Kan ett gitarriff ha humor?
Det hoppas Londonbandet Dry Cleanings gitarrist Tom Dowse. Han syftar specifikt på en slinga som gör en skränig entré halvvägs in i låten ”Evil evil idiot”, sida vid sida med råa textrader:
And my teeth they are old and my shoes / They aren’t the right ones, but I’m young / I’m old young / I ache
– Riffet i den låten får mig att skratta. Det är något slags ökenrock eller något … Jag hoppas man kan höra humorn i instrumenten lika mycket som i texterna, säger han på videosamtal från sin lägenhet i London.
2017 hade de Londonbaserade frilansmusikerna och vännerna Tom Dowse, Lewis Maynard och Nick Buxton flackat omkring i flera olika band under ett gäng år, både tillsammans och på varsitt håll. Med tiden började de smaka på idén om att starta något ihop, något eget.
– Vi startade egentligen Dry Cleaning som ett sätt att umgås. Skillnaden från våra tidigare band är att det här verkade vara rätt grej vid rätt tidpunkt, säger Nick Buxton, som är trummis i bandet.
Snart hittade de sin frontperson. Det är till stor del till henne, Florence Shaw eller ”Flo”, vars texter och monotona sångstil gränsar till spoken word, som Dowse och Buxton härleder Dry Cleanings framgångar de senaste åren.
– Folk letade efter någon som Flo. Jag tror hon var precis den typen av protagonist gitarrmusiken behövde just då.
2026 är Dry Cleanings nionde år som band, och i januari släppte de sitt tredje studioalbum ”Secret love”. Utöver de humoristiska inslagen beskriver medlemmarna släppet som både mildare och mörkare än tidigare.
Tidigare skivor har bandet fått lov att färdigställa på några få veckor – den här gången har de haft tid att experimentera, och utrymme att mejsla fram en mer personlig, kanske modigare, ljudbild. Walesiska Cate Le Bon, som tidigare jobbat med grupper som Wilco, står för produktionen.
– Cate var väldigt bra på att få oss att lämna vår bekvämlighetszon. Vi utvecklades mycket av det. Varje medlems personlighet har fått komma fram ännu mer, och vi kanske också har blivit djärvare, som att vi vågar ta lite större kliv. Det här är nog den mognaste versionen of Dry Cleaning som vi har haft hittills, säger Tom Dowse.
Nick Buxton, som simmat ur bild en stund för att ta hand om sin hostande hund Coco, flikar in:
– Jag tror också att det handlar om självförtroende. Nu har vi två album och ett gäng mindre släpp under bältet. Då börjar man känna lite såhär: okej, dags att pusha sig själv lite mer.
Under våren ska bandet ut på turné i Europa och Nordamerika. Tom Dowse och Nick Buxton kan inte riktigt komma fram till var de känner sig som mest hemma musikaliskt: är det live eller i studion?
– Personligen älskar jag inspelningsprocessen – alltså verkligen älskar. Man kan bara fortsätta för alltid och det känns alltid intressant. Det är liksom oändligt, säger Nick Buxton.
– Men verkligheten är att vi tillbringar någon månad var tredje år med att spela in och resten av tiden är vi i stort sett på turné. Så ja, vi är ett liveband, och vi har verkligen satsat på att vara ett bra liveband.
Jag tror att det som är speciellt är att varje musiker låter som sin egen personlighet. Det finns ingen ledare
Under turnéerna, som i Dry Cleanings fall avlöst varandra de senaste åren, förändras låtarna – i bland i grunden.
– När man lyssnar på gamla inspelningar känns de rätt främmande. De är som konstiga ljud som är svåra att relatera till eftersom de är bekanta, men inte som man känner dem, säger Nick Buxton.
– Det kan vara att man börjar lägga till delar för att göra låtarna längre, om man märker att folk tycker om dem. När man väl har spelat in en låt är det typ som att ha barn – de lever sitt eget liv och man kan inte hänga med. Det är fint, säger Tom Dowse.
Mitt intryck är att ni har haft en väldigt stark identitet sedan start. Det går inte att missta ert uttryck för någon annans. Hur kom det till?
– Jag tror att det som är speciellt är att varje musiker låter som sin egen personlighet. Det finns ingen ledare. Om man tar bort en av oss skulle det inte fungera. Var och en står verkligen för 25 procent av helheten, säger Tom Dowse.
– Det är något med Flos sångstil i kombination med vårt sätt att spela högljudd, hård musik. Det borde inte fungera, men på något konstigt sätt gör det det ändå, säger Nick Buxton.
Läs mer:
Recension: Dry Cleaning förändrar försiktigt men de viktiga fundamenten ligger kvar
Florence Shaw gör succé med bandet Dry cleaning
Läs mer om musik
