”The garden of time” är klädkoden för årets Met-gala. En referens till novellen med samma namn, där författaren J G Ballard utforskar den cykel av förstörelse och förnyelse vi människor skapat runt oss. Huvudpersonernas sorglösa tillvaro i en vacker villa med en Edensk trädgård hotas när en revolterande folkmassa närmar sig; något de fördröjer genom att plocka förtrollade blommor som kan manipulera tiden, så att hotet fyttas tillbaka över kullarna det kom ifrån, tills trädgården till sist står tom.
Inget varar för evigt. Vi befinner oss i en känslomässig apokalyps som inte går att värja sig mot. Vem hoppades inte på en motreaktion efter pandemins utmaningar, en tid av frihet då vi skulle dansa på gatorna?
Den pushnotisförhöjda nyhetscykeln ger oss i stället en verklighet där mänskliga rättigheter omkullkastas över en natt, bilder av människor som kämpar vid frontlinjerna och prognoser om att klimatkrisen snart slår över till en irreversibel katastrof. Det räcker med att slänga ett öga på de växande svenska avfallsberg som speglar vår egen mardrömslika klimatpolitik för att darrhänt sträcka sig efter något ångestdämpande.
”We have art not to die from the truth”, som Marc Jacobs citerade Nietzsche vid förra höstens visning på New York Public Library.
Modet, också det en bidragande orsak till jordens undergång, fångar just nu den tidsandan. ”The garden of time” är en påminnelse om det förgängliga i vår högt värderade materialism. Även om mode i sammanhanget framstår som någon slags absurditet, är det en symbolisk paradox för det onda, det råa och det mörka i våra kollektiva erfarenheter.
Det är mode för en dyster samtid, men inte utan element av motståndskraft. Idén att skydda oss själva från en brutal värld översätts till rebellisk, domedagsinspirerad method dressing. Dramatiskt svepande silhuetter, dekonstruerade plagg i lager på lager och DIY och smutsiga färger; kläder som ursprungligen populariserats genom militär användning dominerar i ett slags urblekt, Dune esque prakt.
Men även det blir till slut en trend på Tiktok som trattas ner till #dystopiacore och #avantapocalypse innan det hamnar på ännu ett brinnande sopberg.
Det nya franska lagförslaget mot ultra fast fashion, som syftar till att minska industrins miljöpåverkan genom straffavgifter och reklamförbud, är det senaste i en våg av lagstiftning som riktar sig mot onlinejättar som Temu och Shein. De har kapacitet att tillgodose mikrotrender skapade av influerare och kändisar på bara några dagar, och får vanlig fast fashion att verka långsam. Till och med Zara, en perfekt storm av high and low, behöver åtminstone ett par veckor på sig.
Frankrike skulle bli det första landet i världen att införa en sådan lag. Men även om det är ett steg närmare det motsägelsefulla idealet att göra mode hållbart, betyder det inte att vi ska sluta konsumera helt – bara mer franskt.
Samtidigt växer en ny medelklass fram i framför allt Kina och Indien, och utgör inom några år halva jordens befolkning. Fram till 2030 kommer antalet människor som tillhör medelklassen öka med 1,3 miljarder till 4,8 miljarder, och under samma period kommer medelklassens konsumtion fördubblas jämfört med i dag, enligt en rapport av EU-kommissionen från 2023.
Under tiden fortsätter även lyxkonsumtionen att eskalera. Också Met-galan, ett välgörenhetsevent för swans tills Diana Vreeland på 70-talet förvandlade det till ett popkulturellt fenomen, frammanar nu bilder av hur vi dansar på vår blivande grav, när världen såsom vi känner den faller sönder runt omkring.
Jordens undergång – en fest för livet. Tanken är både skrämmande och befriande. Medan klimataktivism alltmer framstår som ett självmedicinerande biotech-projekt för att hålla liv i oss själva så länge som möjligt, omfamnar ”The garden of time” naturen och dess förfall. Inte genom att fokusera på att rädda planeten, utan att göra det bästa av livet vi har här och nu.
Vad är då mänskligare än att se fram emot en fet armageddon-fest, och desperat försöka ha lite kul?
Josefine och Axel Lindahl skriver tillsammans under namnet Double Lindahl. De är aktuella med debutromanen ”Ultraromance”.