Varje sommar vallfärdar Sveriges politiska elit till Almedalen för att smida planer inför det kommande politiska året. Men frågan är om de är på rätt plats och vid de bästa tälten.
I en ny unik rapport från oss på Indikator Opinion analyserar vi svar från över 47 000 väljare och riktar särskilt fokus mot den grupp som sällan får rubriker, men som spelar en avgörande roll: de med lågt politiskt intresse. Hela 37 procent av befolkningen uppger att de är inte särskilt eller inte alls intresserade av politik, och det är just i denna grupp som de stora rörelserna sker, utanför seminarier, utspel och debattsidor.
Fynden är slående. De avslöjar varför regeringen ligger så pass dåligt till i opinionen men visar också på varför valet är långt ifrån avgjort. Väljare med lågt politiskt intresse är mer osäkra på vad de skulle rösta på, står i betydligt större utsträckning i den ideologiska mitten och är den grupp som rör sig mest frekvent över blockgränsen.
Bland väljare som inte alls är intresserade av politik vet 34 procent inte vad de skulle rösta på, trots att de säger att de skulle rösta om det vore val i dag. Motsvarande siffra bland de mest politiskt intresserade är endast 3 procent.
Bland de med högst politiskt intresse placerar sig 15 procent av väljarna varken till höger eller vänster. Motsvarande siffra bland de med lägst politiskt intresse är hela 51 procent.
Blockskiften – väljare som bytt sida sedan valet 2022 – är betydligt vanligare bland politiskt ointresserade än bland dem med högt politiskt intresse. Det är en viktig del av förklaringen till varför Tidöpartierna i dag kämpar i opinionen. Bland dem som röstade på ett av Tidöpartierna i valet 2022 och samtidigt har ett högt politiskt intresse är det bara omkring 5 procent som nu uppger att de bytt till ett rödgrönt parti.
Det är alltså bland de tystare väljarna – inte de mest engagerade – som rörelserna över blockgränsen varit som störst
Bland dem som inte är särskilt eller inte alls politiskt intresserade är motsvarande andel över 13 procent. Det är alltså bland de tystare väljarna – inte de mest engagerade – som rörelserna över blockgränsen varit som störst.
Det handlar alltså om en lättrörlig grupp, som byter både parti och block – inte av ideologisk övertygelse, utan utifrån hur vardagen faktiskt ser ut. De vinns inte över av snärtiga repliker i partiledardebatter utan av kaffepriset på Ica, väntetiden på vårdcentralen och hur mycket elräkningen ökat sedan i fjol.
Ett annat exempel från rapporten, särskilt relevant när partiledarna nu kliver upp på scenerna i Almedalen, är hur okända många av dem fortfarande är för stora delar av väljarna. Tidigare i år avgick Muharrem Demirok som Centerpartiets partiledare. Bland väljare med högt politiskt intresse var det bara runt 12 procent som inte visste vem han var. Bland dem med mycket lågt politiskt intresse var Demirok okänd bland 74 procent.
Tre av fyra hade aldrig hört talas om en partiledare som deltagit i riksdagsdebatter och suttit i tv-soffor. Det är ett tecken i tiden och en påminnelse till alla partier: det räcker inte att tala till de redan invigda.
Och det handlar inte bara om Böda Camping. Det handlar om människor som lever sina liv långt ifrån det politiska samtalets mittpunkt, men som ändå röstar. Om boende i Hammarkullen, om deltidsarbetande undersköterskor i Borlänge, om småbarnsföräldrar som brinner för att vara fotbollstränare i sin dotters lag – men som aldrig har sett Agenda på en söndagskväll. Om de som inte hinner följa politiken, men som påverkas av den varje dag.
För livet är inte politik – det är att gå på sitt barns fotbollsmatch, att ta nattpasset på jobbet, att hinna handla innan stängning
Vår rapport visar att en relativt stor del av svenska folket har ett lågt eller obefintligt intresse för politik. Samtidigt vet vi att nästan nio av tio faktiskt röstar när det väl är val. I valurnan är varje röst lika mycket värd, oavsett hur ofta man följer partiledardebatter eller läser ledarsidor.
Det är en styrka för demokratin att så många ändå deltar, trots ett måttligt politiskt engagemang. Och det är en möjlighet för partierna. För livet är inte politik – det är att gå på sitt barns fotbollsmatch, att ta nattpasset på jobbet, att hinna handla innan stängning. Ju bättre partierna förstår det, desto bättre chanser har de att nå fram.
Skulle vi ge ett råd till Sveriges partier inför 2026 är det att lägga större vikt vid de väljargrupper som fortfarande är öppna – väljare som kan röra sig både mellan partier och över blockgränser. Det är där de verkliga förflyttningarna sker. Och kanske är det just där ni borde slå upp tältet: på Böda, inte i Almedalen.
Läs fler artiklar från DN Debatt.