Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Inför valet 2026 utspelar sig en paradox i svensk politik.
Regeringen har på många sätt gjort det som brukar krävas för att vinna omval. Den har hållit ihop ett komplicerat regeringsunderlag, genomfört omfattande reformer, tagit Sverige in i Nato och stärkt sitt anseende hos väljarna. Mätningar visar dessutom att Ulf Kristersson (M) har övertag över Magdalena Andersson (S) i frågor som brottsbekämpning och ekonomisk tillväxt.
Historiskt brukar dessutom sittande regeringar återhämta sig när valdagen närmar sig.
Ändå pekar både SCB:s stora partisympatiundersökning och vår återkommande väljarbarometer för Ekot mot samma slutsats: oppositionen går in i valrörelsen med ett tydligt övertag.
Hur kan en regering som på flera områden har stärkt sitt anseende samtidigt ligga så långt efter i opinionen? Och hur kommer det sig att tydligheten i regeringsfrågan ännu inte har gett den skjuts i opinionen som många hade väntat sig?
En ny undersökning från oss på Indikator Opinion pekar mot en möjlig förklaring.
I undersökningen frågade vi svenska väljare vad som väger tyngst när de väljer parti: att rösta för ett parti de tycker bra om eller att rösta för att motverka ett parti de tycker mycket illa om. Vi gav också möjlighet att ange att båda motiven vägde lika tungt.
Nästan fyra av tio väljare uppger att motvilja mot andra partier väger lika tungt eller tyngre än sympatierna för det egna partiet. Bara omkring 8 procent uppger samtidigt att det inte finns något parti som de tycker mycket illa om. Det innebär att starka politiska antipatier inte är undantaget i svensk politik, utan närmast ett normaltillstånd.
Den centrala frågan blir då inte bara att många väljare bär på starka politiska antipatier, utan också vilket parti som är föremål för de starkaste känslorna
Det kanske mest intressanta fyndet återfinns bland de grupper som ofta avgör svenska val.
Bland de som placerar sig i den ideologiska mitten är det nästan lika många som uppger att motvilja mot andra partier väger tungt i deras röstningskalkyl som att de i första hand röstar för ett parti de gillar. Det innebär att de väljare som brukar avgöra svenska val också i hög grad påverkas av vilka partier de vill hålla borta från makten.
Den centrala frågan blir då inte bara att många väljare bär på starka politiska antipatier, utan också vilket parti som är föremål för de starkaste känslorna.
Här pekar våra resultat tydligt i en riktning. Den negativa polariseringen kring Sverigedemokraterna ser än så länge ut att vara starkare än både väljarnas önskan om tydliga regeringsalternativ och de mekanismer som normalt brukar gynna sittande regeringar mot slutet av en mandatperiod.
Styrkan i antipatierna följer ett mönster som ligger Tidöpartierna i fatet. Bland väljare som varken står till vänster eller höger är det 15 procent som tycker mycket illa om Vänsterpartiet och 22 procent om Miljöpartiet. Samtidigt är det 41 procent som uppger att de tycker mycket illa om Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna har normaliserats inom delar av det politiska systemet och är i dag ett självklart regeringsunderlag för stora delar av högern, men de starka antipatierna hos betydande väljargrupper består. Under mandatperioden har vi mätt detta vid tre tillfällen utan att se någon tydlig förändring över tid.
Det antyder att normaliseringen främst har skett i Rosenbad, inte bland de marginalväljare som avgör val.
Här blir tidpunkten för regeringens besked i regeringsfrågan särskilt intressant. I mars gjorde Tidöpartierna klart att Sverigedemokraterna ska ingå i en framtida regering om underlaget får förnyat förtroende. På pappret borde beskedet ha gynnat regeringsunderlaget.
I våra mätningar uppger omkring sex av tio väljare att de vill ha tydliga besked före valet om vilka partier som avser att regera tillsammans. Beskedet satte samtidigt press på oppositionen att lämna egna besked om regeringsfrågan. Det är dessutom vanligt att sittande regeringar brukar minska sina underlägen när valet närmar sig. Det fanns därför flera skäl att förvänta sig att regeringens opinionsmässiga underläge skulle börja krympa.
Men det är inte vad vi ser.
I våra mätningar uppger omkring sex av tio väljare att de vill ha tydliga besked före valet om vilka partier som avser att regera tillsammans
Vår återkommande väljarbarometer för Ekot ger inget stöd för att regeringsunderlagets underläge har minskat sedan beskedet lämnades i mars. Om något pekar utvecklingen i motsatt riktning. Det bevisar inte att beskedet orsakat utvecklingen, men tidpunkten och opinionsrörelserna gör det svårt att bortse från möjligheten att frågan om Sverigedemokraternas maktinflytande har aktiverat starkare krafter än de som normalt brukar gynna sittande regeringar.
Våra resultat visar att negativa känslor inte bara finns i svensk politik. För en betydande andel av väljarna utgör de också ett viktigt röstmotiv. I ett sådant politiskt landskap missgynnas den sida som gör den konfliktlinje mest synlig där antipatierna är som starkast.
Mot den här bakgrunden kan Tidöpartierna ha gjort något ovanligt. De kan ha gett väljarna exakt det besked som efterfrågades, tydlighet om regeringsalternativen och besked om vem som avser att regera med vem. Men samtidigt kan de ha gjort frågan som mobiliserar deras motståndare mest, Sverigedemokraternas makt och inflytande, till valets centrala konfliktlinje och därmed gjort det svårare att vinna över de väljare som står närmast blockgränsen.
I ett land där nästan alla väljare bär på en tydlig politisk antipati avgörs val inte bara av vilka partier människor vill ge makten, utan också av vilka de till varje pris vill hålla borta från den.
Fakta om undersökningen
Indikator Opinion genomförde undersökningen mellan den 4 och 24 maj 2026. Totalt deltog 1 904 personer (svarsfrekvens 42 procent). Datainsamlingen genomfördes med en kort postal enkät, med möjlighet att svara via webben eller telefon. Resultaten har viktats efter kön, ålder och röstning i 2022 års riksdagsval.
Frågor i undersökningen:
Vad väger tyngst för dig när du väljer parti?
Svarsalternativ:
● Att rösta för ett eller flera partier jag tycker mycket bra om
● Att rösta för att motverka ett eller flera partier jag tycker mycket dåligt om
● Båda väger ungefär lika tungt
● Vet inte
Finns det något eller några partier som du tycker mycket illa om?
Respondenterna kunde ange ett eller flera av de åtta riksdagspartierna eller välja svarsalternativen ”Nej” respektive ”Vet inte”.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Mats Svegfors, publicist och ämbetsman, tidigare chefredaktör SvD: ”Därför kan jag inte längre rösta på Moderaterna”
Stefan Stern, tidigare S-topp: ”Därför gjorde jag slut efter 20 år med Socialdemokraterna”















