”Malmö säger nej till folkmord! Befria Palestina!”
Slagorden ekade när demonstrationen under parollen ”Två år av folkmord, 77 år av ockupation” tågade från Stortorget genom centrala Malmö på söndagseftermiddagen.
Bland deltagarna var känslorna kring fredsavtalet splittrade. Många var glada, men få vågade fira eller se början på ett slut.
– Vi hoppar inte jättehögt av glädje. Min pappa var från Marocko, jag har sett utvecklingen i ett land som är kolonialiserat och hur lång tid det påverkat dem, jag tror att det kommer att vara samma sak här, säger Yasmin Sarghin Aida.
Hon demonstrerar tillsammans med sin dotter och sitt barnbarn och bär en keffiyeh, palestinasjal, knuten över håret och har en hängande över skuldrorna. Det har hon haft varje dag de senaste åren, till och med på stranden, säger hon.
– Det går inte att fira någonting. Jag tror att Netanyahu bestämt sig för att jämna Gaza med marken. Men det ska inte hända. Vi måste skrika på gatorna.
Något mer hoppfulla är tre kvinnor som bär en banderoll där de sytt fast hemmasydda gosedjur. De tillhör en grupp Malmökvinnor som träffas och handarbetar tillsammans. Sina alster, till exempel tröjor och gosedjur, säljer de till stöd för barn i Gaza.
– Den väcker uppmärksamhet. Det är inte bara ett plakat utan det ligger kärlek och arbete bakom den, säger Kristina Längby Gubb som håller i banderollens ena hörn.
I det andra står Belgica Castro Fuenter som visar den hemmasydda brosch hon bär, en flicka i tyg.
– Här har jag gjort Greta!
Bredvid henne står Cecilia Correa som säger att man måste känna hopp.
– Absolut, annars hade man inte orkat stå emot. Man måste våga tro, säger hon.
Kristina Längby Gubb håller med, men säger att hon tycker att fredsförhandlingarna inte gått rätt till.
– Detta är bara eld upphör, men palestinierna måste få vara med i förhandlingarna, säger hon.
Framför dem går en grupp sjukvårdsarbetare, klädda i skyddskläder och med munskydd, som med sina skyltar riktat in sig på situationen för vården i Gaza.
Läkaren Mohamed Hassan sammanfattar den som ”fruktansvärd”.
– Hela sjukvårdssystemet är systematiskt ödelagt. Det kommer att ta tid att bygga upp, det handlar inte bara om akutvården utan även kronisk vård.
Han beskriver det som chock att höra om hur intensivvårdspersonal behövde lämna patienter.
– Jag tänker på mina egna patienter och deras anhöriga, det är hjärtskärande. Jag tänker på de läkare som behöver jobba under sådana förhållanden, säger han.
En av arrangörerna är Nabil Abdulmajid som har ordnat många demonstrationer under de senaste två åren. Han tror inte att fredsavtalet betyder slutet på dem.
– Vi är glada. Det här underlättar äntligen för Gazas barn. Samtidigt avvaktar vi försiktigt, säger han.
Sedan måste de ansvariga ställas inför rätta, säger han.
– Jag tror inte att det kommer att gå hela vägen. Men jag hoppas, och vill att det ska bli en fredsplan som täcker hela vägen till en lösning, säger Nabil Abdulmajid.
