Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Med mindre än 100 dagar till jul är det hög tid att skruva upp stämningen. Kanske har årets orsak till det traditionella julraset redan presenterats – en provocerande lansering som ska få snurr i sociala medier och därmed generera lite gratisreklam?
Jag pratar naturligtvis om tilltaget att lansera julmust med alkohol.
Det är varumärket Apotekarnes – med en julmusthistoria sedan 1910 – som nu ”produktutvecklar” och släpper Julmust 4,5 procent, en must bryggd på samma recept som originalet men med alkohol.
Möjligheterna att rasa över tilltaget är många. Man kan till exempel fråga sig om det behövs ytterligare en dryck med alkohol på svenska julbord.
Man kan också ifrågasätta nyttan. Den som vill spetsa sin julmust kan ju lätt skvätta i en slurk gin på egen hand.
Man kan också bli upprörd över att företaget Carlsberg (danskt!) som äger Apotekarnes våldför sig på en klassisk svensk jultradition som är den sista skärvan av lokalpatriotiskt motstånd mot den globala Coca-Cola-dominansen.
Eller så kan man lyfta fram det faktum att de inte ens är först. Redan förra året släppte Herrljunga den ädla drycken i inte mindre än två vuxentappningar – Mellanmust (2,2 procent) och Starkmust (4,5 procent).
”Alla säger samma sak: Varför har ingen gjort det här tidigare?”, sa Nina Hagman, marknads- och innovationschef då i ett pressmeddelande.
Den som kan sin julmusthistoria vet nämligen att julmusten utvecklades av nykteristen Harry Roberts i Örebro
Och det är här som den tyngsta invändningen kommer: Det är någon som har gjort det här tidigare. Den som kan sin julmusthistoria vet nämligen att julmusten utvecklades av nykteristen Harry Roberts i Örebro som ett alkoholfritt alternativ till framför allt porter och öl. Julmusten såldes till och med under namnet ”julöl” det första decenniet. Numera klassas den som läsk även om den innehåller både humle och malt.
Den alkoholhaltiga julmusten har redan landat på Systembolagets hyllor, och trenden får väl därmed sägas ha gått varvet runt. Men det kan ju vara gott ändå.
Läs fler texter av Elin Peters