Liberala demokratier som Sverige är inte immuna mot auktoritära krafter av det slag som tagit makten i Ungern och tidigare i Polen. Politisering av domstolsväsende, medier och akademi i dessa länder talar sitt tydliga språk: det motverkar medborgares grundläggande fri- och rättigheter och försvagar demokratin.
Detta konstaterande ligger till grund för förslag i utredningen ”Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende”. Där föreslås att inga ändringar enkelt ska kunna göras i våra grundlagar som reglerar demokratin och de mänskliga rättigheterna.
En tillfällig enkel majoritet, 51 procent, i riksdagen ska inte kunna upphäva regler på det sätt som är möjligt i dag. Endast en kvalificerad majoritet, två tredjedelar av alla riksdagsledamöter, ska kunna göra ändringar av grundlagen. Detta för att stärka skyddet mot auktoritära krafter i en tid då demokratin i världen försvagas.
Samtidigt har regeringen tagit initiativ till den nya utredningen ”Stärkt konstitutionell beredskap” för att förbättra Sveriges möjligheter att hantera kriser. Utredningen innehåller en rad lämpliga och nödvändiga förslag, bland annat en ändring i vår grundlag som innebär att regeringen kan ta över den lagstiftande makten från riksdagen även vid kriser i fredstid.
Det är inte en lämplig åtgärd för att kunna hantera kriser och står i tydlig motsättning till den tidigare utredningens slutsats.
Men förslaget möjliggör för en regering att själv få avgöra om och när ett sådant undantagstillstånd ska införas, alltså när riksdagens lagstiftande makt ska överföras till regeringen. Det är inte en lämplig åtgärd för att kunna hantera kriser och står i tydlig motsättning till den tidigare utredningens slutsats.
Undantagstillstånd är ett laddat ord som kan väcka starka känslor. Utredningen talar i stället om delegering av normgivningskompetens. Det är ett svårbegripligt begrepp som lätt flyger under mediernas och allmänhetens radar.
Vanligtvis ska beslut om undantagstillstånd fattas av riksdagen, men utredningen föreslår nu att ändra vår grundlag genom att skriva in att ”när det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas får regeringen själv fatta beslutet, då ett dröjsmål skulle leda till avsevärt men för angelägna allmänna intressen”. Detta innebär att regeringen själv skulle kunna bestämma om, när och hur ett undantagstillstånd ska införas.
En sådan ordning skulle försvaga skyddet för mänskliga rättigheter och demokratin. Framtida regeringar, även en regering med auktoritära ambitioner, skulle ges rätt att själva avgöra vad ”angelägna allmänna intressen” innebär och därmed ha möjlighet att inskränka centrala fri- och rättigheter.
Utredningen har också själv konstaterat att bestämmelser om undantagstillstånd har principiell betydelse och att ”särskilda lösningar för kriser, som ger regeringen större makt, kan komma att användas i fall som de inte är avsedda för”.
Trots detta allvarliga konstaterande läggs förslaget fram. Visserligen föreslår utredningen att beslut om undantagstillstånd av regeringen ska godkännas av riksdagen i efterhand. Men detta hindrar inte en regering från att fatta flera sådana beslut efter varandra och på så sätt få makt att stifta lagar under en längre period.
Framtida regeringar, även en regering med auktoritära ambitioner, skulle ges rätt att själva avgöra vad ”angelägna allmänna intressen” innebär.
Vad som utgör en fredstida kris som skulle motivera undantagstillstånd är vagt formulerat och uppfyller inte Europakonventionens högt ställda krav och kriterier. Enligt dessa krav ska ”ett allmänt nödläge som hotar nationens existens” föreligga, och av Europadomstolens praxis framgår att detta tar sikte på situationer som påverkar hela befolkningen och utgör ett hot mot det organiserade livet i samhället.
Det är därför anmärkningsvärt att utredningen anger att Europadomstolens tolkning av konventionen bara ”i viss mån” ska få avgöra vad som utgör en kris. Detta är inte en acceptabel rättslig hållning. Europadomstolen ställer krav på att Europakonventionen ska tillämpas fullt ut.
Riksdagen, i egenskap av folkets främsta företrädare, måste få behålla makten att avgöra om och när lagstiftningsmakten ska delegeras. De historiska erfarenheterna och riskerna för maktmissbruk med en i grundlagen stående delegering till regeringen visar att förslaget borde förkastas. Med tanke på att rättsstatliga principer fortsätter att försvagas runt om i Europa behöver vi ett starkt skydd för demokratin i vår grundlag.
Detta skulle ge regeringen samma möjlighet att agera snabbt vid kris men utan de uppenbara politiska riskerna.
Det finns andra sätt att tillgodose behovet av snabba beslut utan att försvaga skyddet för demokratin. Riksdagen kan ha en lag förberedd som genom ett aktiveringsbeslut, som en kvalificerad majoritet på minst 75 procent av riksdagsledamöterna godkänner, snabbt ger möjlighet för en regering att utlysa undantagstillstånd.
Ett annat alternativ är att riksdagen kan anta en lag som gäller för en begränsad tidsperiod på exempelvis sex månader, och som ger regeringen möjlighet att vid behov vidta snabba åtgärder i kris. När tidsperioden löpt ut och lagen slutat att gälla behöver riksdagen på nytt rösta för att anta ytterligare en tidsbegränsad lag.
På så sätt skulle riksdagen behålla den lagstiftande makten genom att inte anta lagen i det fall riksdagen inte har förtroende för att regeringen kommer att hantera denna makt ansvarsfullt. Detta skulle ge regeringen samma möjlighet att agera snabbt vid kris men utan de uppenbara politiska riskerna.
För att Sverige ska ha ett starkt skydd för demokratin måste makten att utlysa undantagstillstånd fortsatt ligga hos riksdagen. Därför ska förslaget om att regeringen själv ska kunna bestämma när och hur undantagstillstånd ska utlysas inte införas.
Läs fler artiklar från DN Debatt.