I en intervju med DN i början av året var kulturminister Parisa Liljestrand tydlig med en sak – hon är inte kulturbranschens företrädare i regeringen. I stället har hon under mandatperioden upprepat att hennes uppgift är att bedriva en moderat kulturpolitik.
Sofia Lindström Sol, kulturpolitisk forskare vid Högskolan i Borås, menar att det finns en tydlig inriktning i regeringens förda politik.
– Jag skulle säga att de har drivit en ganska typiskt konservativ kulturpolitik. Kulturkanon är kanske den stora kulturpolitiska reform som man kommer att minnas från den här mandatperioden, men även frågan om mer privat finansiering av kulturen, säger hon.
En annan fråga där kulturministern gjort avtryck är sammanslagningen av Moderna museet, Arkdes och Konstrådet till en myndighet. En förändring som genomfördes vid årsskiftet. Att renoveringen av Kungliga Operan slutligen blir av hör också till Liljestrands prestigefrågor.
Ett av Parisa Liljestrands mer omtalade framträdanden var hennes invigningstal på Göteborgs filmfestival 2025. Där sade hon bland annat att det inte är politikens uppgift att ”kräva medborgarna på mer och mer skattepengar för att man inte orkar stå upp för sina prioriteringar”.
Invigningstalet möttes av burop. Sofia Lindström Sol menar att uttalandet sticker ut.
– Det är en ganska ny attityd, även om det reellt sett aldrig har varit så att en kulturminister är branschens företrädare. Men det starka uttalandet är nytt. Jag har funderat på varför det verkade finnas en animositet från ministerns sida, som gav upphov till mycket förvåning.
Filmpolitiken har varit ett av de områden där kulturministern fått motta kritik under mandatperioden. När den utlovade filmpropositionen slutligen presenterades i början av sommaren möttes den av besvikelse.
En annan stridsfråga har gällt regeringens nedskärningar av anslagen till studieförbunden. Här ser Sofia Lindström Sol en delvis ny syn på utbildning.
– En förändring i folkbildningspolitiken är att man har separerat budgetposten mellan folkhögskolorna och studieförbunden. Det är intressant. Jag tycker att det tyder på en slags instrumentalisering av kulturen. Folkhögskolorna värnas mer därför att de ses bidra till att skapa kapabla samhällsmedborgare som kan gå ut i arbetslivet, medan frågor om bildning för bildningens egen skull verkar ha fått mindre betydelse.
Läs mer:
Lena Endre och Tommy Körberg i kulturupprop inför valet