Det är tidig eftermiddag och decembermörkret har redan lagt sig. Högst upp i en kyrka i Sala har Piraya Jantmarn, 29 år, och Nuttawut Buddanoi, 28 år, hängt tvätt på tork längs takbjälkarna. Det är här, långt bort från sina hem i Thailand, som de bor efter att ha bestämt sig för att anmäla sin svenska arbetsgivare till polisen.
– Vi hoppas att ingen annan ska luras som vi har gjort, och att vi ska få den lön som vi har gjort oss förtjänt av, säger Nuttawut Buddanoi.
De är två av ett hundratal personer som i somras plockade vilda skogsbär åt en svensk arbetsgivare. Men de fick aldrig den lön som de skulle få enligt kontraktet och har tillsammans med ytterligare nio personer stannat i Sverige för förhör.
Att de ens skulle plocka blåbär och lingon hade de ingen aning om när de i maj lämnade Khon Kaen i nordöstra Thailand. Den thailändska rekryteraren hade lockat dem med att tjäna pengar genom att för en svensk arbetsgivare plocka jordgubbar i södra Sverige och de tillhör inte de endast 89 personer som i år fått uppehållstillstånd för att plocka vilda bär.
Men när jordgubbarna var slut efter drygt två månader i Sverige fick de ett nytt erbjudande – att åka norröver för att plocka blåbär. Piraya, 29 år, och Nuttawut, 28 år, hörde till de runt 100 av 200 thailändare som befann sig i Skåne som nappade. Paret hoppades tjäna ihop tillräckligt för att bygga ett hus de kan flytta till när de gifter sig.
– Min familj bor i ett litet skjul och vi skulle behöva något större. Jag hoppades också få pengar till att starta en affär som säljer akvariefiskar, säger Nuttawut Buddanoi.
Den drömmen hade säkert gått att förverkliga om de fått den lön som kontraktet säger att de ska erhålla – 27 720 kronor i månaden.
Men paret har bara fått en bråkdel av det från sina svenska arbetsgivare, visar de bankutdrag och anteckningar som de visar upp. Varken när de plockade jordgubbar eller bär har de fått månadslön som de ska enligt kontraktet, utan betalt per kilo.
Därmed sällar de sig till den stora skara thailändare som i flera årtionden har rest till Sverige utan att få den betalning de är berättigade till. Som DN har avslöjat i en rad artiklar åker en del tvärtom hem med högre skulder än när de kom, de jobbar långt längre än normala arbetsdagar och många vittnar om att de tvingas ut i skogen även när de är sjuka.
Piraya och Nuttawut anade att de var på väg att bli lurade på ett tidigt stadium. De märkte fusk vid räkningen av hur mycket de hade plockat. Och de undrade varför inga pengar kom in på deras konton. Men det var först efter att myndigheter och polis i Västernorrland gjorde en inspektion i september som det gick upp för dem vad de egentligen hade rätt till. Kontraktet de hade skrivit på var inte på thailändska.
– Vi visste inte vad vi skrev under, säger Piraya.
Som andra thailändska arbetare tidigare har berättat för DN gick processen fort. Cheferna för det thailändska rekryteringsbolaget pekade och sade åt dem att skriva under, utan att de hade någon möjlighet att läsa igenom.
För Piraya och Nuttawut var resan den första till utlandet någonsin. När de hade landat på danska Kastrup tog en av cheferna för det svenska företaget hand om deras pass.
– Vi litade på dem. Det var likadant när vi skrev på kontraktet. De pekade och sa skriv under här. Vi trodde på deras löften, säger Piraya.
Sedan slutet av september sitter två personer som företräder det svenska bärbolaget häktade på sannolika skäl misstänkta för människohandel. Åklagaren Monika Temiz kan inte ge någon prognos över när åtal kommer att väckas eller om bevisläget. Men att pass beslagtas och därmed inskränker rörelsefriheten är ett viktigt rekvisit för brottet människohandel.
Det misstänkta brottet ska ha begåtts på olika platser i Sverige från våren 2025 till och med 23 september när företrädarna för det svenska bolaget som var ansvariga för bärplockning greps. För Piraya och Nuttawut var det dramatiska dagar i september. Cheferna hade sagt till dem att inte prata med poliser och journalister. Ändå tog de sig mod och anmälde bärföretaget, samtidigt som de plötsligt fick höra att tillbakaresan till Thailand skulle tidigareläggas.
Natten till dagen då bussar skulle lämna mot flygplatsen var de rädda att stanna på samma boende som den misstänka arbetsgivaren. Men kommunen, där de befann sig, gav dem inget alternativt boende. Till sist fick de sova i en byggnad som tillhör en privatperson.
Eva Norlin, regionkoordinator mot prostitution och människohandel i Västernorrland, är kritisk och har JO-anmält kommunen.
– De var rädda och i ett utsatt läge. Hade inte en civilperson klivit in hade de fått åka med bussen och varit i Thailand nu. De ville verkligen ha hjälp men kommunen tyckte de skulle bo kvar hos förövaren.
Sedan Piraya och Nuttawut beslutade sig för att göra en polisanmälan har de fått ett tillfälligt uppehållstillstånd som gäller för att de ska kunna förhöras. Paret får tillsammans 8 000 kronor i månaden från FN-organet IOM, International organization for migration, för att klara sig i Sverige.
Men tiden går långsamt. En orgel dånar från kyrkans nedre regioner och blandar sig med Hesa Fredrik, det är måndag och klockan har hunnit bli 15. Piraya har inte sovit på flera dagar när DN är där.
Hennes 9-årige son Lemon har blivit allvarligt sjuk i influensa och är inlagd på sjukhus i Thailand. Han var så svag att han inte förmådde hålla armarna om sin mormor när hon körde honom på en moped för att få vård. Hon fick binda honom mot sin kropp. När Piraya visar bilder i mobilen på sonen som ligger på en brits kommer tårarna.
Hon vill hem till sin son, men först vill hon få lön för arbetet i Sverige.
– Jag hoppas rättegången leder till att vi får den kompensation som vi har förtjänat.
