EN HEMLIG DRÖNARFABRIK I KIEVS UTKANT
Ukrainsk rockmusik dånar, 3D-skrivare surrar, drönarkillar skruvar.
Två svenska pensionärer, Tage Perntz och Lars Sefastsson, har släppts in i en hemlig drönarfabrik i Kievs utkanter.
Här arbetar Ukrainas nya krigshjältar.
Kanske kommer det en dag att resas monument över dem: Bleka, koncentrerade tekniker som sörplar energidryck under lysrörslampor, medan staplarna av färdiga drönare växer intill dem.
Som 19-årige Mikyta i svart hoodie, en montör med Marshallhörlurar och hästsvans.
– Det är spännande att jobba här, med den snabba utvecklingen. Och så vill jag göra något för mitt land, för Ukraina, säger Mikyta, som pluggar datavetenskap parallellt med jobbet.
Eller 59-årige Juryj, fabrikens äldste som jobbat med elektronik i hela sitt vuxna liv. När Ryssland invaderade Ukraina ville han göra motstånd.
– För mig är det bästa motståndet att göra flygfärdiga drönare. Och så gillar jag rockmusiken härinne, säger Juryj och ger tummen upp till en yngre kollega, verkstadens DJ.
På väggen ovanför arbetarna sitter en tygbanderoll med en blid på en drönare och ett skelett som spelar schack. Den ukrainska texten lyder: ”Reglerna ändras. Priset förblir detsamma.”
– Är era mobiler i flygplansläge? frågar en ukrainsk officer de gästande svenskarna.
Tage Perntz och Lars Sefastsson nickar. De förstår vikten av säkerhet i krig.
– Bra. Ni kan fotografera somligt härinne och publicera, men det får inte finnas metadata i era bilder som kan avslöja var fabriken ligger.
Tage och Lars är två av många svenska frivilliga som de senaste åren engagerat sig för Ukraina. De är lika gamla, 72 år, och jobbar för varsin organisation med lite olika profil, Operation Aid och Blågula styrkorna.
De vill stärka Ukrainas militära förmåga och hjälpa till att driva ut de ryska invasionsstyrkorna.
– Våra givare är vanligen mellan 60 och 90 år gamla. De har upplevt kalla kriget och de hatar ryssen. Så enkelt är det, säger Lars Sefastsson.
Att hata ”ryssen” är i hans ögon något annat än att hata Ryssland eller ryssar generellt. ”Ryssen” betyder det hotfulla, diktatoriska och militärt expansiva Ryssland.
– Vi hatar inte ryssar som människor.
I två dygn har den grånade duon varit ute på vägarna, i en gammal Stockholmsambulans som de några dagar senare ska överlämna till soldater och sjukvårdare på östfronten.
Från Stockholm körde de till Nynäshamn och med Polenfärjan till Gdansk, sedan vidare 110 mil åt sydost, hela vägen till Kiev.
Lars Sefastsson bär svart keps som det står ”Blågula styrkorna” på. Han är pensionerad civilekonom och bankman, samt reservofficer, och gör klart att han aldrig ägnat sig ”åt någon form av aktiv välgörenhet i mitt liv innan detta”.
– Mitt resonemang har varit: Jag har betalat jävligt mycket skatt. Ska något gå till Afrika eller någon annanstans så får de ta det via skattsedeln.
Men för ett drygt år sedan mötte han en ukrainsk-svensk stockholmare, Aleks Jatsoun, som drev en insamling för drönare direkt till ukrainska soldater.
– Jag blev berörd.
Lars Sefastsson talade med några gamla officerskamrater. De beslöt att aktivera sina sociala nätverk och kalla sig Blågula styrkorna. Insamlingen växte. Nu har de fått in flera miljoner.
– Vi har levererat över 500 ukrainsktillverkade drönare hittills. Brigaden bedömer att 60 procent träffar sina mål. Det betyder att vår insamling har åsamkat ryssen 300 träffar.
Vad händer med de 40 procent som inte träffar?
– 30 procent störs ut av störsändare. 10 procent missar målet av andra skäl.
I Kievfabriken ska Lars och Tage hämta ytterligare 80 drönare med värmekameror, packade i papplådor. Resan betalar de ur egen ficka – varje krona som skänks går till drönare.
– De här kostar 5 600 kronor styck, så vi köper för nästan en halv miljon kronor den här omgången.
Lars Sefastsson och Tage Perntz vet att drönarna har tagit över vid fronten och förändrat krigföringen. Tiotusentals ögon i skyn som dessutom kan attackera med sprängladdningar.
När DN nyligen tillbringade två dygn vid en hårt belastad akutmottagning vid fronten i Donetsk präglades allt av drönarnas dominans. Samtliga sårade hade skador från drönarbomber: Splitter i kroppen, brännskador, hjärnskakningar.
En soldat, 39-årige Damond, var död när han kom in. Ett köttigt hål gapade där hans rygg en gång varit.
– Han träffades direkt av en bomb från en fiberoptiskt styrd rysk drönare, sa hans sörjande stridskamrat.
Ukraina planerar efter den nya verkligheten.
Enligt president Zelenskyj ska 4,5 miljoner drönare köpas i år. 96 procent av dem tillverkas i Ukraina, i verkstäder som den här. De monteras av komponenter som ofta köps från Kina.
Drönarfabrikens chefer är två män i 30-årsåldern. En var läkare före kriget, den andre filmproducent. Nu har de blivit drönarexperter. Den stora förändringen är de nya fiberoptiska drönarna, säger de.
– De styrs via en lång lina på rulle och kan inte störas ut av störsändare.
Fabrikscheferna visar en kraschad rysk drönare som hämtats från slagfältet. Ukraina studerar fiendens teknik.
– Vi lär av ryssarna, och de lär av oss. Vi tillverkar fiberoptiska drönare i en avdelning här, men ni kan inte ta bild på allt därinne, säger chefen.
Tage och Lars tillåts ändå fota de 3D-skrivare som tillverkar delar av de fiberoptiska drönarna. Bilderna lägger svenskarna sedan upp på nätet, tillsammans med resebrev till följare i sociala medier.
Det är viktigt, menar Lars Sefastsson, att givarna i Sverige ser vad pengarna går till.
– Och vi hade aldrig kunnat rapportera det här om vi inte hade varit på plats.
SUMY, TRE MIL FRÅN RYSKA GRÄNSEN
Ivan ler när han ser att Tage Perntz har tagit med sig Daim och annan svensk choklad till honom. De omfamnar varandra i morgonsolen, den ukrainske soldaten och den svenske hjälparbetaren.
I december körde Tage ner ett terrängfordon till Ivans brigad. Nu har de stämt träff i ett höghusområde i kvartsmiljonstaden Sumy, där Ivan är inkvarterad.
– Mitt soldatnamn är ”Svensken”, berättar Ivan, som tidigare bott i Sverige en tid.
Ivans hustru och deras båda barn har flytt kriget och lever numera i Hallstahammar. Tage Perntz har med sig en present från soldatens barn i Sverige: en amulett med Ivans namn i en läderrem.
”Svensken”, som häromåret återvände till Ukraina för att försvara sitt land, blir rörd.
– Det är längesen jag träffade min familj nu.
Som infanterist sårades han 2023 av splitter från en granat. Under konvalescensen skolade han om sig till drönarpilot. I dag flyger han spaningsdrönare från en bunker vid ryska gränsen.
Sumy är en svårt krigsplågad stad. På palmsöndagen den 13 april inträffade en av krigets blodigaste attacker mot civila här.
Först slog en rysk Iskanderrobot ner i en stadsbuss. Inga passagerare överlevde.
Kort därefter exploderade ytterligare en rysk robot ovanför ett affärsdistrikt i centrum. Roboten var laddad med klusterbomber och exploderade i luften ”för att åsamka maximal skada mot folk på gatan”, enligt Sumys borgmästare.
Totalt dödades 35 människor. Två var barn. 119 skadades, varav femton barn.
Dagen efter påstod USA:s president Donald Trump att Sumyattacken varit ”ett misstag” från Ryssland. Ukrainas president Zelenskyj sa tvärtom:
– Ryssland vill ha den här terrorn. Och om man inte sätter press på angriparen så är fred omöjlig.
Sumy är även en stad fulla av stukade soldater som tvingats retirera från Kursk, den ryska region där ukrainska trupper gick in i somras. Ukraina hade hoppats kunna hålla delar av Kursk inför kommande fredsförhandlingar – men nu har Ryssland nästan helt drivit ut de ukrainska styrkorna.
– Vi har bara kvar en liten remsa av Kursk, säger ”Svensken”.
Tage Perntz och Lars Sefastsson slipper inte heller attacker under sin hotellnatt i Sumy. Strax efter midnatt tjuter flyglarmet – ryska attackdrönare är i luften.
– Jag vaknade och hörde luftvärnskanonerna som sköt mot drönarna, berättar Lars Sefastsson nästa morgon.
Svenskduon förstår riskerna med att resa i krigets Ukraina.
Tage Perntz är en rutinerad volontär som gjort tio stödresor hit. Hemma i Stockholm står han ofta på Måndagsrörelsens Ukrainamöten på Norrmalmstorg.
– Jag samlar in pengar till ambulanser och till krigsbarn i Ukraina, via Operation Aid.
Lars Sefastsson har tidigare besökt Ukraina i jobbet, men detta är hans första resa i kriget.
”Jag hade aldrig gjort den här resan om jag fortfarande var familjeförsörjare”
– Jag är 72 år nu. Mina tre barn är vuxna. Jag hade aldrig gjort den här resan om jag fortfarande var familjeförsörjare.
I Sumy är de inbäddade med militärer från ”svenskbrigaden”. Så kallas Ukrainas 21:a mekaniserade brigad som fått mycket svensk krigsmateriel, som Stridsfordon 90. Flera soldater har utbildats i Sverige.
Det är ”svenskbrigaden” som får de 80 drönarna som Lars och Tage hämtade i den hemliga fabriken i Kiev. Tacksamma ukrainska militärer poserar med flaggor utanför ett svenskinspirerat kafé vid namn ”Fika”. Sedan tar de med Tage och Lars ut i skogen, och visar Stridsfordon 90 i aktion.
Efter en avskedslunch med svenskbrigaden – Tage Perntz tar notan – hoppar den svenska duon in i sin ambulans. Det är dags att köra vidare österut.
Ambulansen anses för gammal för att duga åt Region Stockholm, men kommer att göra nytta för Ukraina vid fronten.
– Vi fick köpa loss ambulansen till ett bra pris, säger Tage Perntz.
Han har själv lackat om ambulansen i mörka färger, för att undvika upptäckt av ryska drönare.
Senare samma kväll skriver Lars Sefastsson sin rapport till Blågula styrkornas Facebookgrupp, från ett hotell i Charkiv. Flyglarmet tjuter igen, skriver han, men han lugnas av ukrainska soldater i hotellbaren som dricker öl och spelar kort.
EN GEORGISK RESTAURANG I KIEV
Ett par dagar senare är pensionärsduon från Stockholm åter i Kiev. De har gett den gamla Stockholmsambulansen till soldater i Izjum, och tagit tåg tillbaka.
Lars Sefastsson och Tage Perntz är långtifrån de enda svenskarna som är i Ukraina för att göra skillnad.
Samma vecka kör riksdagskvinnor från sju partier, från S till SD, ner fordon till Ukraina i hjälporganisationen Blågula bilens regi. Även V skulle ha varit med men vänsterpartisten blev sjuk, enligt Blågula bilen, och skickade istället en stöttande Facebookhälsning till sina riksdagskolleger.
Den politiska enigheten om Ukraina är stor i Sverige. Det finns inte, som i Frankrike och Tyskland, stora ytterkantspartier som kritiserar Ukrainastödet.
Tage Perntz är sverigedemokrat. Han sitter i styrelsen för SD:s stockholmska lokalförening Norrmalm/Östermalm/Gamla stan, och är även nämndeman.
Men hur är det att som Ukrainaengagerad vara med ett parti där flera företrädare har spridit Putinvänlig propaganda? Kort efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 spred exempelvis SD:s dåvarande riksdagsledamot Roger Richthoff en film där Ryssland tackades för invasionen av Ukraina.
– Jag har tagit strid internt mot sånt här, när Kremlnarrativ och rysk propaganda dykt upp. Alltid, säger Tage Perntz.
Vi äter middag på en georgisk restaurang nära Kievs centralstation. Snart ska Tage och Lars hoppa på nattåget mot Polen, och nästa dag flyga tillbaka till Stockholm.
– Hade Roger Richthoff varit kvar i SD, då hade jag gått ur, säger Tage Perntz.
Roger Richthoff lämnade SD våren 2022, när han hotades av uteslutning. Han satt kvar som politisk vilde i riksdagen till valet samma år. Då anslöt han sig till radikalnationalisterna i Alternativ för Sverige (AFS), vars ledare Gustav Kasselstrand vid Barack Obamas besök i Stockholm 2013 skrev att han ”hellre välkomnar Vladimir Putin till Sveriges huvudstad”.
Vid middagen blir Lars Sefastsson lite irriterad på frågorna om SD (”jag är folkpartist, ska du skriva om det också?”), men Tage Perntz förstår varför ämnet tas upp. Han berättar han har stött på Putinvänliga narrativ i nationalistiska kretsar även utanför SD.
– I kanalen Swebb-TV, till exempel. Jag har själv låtit mig intervjuas där om varför jag stöder Ukraina. Efteråt fick jag en del kritik från ryssvänner och allehanda konspirationsteoretiker. ”Du har tagit för mycket vaccin”, skrev någon.
Innan de kliver på nattåget berättar Tage Perntz att hans pappa och hans farbror båda var Finlandsfrivilliga under Andra världskriget.
– Det var mer kontroversiellt, för min farbror var även med i fortsättningskriget, som frontläkare. Då skulle man ju anfalla tillsammans med tyska nazister.
Ukrainafrågan är enklare, anser Tage Perntz. En brutal diktatur anfaller en demokrati i syfte förvandla den till en rysk lydstat.
– Ska vi då bara sitta still och inte göra något, när ukrainarna blir angripna? För mig var inte det ett alternativ.
