Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Mindre kärlek och mer ego i dagens Eurovisionlåtar

maj 11, 2025

Isak mållös – men på väg till Champions League

maj 11, 2025

Niklas Orrenius: Bisarrt för ukrainarna att läsa om vapenvila när bomberna faller

maj 11, 2025

Så har låttexterna i Eurovision song contest förändrats sedan 1956

maj 11, 2025

Mardrömmen: Kulusevski utbytt skadad

maj 11, 2025
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Den danska ekopoesin ruskar liv i mossliken
Kultur

Den danska ekopoesin ruskar liv i mossliken

NyhetsrumBy Nyhetsrumapril 2, 2025
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Ekopoesi

Nanna Storr–Hansen

”Bokträdtid”

Övers. Ann Jäderlund

Ellerströms, 124 sidor

Rasmus Nikolajsen

”Tillbaka till onaturen”

Övers. Michael Larsson

Ellerströms, 68 sidor

Sofie Isager Ahl

”Grannväxter”

Övers. Michael Larsson

Ellerströms, 70 sidor

Dikter om mosslik? På riktigt?

Den danska poeten Nanna Storr-Hansen skriver bland annat om Tollundmannen i sin diktsamling ”Bokträdtid”, som nyligen har kommit ut på svenska.

Torvmossen är visserligen en pricksäker bild, en poetisk plats där kroppar och materia bäddas in i mjuka lager av stillastående tid, orörda av framtidens förödelse. Men just därför är tropen utarmad. Att använda den är lika slappt som att dedicera en dikt till Tomas Tranströmer efter att ha råkat möta honom på nån internationell poesifestival. Jag tycker mig redan ha läst alltför många dikter om och med mosslik och Tranströmer, ibland i kombination. Det är förresten också en pricksäker bild.

Men okej, vi släpper det. Storr–Hansen kommer undan med att hon åtminstone är dansk, plus att hon även begraver sig själv: ”en dag när torven/ ska grävas upp/ finner man mig lagd/ som ett frågetecken/ håret uppsatt med nät/ ett spädbarns knotor/ inte långt därifrån”.

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

Bilden av torvmossen är ingen poetisk pose, den är djupt förankrad: framtiden pågår parallellt med historien, snarare än i ett kronologiskt efteråt. Det är jordemödrarna, alltså barnmorskorna, som gräver fram information ur mossens lager, ”det första internetet”. På vardagsplanet lever jaget i långsam symbios med sitt spädbarn. Hon sitter och glor ut genom fönstret medan hon ammar, det händer absolut ingenting, är det mindfulness eller tristess?

Samtidigt skildras snabba förvandlingar där jaget hänvisar till sitt ”ödlehjärta” och sin ”tjocka päls”, och påstår att hon ”är ett träd/ en björk/ spretar av vener”. Bilderna är ofta överraskande, som när mejlmeddelanden flyger in i datorn med samma rörelsemönster som koltrastarna i buskagen.

”Bokträdtid” är fingertoppskänsligt översatt av Ann Jäderlund, och den kommer ut tillsammans med två andra, danska diktsamlingar: Rasmus Nikolajsens ”Tillbaka till onaturen” och Sofie Isager Ahls ”Grannväxter”. Språket i Nikolajsens bok är skarpslipat, medan det snarare rinner på som ett flöde i ”Grannväxter” – det är Michael Larsson som har gjort lyckade översättningar av båda.

Alla tre författarna håller på med det som förr hette naturlyrik, men som på senare år har bytt namn till ekopoesi, med en betydelseförskjutning från utforskande miljögestaltning till starkare civilisationskritisk aktivism.

”Tillbaka till onaturen” är på många sätt en motsats till ”Bokträdtid”, eftersom dikterna snarare utspelar sig i en kulissartad värld än i en organisk. Titeln kan även läsas som ett klichéartat utrop: O, naturen!


”Så var det med den/ perfekta soluppgångsdikten”, konstaterar han krasst.

Hela diktsamlingen leker med klichéer genom att göra sig själv till kitsch: den synkar två motstridiga uttryck, nämligen det ironiska förlöjligandet och den renhjärtat banala glädjen. Dessutom kommenterar diktjaget kitschigheten ur ett metaperspektiv, som när han i en vacker och suggestiv dikt gestaltar soluppgången som en senromantisk målning, men där det som ”borde vara solen” visar sig vara en finlandsfärja. ”Så var det med den/ perfekta soluppgångsdikten”, konstaterar han krasst.

Men dikterna blir absolut inte sämre av att vara onaturliga, plastigt artificiella, självmedvetet fåfänga och ibland avsiktligt usla. Snarare tvärtom. Det avslappnade, på gränsen till lealösa tilltalet avväpnar läsaren på ett effektivt sätt, innan fokus blixtsnabbt skruvas åt mot strålande skärpa: ”Swag, slår det mig plötsligt./ Havsörnens flykt är swag.”

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

Diktjaget ”kan inte släppa tanken på/ att världen vore en/ vackrare plats om det inte/ fanns några människor i den”. Men fortsätter: ”vem skulle då gå omkring/ och säga att den är vacker.” Nikolajsen är visserligen alienerad, men också medveten om distanseringen, och kan just därför uppskatta och gestalta skönhet. Det är ett mer uppriktigt förhållningssätt än Sofie Isager Ahls naivt oironiska försök att bli ett med naturen.

Hennes diktsamling ”Grannväxter” börjar bra, som en fin övergång från Storr-Hansens internetmosse: ”Man får betrakta växterna som ett slags information, de är tecken, de är tydbara”. Hon har också storögd respekt för de obegripliga organismer som är växtlighetens förutsättning:

Jag vet inte var daggmasken tar vägen när den ska dö, om den alls tar sig någonstans eller bara dör mitt i själva rörelsen. Det tunna skinnet, fastfruset i tiden. Detta väsen, som drog sig fram genom jorden och blev sin rörelse trogen in i döden.

Det låter nästan som om hon beskriver ett mosslik.

Men tyvärr är diktjaget ofta så inkännande och högsensitivt naturnära att jag själv blir aggressiv, ursäkta, men jag pallar inte med folk som rullar ihop sig i gräset, känner på jorden med sina händer och ”anar en puls djupt därnere”.

Eller när jaget skär sig och får rost och jord i såret och tror att ”det gör gott”, nej det gör det inte, ta en stelkrampsspruta snarast, för jag får inte intrycket av att du är en sån där äkta bonnläpp som har tillbringat den oövervakade barndomen med att provsmaka lerkokor, koskit och grodyngel lite på måfå och därför har blivit motståndskraftig.

Riktiga lantisar vet att naturen suger, de brukar inte smyga runt som mildsint andliga spöken och smeka skogsmiljön medhårs för att den ska fortsätta vara snäll. När de badar gör de bomben från klipporna och skrämmer skiten ur lommar och viggar, i motsats till Isager Ahls diktjag, som ”försiktigt doppar” sin kropp i vattnet och står andlös och ”stilla” inför en natur som måste behandlas ”varsamt”.

Perspektivet är närmast religiöst. Jag håller visserligen med om att naturen kan liknas vid gud, men då inte den vänligt sinnade nakenjesus som hulkar på korset för vår skull, utan snarare gamla testamentets desillusionerade och kortstubinat explosiva våldsverkarpappa.

Naturen har inte ens något syfte med att skicka åskväder, gräshoppsvärmar och stelkramp efter ekopoeter och andra fjäskande tillbedjare. Inte heller kan man skylla dess amoraliska grymhet på vissa toxiska eller djävulska arter, som när Isager Ahl avgränsar ondskan till smörblomma eller brännässla, medan resten av växtligheten präglas av nåt slags godhet.

Nej, våldet bor i alla växter, alla djur, inne i minsta lilla cell lever det, inne i oss. Jag konfronteras hellre med det i förtvivlat skenbanal fulpoesi, eller i dikter som kan ruska liv i mosslik, än i ömsint finstämda men fruktlösa försoningsböner.

Läs fler texter av Aase Berg och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Mindre kärlek och mer ego i dagens Eurovisionlåtar

Kultur maj 11, 2025

Så har låttexterna i Eurovision song contest förändrats sedan 1956

Kultur maj 11, 2025

Från malm till mem – ny bok skildrar Södermalms historia

Kultur maj 11, 2025

Hanna Fahl: Är Robin Bengtsson verkligen det sexigaste vi har?

Kultur maj 11, 2025

Här är byggnaderna där Museum om Förintelsen vill flytta in

Kultur maj 11, 2025

Musiker i Lasse Stefanz föll ihop på scen

Kultur maj 11, 2025

Vecka 19 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

Kultur maj 11, 2025

Gunnar Bolin: Glöm de kala väggarna, nu kommer bokhyllan tillbaka

Kultur maj 11, 2025

Anders Svensson: Klipper man sig på en frisersalong eller frisörsalong?

Kultur maj 11, 2025

Redaktörens Val

Isak mållös – men på väg till Champions League

maj 11, 2025

Niklas Orrenius: Bisarrt för ukrainarna att läsa om vapenvila när bomberna faller

maj 11, 2025

Så har låttexterna i Eurovision song contest förändrats sedan 1956

maj 11, 2025

Mardrömmen: Kulusevski utbytt skadad

maj 11, 2025

Björn af Kleen: Betyder guldet i Ovala rummet att Trump tänker stanna för alltid?

maj 11, 2025

Senaste Nytt

Från malm till mem – ny bok skildrar Södermalms historia

maj 11, 2025

Miljonsatsning sätter hockey på skolschemat: ”Inte lika vanligt att åka skridskor”

maj 11, 2025

Hon gör säkerhetsprövningar: ”Måste inte vara fläckfri”

maj 11, 2025
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2025 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?