta är så unga att de inte har så mycket annat att hänga upp sin självbild och sin identitet på. Då är det klart att den här typen av social tillhörighet och kollektivism, i en tid där det knappt finns längre…
– Det tror vi är viktigt.
Avslutningsvis vill han också skjuta in en nyansering.
– Vi är där vi är nu för att läktarmiljön inte lyckades självsanera och ta tag i de värsta uttrycken som förekom framför allt 2021-2023. Det får vi inte glömma.
– Men att delar av läktarmiljön agerade oacceptabelt under de här åren är ingen ursäkt för att vi som jobbar med det inte ska agera professionellt och kunskapsbaserat i dag.
– Vi måste begära mer av oss själva än av en ung subkultur.
Anders Almgren har nu börjat läsa den drygt 400 sidor långa utredningen. I bakhuvudet kommer han att ha funderingar kring evidens och effekt.
– På vilka grunder tror man att det här ska förbättra ordningsläget? Där skulle en bred utredning förmodligen ha börjat. Men det uppdraget fick inte utredarna.
– Om de inte kan beskriva vilka grunder de tror finns för att uppnå önskad effekt, alltså att få ner de radikala uttrycken för supportkulturens allvarligaste avarter – då ska vi nog tänka oss för innan vi stiftar lagarna.
Läs mer:
Förslag mot läktarstök kan bli lagar 2026
Gunnar Strömmer: ”Vi gör ett vägval i att inte gå tillbaka till kollektiv bestraffning”
Statistik över skador till följd av pyroteknik saknas
Supporterbas: ”Får inte glömma bort att frågan är mycket bredare”
DN Debatt: ”Alla brott på läktaren ska leda till tillträdesförbud”
