Vissa saker sitter i ryggmärgen, andra är totalt hopplösa att memorera.
Efter en vecka i Tyskland går det riktigt hyggligt med tyskan. Inte en enda gång hittills har den jag har pratat med svarat på engelska och det ser jag som ett klart framsteg.
Visserligen har jag växt upp med tyskan tack vare min farfar som föddes i Krefeld i slutet av 1800-talet, men man glömmer en hel del med åren.
Farfar och farmor pratade ofta tyska med varandra. Kanske för att jag inte skulle förstå vad de pratade om, men jag var läraktig och fick med åren ett riktigt bra ordförråd. När vi hade tyskaprov i sjätte klass och skulle räkna upp så många grönsaker vi kunde räckte raderna på pappret inte till.
Genom att tillbringa mycket tid med farfar när han stod vid grytorna hade jag lärt mig vad snudd på alla kålsorter, betor och baljväxter hette. Min tysklärare var imponerad av att jag kände till såväl Blumenkohl som Wachsbohnen och Rosenkohl.
Det sistnämnda, som vi kallar brysselkål, är en av mina grönsaksfavoriter, precis som den vita sparrisen. Den frossade vi i när vi var i Berlin i slutet av april i fjol, Blixten och jag.
Vi behövde inte ens titta på menyn när vi kom till restaurangen. Det räckte med att säga ”Zwei Spargel mit Hollandaise, bitte!” Och vi fick precis det vi ville ha.
Ordförrådet mitt är det inget större fel på, däremot grammatiken, men jag har kommit till det stadium att jag inte bryr mig om ifall jag säger fel.
Blixten kör med sitt durch, für, gegen, ohne, um, prepositionerna som styr ackusativ, när någon frågar honom om han pratar tyska.
Han kan lite mer än så, men låter mig sköta snacket när vi är i Tyskland.
Vilka prepositioner som styrde dativ och vilka som styrde ackusativ lärde vi oss i skolan, men också undantagen från regeln med att floders bestämda artikel är die. Som die Donau och die Mosel.
Vår lärare lärde oss en ramsa som han sa att vi skulle ha nytta av:
Der Rhein, der Main, der Neckar, der Inn, der Lech, der Po.
Jag lärde mig ramsan som ett rinnande vatten, precis som den med prepositionerna, men trots lärarens ord har jag hittills inte haft någon möjlighet att få visa att jag känner till dessa undantag.
Läs fler kåserier av EKG, till exempel om hur långt inne det satt att börja baka småkakor.
