Ekonomin styr ridsporten – Joel Torstenson om svårigheterna att nå toppen

Det är kallt i stallet under februarimorgonen, fast solen skiner ute. Inne är det lugnt, inga hovar som slår mot stengolvet eller hästar som frustar. Hundarna springer tajt runt fötterna medan boxarna mockas och höpåsar packas.

Bara en häst står inne i hörnet och tuggar melodiskt på höet hon fick tidigare. Stoet Il Costa Di Rossa, eller ”Rosa”, Joel Torstensons bästa häst.

Han är en av Sveriges största talanger i hästhoppning och är precis hemkommen från Polen, där han tävlade i Grand prix under helgen. 23-åringen har, med Rosa och sju andra hästar, flyttat hem till familjegården utanför Västerås för att börja om på nytt, efter att ha bedrivit eget företag och tävlingsstall nere i Skåne i ett antal år.

– Det är nästan enbart av ekonomiska skäl som jag har flyttat hem igen. Jag behöver inte känna samma press att dra in pengar. Det är inte gratis att bedriva tävlingsstall. Jag kände att det är bättre för företaget. För min sportsliga satsning är det lite mer komplext, men om jag vill satsa måste jag också ha ekonomisk stabilitet, säger Torstenson.

Att bedriva tävlingsstall är inte lätt. Som ryttare kan du inte leva enbart på sporten, du måste driva företag och sälja hästar för att det ska gå jämnt ut. Något som kan hämma de sportsliga framgångarna.

Men Joel Torstenson är van. Sedan fem års ålder har han ridit och efter att han valde att hoppa av gymnasiet har han arbetat med hästar, och arbetat hårt.

– Första året hade jag 20 hästar under sadeln och jobbade 14–15 timmar om dagen. Ibland undrar man varför man håller på med allt. Men när man är ifrån jobbet är ridningen och hästarna det första man saknar.

Joel Torstenson är en av Sveriges mest framgångrika U25-ryttare. Denna säsong har han fått möjligheten att ta sig ut på större internationella, rankade tävlingar.

Trots det är U25-rankningen något Sverige ligger efter på – med bara Joel i topp 150 och tre andra i topp 200. Förbundskapten Henrik Ankarcrona menar att Sverige har svårare att få unga ryttare upp i listorna när vi ligger geografiskt längre ifrån tävlingar som ger rankningspoäng. Men också på grund av de val ryttarna gör som unga.

– Vissa väljer att åka utomlands för att lära sig eller göra en sportsatsning. Men en hel del vill bygga upp en verksamhet i Sverige. Då är fokuset på unga hästar och på att hålla träningar. Att få verksamheten att gå runt. Rankningspoäng i sig räcker inte, säger Ankarcrona.

Torstenson tar ut Rosa i stallgången. Den brunröda hästen står och skrapar ivrigt på golvet medan han tar fram sadel, benskydd och träns. Trots hästens tydliga otålighet står hon snällt stilla när Joel får på materialet.

Den 23-åriga ryttaren är en av dem som valde att stanna hemma, för att kunna leva på sin sport. Men till skillnad från en fotbollsspelare eller en hockeyspelare kan han inte bara tävla.

Varför valde du att satsa hemma?

– Du kommer till ett stort stall, får rutin och det blir bra. Du kanske får rida bra tävlingar. Men den dagen du ska ha ditt eget företag får du börja om från noll ändå. Jag ville försöka göra den långsiktiga vägen. Det kräver en del, men jag tror att jag gör rätt beslut.

Den stora utmaningen är att få hålla kvar hästen som du tror på, men för att klara sig ekonomiskt kanske man måste sälja. Då försäljningar ofta är den stora inkomstkällan för tävlingsstall.

– Det är alltid en väldigt hårfin avvägning. Klarar jag av att göra sporten när jag har en fin häst, eller måste jag sälja den för att jag ska ha råd att äta i morgon?

– Folk kallar det för rikemanssport, men jag förstår ju också varför folk gör det. Pengar är inte allt, men de tar dig mycket fortare dit du vill, forsätter Torstenson.

Materialet är på, hjälmen knäppt och ridstövlarna uppdragna. Metallskorna slår i stengolvet när de i fyrtakt går ut från stallgången till gårdsplanen för att sitta upp. Kylan gör så att hästens andetag syns när den varma luften forsar ut ur näsborrarna.

I somras presenterades en ny satsning från förbundet och Lövsta Future Challenge. De ska hjälpa U25-ryttare att kunna satsa på sporten för att ha en ny generation som tar över ridsporten efter den nuvarande. Ett program som Joel Torstenson är med i.

– De är för tidigt att utvärdera, men det är min uppfattning att vi visar ännu mer att vi tror på de här ryttarna med en sån här satsning, säger Henrik Ankarcrona.

Och Joel, han drömmer fortfarande om den absolut största scenen, även om det kanske tar längre tid.

– Jag vill ju ta mig hela vägen. Jag vill ju göra alla mästerskap och världscuperna. Det kanske är kaxigt att säga, men jag tror att om det kommer in en hästägare som har de ekonomiska förutsättningarna med passionen för ridsport och hästarna – då skulle jag kunna göra sporten på riktigt, säger Joel Torstenson.

Han är inte där ännu, men på god väg. Joel Torstenson rider iväg i det vita öppna landskapet med hästen Rosa för att trimma. De siktar på nya stora tävlingar inom kort och fortsätter att drömma.