Domkyrkan i Skara har varit en samlingsplats i 1 000 år. Fast just nu är det en annan byggnad i staden som drar till sig minst lika stort intresse. Idrottshallen byggdes 1963 och lämnar som elithandbollsarena en del i övrigt att önska när det gäller utrymme och bekvämlighet, men är samtidigt ett av skälen till att ett lag från ”Sveriges vagga” kan skriva historia och för första gången bli svenska mästare i en stor lagsport.
– Har du med dig sådana här, säger en supporter samtidigt som ljudnivån i hallen ökar med några minuter kvar till avkast.
I handflatan ligger två öronproppar.
Det är handbollsfeber på Västgötaslätten. Seriesegraren Skara HF är i SM-final för första gången och Jörgen Lundh får uppleva något han inte hade förväntat sig när i början av 90-talet lät döttrarna börja spela handboll i Hangelösa HF.
På andra sidan Skara fanns Stenums IF. 1993 insåg man att den här staden inte var stor nog för två tjejföreningar och bildade sammanslagningen Skara HF.
Jörgen Lundh, som aldrig spelat handboll i hela sitt liv, bestämde sig tidigt för att inte lägga sig i det som hände på planen. Stegisättningar och taktik fick de som visste bättre sköta. Däremot kunde han tänka sig att hjälpa till vid sidan av. Så har det fortsatt i över 30 år.
Vem kan åka och hämta spelare på Landvetter?
”Ring Jörgen.”
Vem kan fixa tränarens stenskott på bilen?
”Jörgen vet.”
Vem bjuder hem de nya spelarna på middag, så de känner sig välkomna?
”Jörgen – och hans hustru Gunilla.”
– Nu när jag blivit pensionär har jag ju mer tid för klubben, säger Lundh i pausen med arbetet med att fräscha upp målstolparna i hallen.
Det kvittar vem man frågar. Skara HF hade inte varit samma klubb utan Jörgen Lundh, som även varit klubbens ordförande i två omgångar. Han vittnar om att det många gånger inte varit någon enkel ekonomisk match att driva en elitförening i handboll.
Skara HF har en halvtidsanställd kanslist, som man delar med grannföreningen Skara HK.
– Vi är många som jobbar ideellt och vi gör det för att det är så kul, säger Lundh.
Arbetet ger resultat och Skara har efter återkomsten till högsta serien 2016 sakta men säkert arbetat sig uppåt. Förra säsongen föll man i semifinal mot Sävehof med 3–2 i matcher, så för en klubb som har som ambitionen att bli lite bättre på på allt till året efter var målsättningen klar inför den här säsongen, trots att åtta spelare försvann från A-truppen.
Men drömmen om SM-final fick sig en rejäl törn när nyrekryterade tränaren Pether Krautmeyer efter bara tre ligaomgångar bröt kontraktet av ”personliga skäl”.
Sportchefen Gunilla Flink, en annan av eldsjälarna i klubben, säger att man bestämt sig för att inte prata i detalj vad det var som hände. Hon konstaterar att både Krautmeyer, som nu är tränare i Polen, och Skara är nöjda med var de befinner sig, men sticker inte under stol med att det var en jobbig tid i höstas.
Assisterande tränaren Malin Walette fick ta huvudansvaret medan Flink gav sig ut på tränarjakt. Efter sex ovissa veckor satt Rasmus Overby i november vid hennes köksbord och tackade ja till att leda Skara säsongen ut.
Dansken som tog Sävehof till SM-guld två gånger och är gift med förra Sävehof- och landslagsspelaren och numera tv-kommentatorn Johanna Ahlm, hade efter att ha varit tränare i Köpenhamn tänkt satsa på jobbet som sjukgymnast i Göteborg.
Overby gillade vad han hörde, men osäker på om han hade motivationen för att jobba med elithandboll igen skrev han bara kontrakt säsongen ut. Han visste att det här skulle bli något annat än att leda Sävehof, Sveriges största handbollsklubb.
– Det går inte att jämföra Skara och Sävehof. Sävehof spelar i en ”annan liga” jämfört med alla andra svenska klubbar och gör det väldigt bra. Skara gör också mycket rätt med de förutsättningar som de har, säger Overby.
Värvningen av dansken kan bara beskrivas som en fullträff. Sedan Overby tog över fram till SM-finalerna har Skara bara förlorat en match, det var i december.
Hur är det möjligt?
– Vi har tjejer här som är beredda att offra sin högra hand för att ta det här SM-guldet. Har man motivationen och alla delar sitter ihop kan man uppnå saker som man inte trodde var möjliga, säger 36-åringen, som utsetts till Årets tränare.
Gunilla Flink har svårt att dölja sin glädje över hur krisen förvandlats till succé och att Overby nyligen skrivit på för tre år.
– Motgångarna i höstas härdade oss och fick alla att knyta näven, säger Flink.
Hon började spela handboll i klubben när hon var fyra år och fortsatte tills hon bildade familj. I dag visar Skara HF att det går att kombinera elitidrott med barnafödande. Ewelina Ström och Laerke Sörensen är de senaste två spelarna som återvänt till laget efter att ha blivit mammor.
Trivseln är den familjära västgötaklubbens varumärke och en del av klubbens strategi för att värva spelare. Isländska spelmotorn Aldis Heimisdóttir gillar det hon får i Skara och i dagarna kom beskedet att även hon förlängt sitt kontrakt.
Målvakten Isabella Mouratidou är ett annat exempel. Efter semifinalförlusten i fjol hade 27-åringen, även hon med ett förflutet i Sävehof, bestämt sig för att ta en paus från handbollen. Men under sommaren kom suget tillbaka och hon har utsetts Handbollsligans bästa målvakt.
– Jag trivs i Skara och det gör att jag både mår och spelar bättre, säger hon timmarna före den första SM-finalen när hon går runt i Ica-affären i centrala Skara tillsammans med lagkamraterna Emma Gyltman och Ellen Aronsson – en shopping som blivit till en ritual.
– Vi började med det när Rasmus kom och nu vågar vi inte sluta, säger Mouratidou och hyllar sin nye tränare.
Skaras spelare har blivit kändisar. Stadens 11 000 invånare har tagit laget till sina hjärtan. Uppskattningen är ömsesidig.
– Jag tror ingen som inte varit i hallen kan förstå vilken stämning där är. Publiken är vår åttonde spelare, säger Mouratidou.
Några timmar senare är hon den stora anledningen till att Skara vinner den första finalmatchen med uddamålet. Ljudvolymen når nya höjder och lite senare lyser vattentornet enligt traditionen i Skara HF:s lila färg.
På måndagskvällen kan det bli guldfirande i Skara.
I den andra finalmatchen i fredags besegrades Sävehof borta med 27–22. Sävehof hade ledningen i början av andra halvlek, men då satte Skara in ett ryck och gjorde fyra raka mål.
Det var gott om Skarasupportrar på plats i Partille och de 1100 biljetterna till måndagens match tog slut på bara några minuter.
Oavsett utgången av SM-finalen har Skara levt upp till målsättning att ständigt förbättra sig och nästa säsong höjer man ribban igen. Efter att flera år ha tackat nej till spel i Europa, främst av ekonomiska skäl, menar Gunilla Flink att tiden nu är mogen.
– Det kostar på, men nu känner vi att vi vill försöka och bjuda vår publik på internationell handboll, säger Flink.
Så välkomna till Skara idrottshall, alla Europas storheter. Och glöm inte att ta med öronpropparna.
