I hjärtat av den moderna ekonomin pågår en kaotisk dragkamp. Mellan uppstickare och de etablerade. Mellan gammal teknik och den nya.
– Det fanns mycket mer kreativ förstörelse i Europa på 1800-talet. Då var vi spjutspetsen för innovation. Nu sker det mesta i USA, och alltmer i Kina. Europa ägnar sig åt mindre innovationer i gammal teknik.
Innovations- och tillväxtforskaren Philippe Aghion är en av Europas ivrigaste kritiker, men också en av kontinentens mest inflytelserika ekonomer.
I hemlandet Frankrike ses han som en av president Macrons huvudsakliga inspirationskällor. Philippe Aghion står även som en av upphovsmännen bakom förra årets berömda Draghi-rapport, som vägleder många av EU-kommissionens reformer.
– Vi behöver en äkta inre marknad i EU, som man har i USA.
Mer marknad återkommer när han beskriver sitt botemedel mot många av EU:s ekonomiska bekymmer. Han talar om starkare konkurrens över landsgränser. Större kapitalmarknader.
Men Philippe Aghion ser också ett stort behov för staten – och överstatliga institutioner – att kliva fram.
– I den fria konkurrensens namn har vi uteslutit industripolitik i Europa. Men de två går att kombinera. På områden som energi, försvar och bioteknik behöver vi mer av det USA har haft, med stora statliga innovationsstöd.
– Särskilt med kriget i Ukraina är det fler som ser att vi behöver göra saker mer gemensamt i Europa.
Inte minst gäller det ett område där den gamla tekniken – den fossila – behöver ersättas med nya produkter och processer.
– Det räcker inte att beskatta fossil teknik när gröna alternativ inte finns tillgängliga. Vi behöver både piska och morot. Det kräver en massa grön innovation och därför behöver vi ett grönt innovationsprogram.
EU har offensiva klimatmål och världens mest ambitiösa utsläppshandel, varför är inte det tillräckligt?
– Klimatfrågan är egentligen två misslyckanden. Du har först utsläppen. Men du har också en kunskapsexternalitet. Vad betyder det? Jo, att företag kan den gamla tekniken och bygger vidare på den med nya innovationer. Det här arvet tenderar att ge oss ny smutsig teknik i stället för rena alternativ.
Det Philippe Aghion beskriver liknar en sorts bur av upparbetad kunskap och befintlig teknik som låser fast industrin i klimatförstörande verksamhet. En bur som politiken behöver låsa upp.
– För elbilar krävs en helt ny värdekedja, från elmotorer till batterier och insatsvarorna till dem. Det kräver koordination av resurser. Vilket i sin tur kräver industripolitik.
Den slutsatsen har blivit alltmer kontroversiell. Inte minst är den politiskt känslig i Sverige efter Northvolts kollaps tidigare i år.
Men problemet, säger Philippe Aghion, är inte att staten har gjort för mycket.
– Sveriges försök att stödja ny grön industri borde ha gjorts på en mycket större skala och högre nivå, tillsammans med andra länder i Europa.
Kritikerna som säger att det här skapar bidragsentreprenörer som inte bygger riktiga företag, har de en poäng?
– Det är dyrt och svårt att göra övergången från smutsig till ren teknik, men företag kommer att behöva hjälp här.
Läs mer om Nobelpriset














