En dyster milstolpe har passerat för svensk-iranska läkaren Ahmadreza Djalali som sitter fängslad i Iran.
– I dag har det gått 3 500 dagar sedan min hustru och mina barn började leva med en enorm psykologisk tortyr eftersom de är rädda för att jag ska avrättas, säger han i en ljudfil som DN har fått tillgång till.
Meddelandet uppges vara inspelat i lördags.
Forskaren vid Karolinska institutet har dömts till döden för att ha spionerat på Irans kärnteknikprogram för Israels räkning.
Djalali har nekat till anklagelserna och säger att den bekännelse han avgivit är framtvingad under tortyr.
I somras meddelade iranska myndigheter att de tänkte skynda på verkställandet av dödsstraff mot fångar dömda för spioneri. I samband med det avrättades tre personer.
Sverige har upprepade gånger krävt att Iran ska släppa Djalali från Evinfängelset i Teheran – hittills utan resultat.
– Bryr sig de svenska representanterna verkligen om mitt liv? Ärligt talat tvivlar jag, säger Djalali i klippet.
Hans fru Vida Mehrannia uppmanar Sverige att agera innan det är för sent.
– Han är bara skinn och ben och lider av sjukdomar. Ett blodprov har visat att han har leverproblem och väldigt lågt blodtryck. Han har förlorat många tänder samt är psykiskt nedbruten, säger hon.
Tidigare i år drabbades Djalali även av en hjärtinfarkt, enligt hans advokat.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) försäkrar att Sverige gör allt man kan för att få honom frigiven.
– Vi bryr oss verkligen om hans liv. Jag vill inte att han och hans familj eller någon annan ska tvivla på att vi gör allt i vår makt för att han ska kunna återförenas med sin familj.
Den tidigare EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD), som länge engagerat sig i Djalalis fall, upplever att utrikesdepartementet har försummat sin hantering av fallet.
– Det säger sig själv att betydande delar av arbetet med konsulära ärenden inte kan redovisas offentligt, men när till och med Djalalis hustru förvägras övergripande information och insyn är det djupt problematiskt, säger Adaktusson, som den här veckan meddelade att han kandiderar till riksdagen.
Han lyfter att Djalali exkluderades från en fångutväxling 2024.
Enligt Adaktusson anser varken departementets ledning eller den konsulära avdelningen att Djalali sitter oskyldigt fängslad. De har i stället krävt frigivning utifrån humanitära skäl. Adaktusson befarar att det kan försvaga hans möjligheter att bli frigiven.
– Enligt internationella konventioner har Sverige en skyldighet att skydda medborgare som hamnar i den här situationen.
Sommaren 2024 släpptes den svenska EU-tjänstemannen Johan Floderus samt svensk-iraniern Saeed Azizi av Iran i utbyte mot Hamid Noury som av Sverige dömts för grovt folkrättsbrott.
Den svenska regeringen har uppgett att Iran inte erkänner Djalalis svenska medborgarskap. Det beror på att han blev svensk medborgare först efter att han suttit fängslad i två år. Av den anledningen vägrade Iran att diskutera ett fångutbyte med Djalali.
– I juni 2024 fattade de svenska myndigheterna ett diskriminerande och omoraliskt beslut att lämna mig kvar. Sedan dess har inga verkliga åtgärder vidtagits för att få hem mig, säger Djalali i klippet.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
– Den dörren var helt stängd. Vi försökte på alla sätt och vis att förmå Iran att gå med på att släppa även Djalali. Det gjorde de inte.
Susanne Berger, senior forskare vid Raoul Wallenberg-centret för mänskliga rättigheter, har också engagerat sig i fallet och följde fångutväxlingen 2024.
– Sverige slösade bort en enorm chans när de valde att gå fram mer eller mindre ensidigt och endast bytte två svenskar mot Noury. Han hade ett mycket stort värde för den iranska ledningen.
Hon tror att dussintals och möjligen hundra eller fler hade kunnat bli frigivna.
Enligt Amnesty International har Iran i år avrättat ett rekordstort antal fångar, över 1 000 personer.
– Så faran för Djalali kvarstår och är akut.
Flera europeiska medborgare sitter fängslade i Iran och Berger efterlyser bättre koordinering i Europa.
– EU-länderna borde utse ett specialsändebud för den här typen av frågor så att man talar med en röst och samordnar sina insatser mer effektivt.
USA har, menar hon, byggt upp en hel apparat med experter från olika myndigheter för att kunna frige oskyldigt dömda fångar som sitter olagligt frihetsberövade i repressiva stater.
– Du behöver folk med expertis inom gisslanförhandlingar, konfliktlösning och kontraterrorism. Problemet i Sverige är att man använder ett föråldrat och betydligt mindre effektivt system, där det främst är Utrikesdepartementets konsulära enhet som ansvarar för att hantera ärendet.
Maria Malmer Stenergard betonar att Sverige har en löpande dialog med övriga EU-länder.
Bör Sverige vässa systemet och arbeta mer med andra EU-länder för att få ut dessa fångar?
– Vi har otroligt kompetent personal som naturligtvis också jobbar brett med andra myndigheter och med andra länder. Vi står ständigt i kontakt med EU-länder som har olika ingångar som vi hoppas ska kunna hjälpa oss, säger Maria Malmer Stenergard.
Läs också:
Johan Floderus: ”Iran ger sig på de maktlösa och oskyldiga”
Lars Adaktusson: Regeringen måste vara tydlig om att Djalali är oskyldig
