Christoffer Carlsson, ”En liten droppe blod”
Albert Bonniers förlag
En av förra årets absolut bästa kriminalromaner. Med betoning på roman, då Christoffer Carlsson befinner sig i de litterära gränstrakterna mellan skönlitteratur och deckare. Han har det språkliga självförtroendet att våga vänta in sin historia. Rör sig mellan femtiotal och nutid, om spioneri, svenskt kärnvapen och författares vedermödor.
Anne Holt, ”Tolv otämjda hästar”
Övers. Barbro Lagergren. Piratförlaget
Trådarna är många, persongalleriet stort. I centrum den allt taggigare före detta polisen Hanne Wilhelmsen. Anne Holts berättarförmåga är på topp och suger in läsaren i en väl avvägd blandning av spänning, död, skräck och mänskliga relationer. Intrigen överraskar och bilden av samhällets ensamma är obehagligt trovärdig.
Marie Hermanson, ”Längst in i skogen”
Albert Bonniers förlag
Jag hade först svårt för Marie Hermansons historiska deckare. Tyckte inte de fick styrsel utan blev för redovisande. Men här i tredje delen har berättartekniken verkligen tätnat och fått form. En kall januaridag 1926 försvinner en flicka på Naturhistoriska museet i Göteborg. Avskalat och osentimentalt om klass, missbruk, sjukdom och oförmåga.
Mattias Edvardsson, ”Gravglänta”
Forum
Vissa poliser hittar vägen in i mitt hjärta från första sidan. Gunni Hilding vid Trelleborgspolisen är en sådan, både djupt mänsklig, sökande och rättrådig. Första delen i serien Brottsplats Söderslätt handlar om förträngda minnen och barn som anklagas för att ha gjort det värsta mot en kamrat. Historien ligger skrämmande nära flera verkliga brott.
Maria Adolfsson, ”Tiga som muren”
Wahlström & Widstrand
Vi som älskar det fiktiva Doggerland blev nog lite oroliga när kriminalinspektör Karen Eiken Friis lämnade öriket mitt i Nordsjön och reste till Stockholm en bit in i seriens sjunde del. Men Maria Adolfsson klarar det med bravur. Återigen lyckas hon få till en trivsam mix av vardag, brott, släktrelationer och polisarbete.
Lars Mytting, ”Skrapenatta”
Övers. Lotta Eklund. Wahlström & Widstrand
Tredje och sista delen i den storslagna släktskrönan från norska Gudbrandsdalen. Berättelsen om två kyrkklockor och en väv från 1600-talet som sägs förutspå olycka, sjukdom och död, är välskriven med ett enormt driv. Här knyts de tre delarna ihop, men romanen kan läsas fristående. Plus för inslagen av magisk realism.
Karin Slaughter, ”Lögnen”
Övers. Villemo Linngård Oksanen. HarperCollins Nordic
En mäktig spänningsroman med specialagent Will Trent och rättsläkare Sara Linton som på sin bröllopsresa dras in i ett svart familjedrama. Alla har hemligheter från det förflutna och behov djupa som bottenlösa hål med kvicksand. Makalöst stark skildring av medberoende och barndomstraumans starka grepp om människor.
Carina Burman, ”Döden tar semester”
Albert Bonniers förlag
Retrodeckare späckad med charm, som om självaste Maria Lang gett sig iväg på bussresa till Rom 1956. Detaljerna sitter som en smäck, från kläder till maträtter och hur man lägger bort titlarna och blir du med varandra. Deckarrecensenten Florrie Granat misstänker att ett plötsligt dödsfall i sällskapet inte är naturligt och hittar mordmotiv hos medresenärerna.
Conny Palmkvist, ”Räkna de lyckliga stunderna”
Forum
Språket är egensinnigt och rapsodiskt likt fladdrade tankar. Utspelar sig på båda sidor av Öresund 1940 till 1942, där människor flyr, sviker, älskar och försöker göra sitt bästa i en omänsklig tid. Conny Palmkvist skriver fram ett kantstött och övertygande persongalleri. Andra delen i Öresundstrilogin kom i somras och höll även den hela vägen.
Malin Haawind, ”Den som följer en stjärna vänder inte om”
Piratförlaget
Ellen Key vurmade för barn och arbeterskor. Men hon såg inte allt hennes trotjänare och hushållerska gjorde. Sällan har klass och depression skildrats så avslöjande som i romanen om Malin Blomsterberg som kom vandrande till sin idol Ellen Keys hus Strand 1914 och blev kvar till sin död 1925. Framröstad som årets bok 2025.
Rebecca Yarros, ”Fourth wing”
Övers. Åsa Kempe. Gondol
Handen upp alla som har fördomar mot fantasy, drakar och demoner. Nu är det dags att ge genren en chans. Själv kapitulerade jag efter 622 sidors kamp mellan ont och gott i fiktiva landet Navarrea. Unga hjältinnan Violet är mer modig än stark och bildar par med den stora svarta stridsdraken. Det är hett, blodigt och oemotståndligt.
Mian Lodalen, ”Dansaren och demonerna”
Romanus & Selling
Mian Lodalen bevisar sin fulla kraft och förmåga som författare. Smärtsamt nära kryper hon den unga, begåvade dansaren Hasse som 1955 lämnar ett liv, och en oförstående familj, i Jönköping för Operans balettskola i Stockholm. Men han kan varken lämna sig själv eller den lust och längtan han känner till män, och självföraktet förtär honom.
Ulrika Lagerlöf, ”Hjortronmyren”
Romanus & Selling
Tätt, vackert och djupt berörande om samernas renmarker och skogsbolagen, förbjuden kärlek, åtrå och armod. Allt 17-åriga Siv vill är att vara fri. Men 1938 hamnar hon som kocka hos ett skogshuggarlag i Västerbottens inland. Historien rör sig mellan hennes livssituation och hur generationerna efter henne försöker hitta rätt i skog och natur.
Simona Ahrnstedt, ”Charlies hämnd”
Forum
Svensk Fay Weldon 2.0 är underhållande njutningsläsning. Simona Ahrnstedt bär epitetet ”Sveriges romancedrottning” med den äran. Första delen i serien om Charlie Anderson har både substans och glimt i ögat. Liksom i ”En hondjävuls liv och lustar” bultar den feministiska ilskan hårt i historien om en bedragen och lurad kvinna som tar en brutal hämnd.
Moa Herngren, ”Syskonfejden”
Norstedts
Moa Herngren är en mästare i undertexter. Tre syskon träffas i barndomshemmet efter pappans död och dialogerna darrar av passiv aggressivitet. Gammalt porslin, vinylskivor och dödsannonsen laddas med gammal avundsjuka och känslor av utanförskap. Alla tre barnen har rätt till sin olyckliga barndom, men författarens perspektivbyten förändrar skickligt bilden.
Kerstin Särneö är journalist och bokskribent och har under många år varit lärare vid Journalisthögskolan i Göteborg och bokredaktör i M Magasin.
Läs mer av DN:s litteraturbevakning här
