Det är inte alltid det blir som det var tänkt. Särskilt inte när det gäller konstnärlig utsmyckning i huvudstaden.
Carl Eldhs fontän i centrala Stockholm är ett lysande exempel på detta.
Konstverket invigdes 1921. Sedan dess har verket officiellt kallats Eldhs fontän och det är väl egentligen inget konstigt med det – om det inte vore för en nog så viktig detalj. Fontänen har nämligen saknat vatten i över 100 (!) år. Vattnet stängdes av efter ett par år eftersom det klagats på att folk som passerade blev nedstänkta när vinden låg på.
Carl Eldh är en av mina favoritskulptörer och han har lämnat mycket vackert efter sig. Fontänen är inte en av mina Eldhfavoriter, men jag var inte sen att tacka ja till inbjudan när fontänen skulle återinvigas efter varsam renovering.
Nu skulle vattnet äntligen släppas på efter att vattenkaret varit torrlagt i ett sekel.
En sådan händelse ska naturligtvis inte gå obemärkt förbi. Särskilt inte som återinvigningen skulle kombineras med att man presenterade den nyrenoverade fastigheten intill som på alla officiella kartor har adress Grev Turegatan 1.
I samband med renoveringen, som har pågått i flera år, har fastighetsägaren på bästa mäklarmanér lanserat ett nytt namn: Grev Tureplan, ett namn som inte godkänts av Stockholms namnberedning.
Fontänen däremot har haft många namn under årens lopp. Det vanligaste är tarmvredet, ett namn som Carl Eldh säkert inte hade uppskattat. Namn och Nytt anordnade för övrigt 1921 en namntävling och fick in flera hundra förslag. Som bröllopskrokanen, kaktusen, Eldhvattnet och De överförfriskade damerna.
Nåväl, en söndagsmorgon i november 1921 invigdes konstverket, men det bar sig inte bättre än att täckelset trasslade in sig i den gyllene fågeln på konstverkets topp.
Det kände de ansvariga vid återinvigningen häromdagen naturligtvis till och för säkerhets skull hade täckelset placerats under fågeln.
Men vad hände när finansborgarrådet Karin Wanngård (S) skulle dra i repet?
Historien upprepade sig, men som tur var fanns en stege och flink personal att tillgå. Finansborgarrådet slapp klättra upp för att lossa på repet. Och det var väl tur eftersom hon bar klänning dagen till ära.
Hur som helst fick man även fart på vattnet så att fontänen gör skäl för sitt namn, precis som Carl Eldh hade tänkt.
Slutet gott, allting vått.
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om att nolla, och att lära gamla Blixtar cykla.
