Sju dagar i veckan, dygnet runt lyser det i vapensmedjorna i Karlskoga. Men det räcker inte för att fylla Sveriges, de europeiska Natoländernas och Ukrainas behov av ammunition och vapen. Ryssland har ökat sin produktion ännu mer.
– Som det är nu har Ryssland, med sin krigsekonomi, förmåga att producera lika mycket på tre månader som alla Natos medlemsländer gör på ett år, säger EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius.
Kapplöpningen har lett till att både EU och svenska staten börjat gå in med stöd och till och med ägande i den svenska försvarsindustrin. Det var länge sedan något sådant hände senast.
– Ja, det sista statliga ägandet tror jag att staten sålde av år 2000. Det var den senaste gången som vi hade en statlig ägarandel i försvarsindustrin, säger försvarsminister Pål Jonson.
Nu har staten köpt maskiner till ammunitionstillverkaren Nammo, för 158 miljoner kronor. De ska användas för att bygga en ny produktionslina för 155 millimeters ammunition, de artillerigranater som används mest i Ukraina. De nya maskinerna ska tredubbla produktionen när de sätts på plats i sommar.
Trendbrottet när det gäller statligt ägande i försvarsindustrin är en följd av ett EU-projekt kallat ASAP. Den europeiska unionen står för 45 procent av kostnaderna för utbyggnaden hos Nammo, och staten för 55 procent. Men svenska staten har inte gett rena bidrag, utan äger de nya maskinerna och får royalty på det som säljs.
– ASAP:s budget var omkring 300 miljoner euro och det hade rätt stor betydelse. Nu lägger vi in hundratals miljarder euro i försvarsindustrin, säger EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius.
Han står tillsammans med försvarsminister Pål Jonson framför flera exemplar av artillerisystemet Archer som slutmonteras inne på BAE Systems Bofors verkstad i Karlskoga.
Företagets vd Lena Gillström berättar om produktionsökningen i hennes företag och försvarsministern fyller på om Archers fördelar.
– Du kan styra systemet inifrån förarhytten på fordonet och det håller soldaterna säkra. I de flesta andra artillerisystem måste operatören arbeta utomhus, inflikar Pål Jonson.
EU:s första försvarskommissionär i unionens historia lyssnar och nickar. Andrius Kubilius har tidigare varit premiärminister i Litauen. Nu arbetar han framför allt med försvarsindustri- och rymdfrågor.
Försvarskommissionären frågar varifrån insatsvarorna kommer till Archer och nickar till synes belåtet när bara platser i Sverige och Europa nämns av vd Lena Gillström.
Tidigare var militärt samarbete kontroversiellt i den Europeiska unionen, men på senare år har EU snabbt byggt upp en organisation för försvarsfrågor. Men de ekonomiska resurserna ligger i stor utsträckning i medlemsländerna. När EU talar om en försvarssatsning på 800 miljarder euro är det mer en ambition än ett beslut.
Dock finns det ett mål satt till 2030 och en grovskissad plan. Andrius Kubilius uttrycker den som att 450 miljoner EU-medborgare inte ska vara beroende av 340 miljoner amerikaner för att kunna försvara oss mot 140 miljoner ryssar som inte kan besegra 38 miljoner ukrainare.
– Vi måste utveckla våra egna förmågor och bli mindre beroende av andra. Det gäller i synnerhet så kallade strategiska möjliggörare som strategiskt transportflyg, lufttankningsförmåga och rymdunderrättelseförmåga. Vi är allt för beroende av USA, säger han.
Sverige är ett av de fem eller sex EU-länder som har den starkaste försvarsindustrin, menar Kubilius. När Nato tar sin nya detaljerade försvarsplan i juni kommer också EU att veta vad som krävs för att öka produktionen av artilleri, ammunition, missiler och andra vapen.
– Vi måste vara redo för vad som kan komma, för om det blir krig, då behöver man ha en industri som inte ligger så långt från krigszonen för att kunna reparera, underhålla och producera nya vapen.
Andrius Kubilius säger att förutom ekonomiskt stöd till industrin ska EU också ta initiativ till att förenkla och minska regelverken för att på det sättet göra det lättare för försvarsindustrin.
Pål Jonson säger att svenska staten kan komma att gå in med mer pengar i Karlskoga.
– Försvarets materielverk har i sitt budgetunderlag pekat på att vi kan behöva mer statligt engagemang kopplat till att öka produktionen. Jag utesluter inte alls på något sätt att det kan bli möjligt.
Läs mer:
Experter: USA kan göra svenska vapensystem obrukbara
Stödet till Ukraina förändrar den gamla vapenstaden
