”Det är ingenting som tyder på att det är någonting farligt” säger Livsmedelsverket om honungsfusket.
Det får vi verkligen hoppas. Men märkning av mat – oavsett om det handlar om ursprungsmärkning, ekomärkning eller näringsdeklarationer – handlar om mer än så.
Matfusk har funnits i alla tider, och finns i många former. Från gamla tiders arsenikspetsade godisar, till lasagne gjord på hästkött och modern lingondryck som innehåller allt utom lingon. Ofta handlar det om att man ersatt en råvara med något billigare, eller att ett livsmedel döpts om och felaktigt kallats ekologiskt.
I takt med att fuskarna kommer på fler kreativa sätt att tjäna pengar tas nya metoder fram för att avslöja fusket.
Mat engagerar och är livsviktigt, därför blir matfusk ofta en snackis, även om det inte handlar om att produkterna är farliga. Det är tråkigt att bli lurad att lägga dyra pengar på en jungfruolja som egentligen är en olivolja av betydligt sämre kvalitet, eller att betala för en ekologisk tomat men få en som är konventionellt odlad. Men det är inte bara dåligt för plånboken, det undergräver också vår tilltro till märkningarna och gör det svårare att lita på det som står på honungsburken, kaffepaketet eller vinflaskan.
Och är det något matbranschen inte behöver är det större osäkerhet.
På internet och sociala medier har myter och rykten om mat och hälsa fritt spelrum. En del handlar om missförstånd och förvirrade idéer, annat är ren desinformation. I bland är målet att få oss att köpa onödiga produkter, i vissa fall är det uttryck för något slags identitetsbygge. I bland verkar syftet mest vara att skrämmas.
Som konsument är det inte alltid lätt att genomskåda bluffarna, och vissa typer av matfusk är omöjliga att kontrollera själv hur kritiskt tänkande man än är. Därför måste vi kunna lita på att det som säljs i butikerna innehåller det förpackningarna lovar.
Läs mer:
Goda recept med säsongens första honung
