Priset för bortamatcher är en tilltagande huvudvärk för elitidrottens företrädare i norra Sverige. Reseutgifterna slukar en allt större del av budgetarna och har sedan pandemin blivit en geografisk ödesfråga, enligt klubbledningarna.
– Vi närmar oss punkten där vi måste fråga oss om vi kan bära kostnaderna, säger Anna Jonsson.
Som klubbdirektör för Luleå Basket, ett lag med nio guldbucklor på troféhyllan, ingår hon i samarbetet ”Elit i norr”. Norrbottniska klubbar vill sätta ljuset på hur förutsättningarna för idrott på högsta nivå varierar över landet.
– Vi kan inte bara sitta här och knyta näven i fickan på norrbottniskt vis. Det här är ett strukturellt problem som leder till att inte hela Sverige kan leva, säger hon.
Anna Jonsson säger att Luleå Baskets reseplanering handlar om att jaga kronor och ören, snarare än om att boka utifrån spelarnas behov inför och efter matcher. Elitlagen i Norrbottens län inom ishockey, basket, fotboll och handboll reste sammanlagt för 21 miljoner kronor i fjol, enligt klubbarna.
– Hotell har blivit dyrare efter pandemin, maten och flygresorna kostar mer. Förut använde vi resebyråer men det har vi inte råd med längre. Vi lägger så otroligt mycket tid på att försöka hitta de absolut billigaste alternativen. Det finns inte indexuppräkningar i de stöd som betalas ut, säger hon.
Spelarna hamnar i kläm på flera sätt.
– Vi måste boka de sämsta restiderna. För spelarna innebär det ofta förlorad arbetsinkomst. Vi har ett heltidsproffs, alla andra jobbar eller pluggar.
Pengarna vill hon i stället kunna använda till spelarlöner och sportslig utveckling.
Hur skulle ett utjämningssystem kunna se ut?
– Varje klubb bokar så billigt som möjligt. När året är slut slår man ihop allt och delar på kostnaden. Jag tror inte att det skulle vara så krångligt. Det enda vi vill är att tävla på lika villkor. Inom damidrotten finns det inte mycket pengar, säger Anna Jonsson.
Det är framför allt damlagen som drabbas av kostnadsutvecklingen.
– För vårt herrlag har vi också höga kostnader men där har vi också väldigt höga intäkter. Det blir hanterbart i SHL-laget, men i SDHL-laget är det en jättestor utmaning, säger Stefan Enbom, klubbdirektör för Luleå Hockey.
Ishockeyklubben gör inte skillnad mellan lagen i resebokningarna.
– Vi har målsättningen att det, i allt som vi kan påverka, ska vara lika villkor. Vi äter, bor och flyger på exakt samma sätt med båda lagen. I damlaget går en väldigt hög andel av den totala budgeten till resor, säger Stefan Enbom.
Anna Jonsson vill väcka frågan på högsta nivå.
– Vill vi ha elitidrott och ett stort underlag med unga som utövar idrott i hela Sverige, som får idoler, utvecklas och kanske blir landslagsspelare? Där tycker jag att specialförbunden har ett ansvar, säger hon.
Piteå IF tog år 2018 det första SM-guldet i fotboll till Norrbotten. A-laget reste i fjol för ungefär 2,3 miljoner kronor, vilket är halva spelarbudgeten. Klubben har tvingats banta staben som reser med laget, enligt klubbchefen Emelie Lövgren, samt skurit ned på elitförberedande verksamhet där spelare ska fostras upp till A-lagsnivå.
– Vi ser redan stora konsekvenser för elitidrotten i norra Norrland, och vi kommer att se en fortsatt degradering. Om det ligger på klubbarna själva att fatta beslut om en omfördelning av centrala ekonomiska medel så kommer det inte att hända något. Jag tror att det behövs centrala beslut från specialförbunden, säger hon.
Emelie Lövgren frågar sig hur hennes klubb ska lyckas bygga konkurrenskraft på den växande spelarmarknaden internationellt.
– Det är inte längre bara toppspelare som når ut i Europa. Som etablerad damallsvensk spelare kan jag vara intressant för klubbar i exempelvis Schweiz eller Österrike. Att vara heltidsproffs med fina faciliteter och full ledarstab ställs mot att spela i Piteå med halvtidslön och andra jobb utanför fotbollen.
