Efter två dagar av intensivt vinterregn har solen tittat fram igen. Den blänker i vattenpussarna på den knöliga vägen som leder fram till Walid Hemads hus. Huset ligger inklämt mellan industriområdet Atarot, vilket är en del av östra Jerusalem som annekterades av Israel 1967, och vägspärren Qalandia, som leder till Ramallah på Västbanken. Men om det inte vore för att höghusen i Atarot skymtar på avstånd, hade man kunnat tro att man befann sig ute på landet.
Qalandiabyn tillhör trots sin omedelbara närhet till Västbanken Jerusalem och är delad i två av den israeliska separationsmuren, som ligger ett par hundra meter från Walid Hemads hus. Muren är byggd av Israel för att förhindra terrorattentat, men den förhindrar också rörelsefriheten på palestinska områden. Walid Hemad bor på palestinsk mark, men marken räknas ändå till Jerusalems kommun och därför betalar han israelisk skatt.
– Varje månad. Vi får ingen samhällsservice för skattepengarna, men den måste betalas ändå, säger Walid Hemad.
Han berättar att han har ärvt marken av sin far, som ärvde den av sin pappa, som föddes där. Han har intyg på att han äger marken, daterat det brittiska mandatet som styrde området på 1920-talet.
I början av november öppnades grinden i den israeliska muren som annars bara öppnas två gånger per år. En israelisk tjänsteman gick igenom och levererade ett brev till Walid Hemad. Det var en order om vräkning. Inom 20 dagar skulle hela familjen ha utrymt området.
– Tänk dig det. Du har 20 dagar på dig att lämna ditt hem. Det är surrealistiskt, säger Walid Hemad.
Särskilt surrealistiskt tycker han att det är att tänka på det Israel vill ha marken till: De vill riva alla hus och anlägga en soptipp.
Vi går i riktning mot muren från Walids familjehem. Vägen är kantad av odlingsfält, men bakom ett staket syns också rasmassor. Rester av en annan familjs hem.
– År 2016 rev de 12 hus i det här området. Planerna på att ta den här marken har pågått länge, säger Walid Hemad.
I juni 2024 fick Eden, ett kommunalt utvecklingsbolag som ägs av Jerusalems stad, i uppdrag av den israeliska regeringen att hitta en plats för en anläggning för avfallshantering och energiåtervinning i staden. Bolaget föreslog ett 13 hektar stort område i Qalandiabyn. Större delen av marken är odlad jordbruksmark och där finns utöver Walid Hemads hus minst sex till bostadshus där dussintals, kanske hundratals, palestinier bor.
I april 2025 undertecknade Israels finansminister Bezalel Smotrich, en politiker på den yttersta högerkanten som kommer från bosättarrörelsen, en lag som aktiverade två gamla expropriationer från 1970 och 1982 för samma område. Detta fungerar nu som den juridiska grunden för de avhysningsorder som delats ut till de boende.
– De konfiskerade land här i närheten för längesen och erbjöd ersättning, men markägarna vägrade. Mig har de inte erbjudit något, men jag skulle också vägra. Som palestinier kan jag inte acceptera det. Och vi har ingenstans att bo, det här är vårt hem, säger Walid Hemad.
Det finns sedan i somras också ett regeringsbeslut på att bygga avfallsanläggningen på det område Eden föreslagit i Qalandia och att samtidigt dra om separationsmuren så att området hamnar på den ”israeliska” sidan.
– Det är en svår känsla men jag kan bara skratta åt det samtidigt. De ska göra mitt hem till en soptipp? säger Walid Hemad.
– Du tillbringar hela ditt liv med att utveckla och ta hand om ditt hem och sedan kommer någon och säger ”försvinn, det här är inte din mark längre”.
Han och övriga påverkade i byn har överklagat beslutet. Den juridiska processen kan komma att ta flera år. De stöttas av den israeliska organisationen ”Peace now” som arbetar för en tvåstatslösning och bevakar israelisk annektering av palestinsk mark.
– Regeringens längtan efter annektering och markstöld är omättlig. Det är som om det inte finns någon annanstans i Stor-Jerusalem att bygga förbränningsanläggningen, förutom de få återstående hektaren av Qalandiabyn efter massexproprieringarna och stängslen som byggts runt dem, säger Hagit Ofran, ansvarig för bevakningen av bosättningar på Peace now.
Hon säger att projektet, om det blir verklighet, kommer att utgöra ett ”grovt brott mot internationell rätt.
– Att vräka mängder av invånare som lever under ockupation från sina hem och mark till förmån för en förbränningsanläggning avsedd att betjäna befolkningen i ett ockuperat land strider också mot grundläggande moral.
Läs mer:
Israel kallar dem ”liten minoritet” – ändå får de Västbanken att brinna
Bosättarrörelsen exploderar inifrån på Västbanken – men det är palestinska hus som bränns
