På pappret råder det vapenvila i Libanon. I verkligheten känns det inte så.
Den senaste flyktingvågen från Nabatieh, sex mil söder om Beirut, började för omkring en vecka sedan. Då började Israel angripa nya mål, utanför de områden som tidigare har varit mål för flyganfall.
– Staden blev nästan öde, särskilt på nätterna, säger Ali Omais, 41, till DN.
Fram till för två veckor sedan gick det fortfarande att röra sig i Nabatieh. Människor hade börjat få vardagen att fungera efter två års krig. Det var främst de kraftiga ljuden som man behövde vänja sig vid under de senaste månaderna, säger Ali Omais. Han har bott i staden hela sitt liv.
Nu har han tvingats lämna sitt hem, liksom de flesta andra av Nabatiehs 60 000 invånare.
Människor har sökt sig till olika delar av Libanon. Den stora efterfrågan har drivit upp hyrorna kraftigt, berättar Omais.
– Situationen är mycket svår för alla. Människor klarar knappt av att ordna mat. Synen på vem som bär ansvaret varierar. Vissa anklagar den libanesiska staten för att ha försummat södra Libanon ända sedan den israeliska invasionen och för att inte ha skyddat befolkningen.
Andra säger att Israel inte behöver några förevändningar för att döda, ockupera och genomföra sina planer, uppger Omais, som själv beskriver Hizbollah som en ”motståndsrörelse”. Hizbollahs väpnade gren är enligt EU och USA en terrororganisation.
– Och så finns det de som anser att Hizbollah inte borde ha gått in i det så kallade stödet till Gaza, utan att de skulle ha begränsat sig till att skydda södra Libanon mot direkta hot.
Omais tog med sig sin familj till byn Zefta utanför Nabatieh.
– Läget är fortfarande farligt och om kriget trappas upp kan vi tvingas lämna södra Libanon helt, säger han.
Omais hem och kontor har förstörts i israeliska anfall. Han bygger webbplatser och rapporterar om det han ser och hör på olika konton i sociala medier.
– Vart man än går känner man lukten av krut. Det ligger stenar och glassplitter överallt. Bilar är skadade och infrastrukturen har slagits sönder.
Hans eget kvarter, al-Midan, är ett av de hårdast drabbade områdena.
– Jag känner varje hörn och varje liten gata. Det gör ont att se allt som har förstörts. Kvarteret, grannarna, minnena och platserna där vi levde och arbetade.
Zainab Shahada håller på att packa för att fly när DN talar med henne på tisdagen. I bakgrunden hörs ett av hennes fyra små barn.
– Jag har inte sovit på fyra–fem dagar. Hela nätterna kretsar flyg över Nabatieh. Flyg, flyg, flyg. Lyssna! Lyssna! För tre dagar sedan bombade de precis bakom oss. Jag svär vid Gud, smällen var så kraftig att jag nästan föll omkull. Ännu tjuter det i öronen.
Rädslan hos Zainab Shahada och hennes familj har ökat efter en rad israeliska drönarattacker där civila, bland dem barn och unga, dödades.
– Vi vågar inte längre röra oss fritt på gatorna. Vad var det för brott de här människorna hade begått?
Hon skickar över en bild på tolv personer, varav hälften är barn, som uppges ha dödats i ett israeliskt anfall i byn Kafr Rumman nära Nabatieh på måndagen. Två män på bilden bär militäruniformer som liknar dem som Hizbollahmedlemmar använder. Shahada säger sig vara ”varken för eller emot Hizbollah”.
– Vi stöder den libanesiska armén. Må Gud ge dem förmågan att befria oss från det som händer.
FN:s generalsekreterare António Guterres fördömer det eskalerande våldet i södra Libanon. I ett uttalande i veckan sa han att han är ”djupt bekymrad” över den israeliska militärens utökade operationer i området och att ”allt fler civila dödas, inklusive kvinnor och barn”.
Israel hävdar att attackerna runt Nabatieh har riktats mot Hizbollahs milisstyrkor, som i flera fall ska ha angripit israeliska trupper med drönare under samma period.
Läget i Nabatieh präglas av sorg, ilska och en växande känsla av övergivenhet, enligt Zainab Shahada.
– Det finns inget normalt liv. Barnens skolgång har avbrutits och människor upplever att de har lämnats ensamma, utan hjälp från vare sig staten eller politikerna.
Familjen hade redan skrivit in tre av barnen i skolan och undervisningen skulle snart dra i gång, med en kombination av lektioner i klassrummet och på distans. Men den israeliska upptrappningen kom emellan. Nu lämnar familjen staden helt. Det mest sannolika är att de söker skydd i en skola på annan ort.
– Israelerna har krossat oss, förnedrat oss, drivit oss på flykt och svält oss. Hur länge de ska fortsätta jaga oss vet ingen.
Fakta.Fredsförhandlingar mellan Israel och Libanon
● Konflikten mellan Israel och Hizbollah blossade upp på nytt när den Iranstödda gruppen angrep Israel med missiler och drönare den 2 mars i år, två dagar efter att USA och Israel attackerat Iran.
● Efter Hizbollahs attacker svarade Israel med både flyg- och markattacker i vilka över 4 500 personer i Libanon har dött.
● I slutet av juni kom Israel, Libanon och USA överens om ett ramavtal för fred. Libanons försvarsmakt ska enligt detta ta kontroll över de områden Israel evakuerar och därefter avväpna Hizbollah.
● I takt med att den libanesiska staten återtar kontrollen över Hizbollah-områden ska Israel fortsätta sin evakuering. Hittills går detta mycket långsamt.
Läs mer:
Libanon: Fredsförhandlingar trots Israels attacker
Hon fick Libanon att avskaffa dödsstraffet: ”Ett ljus i mörkret”