Vad är människobarn för ett ord?
Anna Ahnlund har ägnat en hel del tid åt att vända och vrida på saken. Vad står det för, egentligen? Har det en religiös laddning?
– Vad som gör ordet spännande är att det finns ett öga på människobarnet som kanske inte är människans öga. Är det guds blick? Är det djurets blick? Eller naturens blick? Det skapar en distans till den här biologiska varelsen som vi är.
Vi kan liksom försörja oss alla fyra på det här nu! Våra barn ser oss på affischer på stan!
Nu har ordet fått ge namn åt Dina Ögons fjärde skiva, utan att någon riktigt förstår varför. Det är ofta så när det gäller ord, berättar sångerskan och låtskrivaren i gruppen.
– När jag söker fram låttexter börjar det ofta i en smörja av vokaler och konsonanter. Det är lite som att gå på ett språkets loppmarknad. Plötsligt hittar ens undermedvetna ett ord värt att damma av.
Den som är bekant med gruppens texter och musik vet att de har en viss stämning över sig. De låter som om de vore hämtade från en annan tid. Om gruppens andra skiva ”Oas” skrev DN:s Mattias Dahlström att den ”smakar småkakor, hemgjord saft och bryggkaffe ur en ständigt bubblande perkulator […] bekant och mjuk och snäll, men samtidigt lite sträng när det behövs”.
”Människobarn” innebär ingen radikal ändring av kurs. På fjärde skivan har man i stället grävt vidare där man står. Popmusiken är trygg och omslutande, där vindlande melodier, tonartsbyten och tvära kast håller lyssnaren uppmärksam.
Ett av målen med nya skivan, berättar gitarristen Daniel Ögren, var att göra mer komplex musik utan att det påverkar lyssnaren.
– Om man vill ska man kunna öppna motorhuven och närstudera alla komponenter. Men man behöver inte, man ska få ut lika mycket ändå.
Vi utmanar det här med ”god smak”, vad vi själva tycker är bra
I likhet med tidigare album har medlemmarnas fyra individualistiska musiksmaker fått jämkas ihop för att hitta en väg framåt. Nytt för den här gången är att Daniel Ögren snöat in på Benny Andersson och Ted Gärdestad.
– Och så har jag lyssnat nästan dagligen på låten ”Waiting for a star to fall” med Boy Meets Girl. Just nu känns det sena 80-talets krispiga sound väldigt intressant.
Anna Ahnlund har lyssnat desto mer på sångerskan Minnie Riperton och hennes grupp Rotary Connection.
– Hon gör spännande, gränslösa sånggrejer som jag inspireras av. När man lyssnar är det som att man alltid hör ett litet leende på hennes läppar.
– Och jag har lyssnat på medeltidsmusik! skrattar Love Örsan och nämner bandet Steeleye Span.
– Det här är ju vår grej, att alla fyra tänker lite, lite olika om vad det ska bli för helhet, sammanfattar Christopher Cantillo.
– Det är som att vi hela tiden utökar cirkeln för vad vi kan tänkas göra i vårt band. Vi utmanar det här med ”god smak”, vad vi själva tycker är bra. En låt vi höll på med länge i studion, som i slutändan inte kom med på skivan, lät som Roxette.
– …Eller som om den skulle platsa på Ulf Kristerssons joggingspellista, skrattar Love Örsan och berättar att Dina Ögon fanns med på statsministerns årliga Spotify wrapped.
– Man behöver ju inte dela åsikt med alla som lyssnar.
Det har inte ens gått fyra år sedan jag själv såg gruppen uppträda för första gången. Då i en lummig skogsglänta i naturreservatet på Tjärö i Blekinge skärgård, på den lilla kulturfestivalen PLX. Det var sommaren 2022 och gruppens första festivalspelning.
Sedan gick allt väldigt fort. Dina Ögon belönades med Grammisar i plural, blev husband i ”På spåret”, fick en dokumentär i SVT och gav stora konserter på Cirkus och Gröna Lund. De blev rikskändisar och folkkära.
Hur har det här påverkat er? Känns det härligt eller pinsamt?
– Det konstnärliga arbetet vi gör inom gruppen har inte förändrats ett dugg mellan PLX och Gröna Lund. Det är exakt samma, säger Love Örsan:
– Men till det yttre är det förstås en stor skillnad. Jag tycker att det känns helt fantastiskt! Vi kan liksom försörja oss alla fyra på det här nu! Våra barn ser oss på affischer på stan!
– För mig känns det svårt att greppa, jag tror det behöver gå mer tid, säger Christopher Cantillo.
– Om tio år kan vi ses igen, först då kommer man kunna förstå vad Dina Ögon eventuellt betydde och hur vi påverkade scenen. Det man kan säga redan nu är att vi är väldigt tacksamma över att ha en publik som åker långväga för att gå på våra spelningar.
När man blir så omhuldade som ni blev är backlashen nästan oundviklig. I min värld blev det ett slags identitetsmarkör – antingen var man en sådan som ”gillade Dina Ögon”, eller så tog man demonstrativt avstånd från er. Känner ni igen det?
– Var det så? Du är den första som berättar det här för oss…, säger Daniel Ögren.
– Jag tycker Hjalmar Söderberg beskrev det bra: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad”. Likgiltighet är väl det värsta? säger Anna Ahnlund.
– Alla fyra skulle nog gärna vilja gå in i studion och kunna övertyga de andra tre om hur vi egentligen ska låta. Men ingen av oss kan det, eller har det mandatet, säger Love Örsan.
– Det blir vad det blir. Och det är ganska skönt.
Läs mer:
Dina Ögon nominerades till DN:s Kulturpris 2024
Dina Ögon når stundtals underbart vackra höjder på Cirkus
















