Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Eurovision är stort i Israel. Det är inte ovanligt att israeler blir glada när jag säger att jag är från Sverige, eftersom det är Abbas hemland. Den israeliska ambassadören i Sverige, Ziv Nevo Kulman, är exempelvis ett stort fan av både Abba och Eurovision.
Den israeliska huvudstaden Tel Aviv känns på många vis som att det skulle kunna vara Eurovision om tävlingen var en stad: en festlig bubbla fylld av kreativa, färgglada människor som älskar musik, dans och att förtränga verkligheten utanför. Självklart är många i Tel Aviv glada över att Israel inte slängs ut från musiktävlingen. Och många utanför Tel Aviv också.
Men för den israeliska regeringen hade det kunnat kvitta.
Den mest högerextrema regeringskoalitionen i Israels historia har kommit till makten genom att spela på människors rädslor. När något utifrån går till attack mot Israel, sluter israeler samman. Det vet den här koalitionen och den missar inte en chans att utnyttja det.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har under de senaste månaderna höjt tonläget mot Europa. Han slänger ofta ur sig beskheter som i förbifarten; att han har privata samtal med europeiska ledare som säger att de önskar att de kunde stå upp för honom även öppet, att Israel börjar tröttna på att vara den enda garanten mot muslimsk terror för européernas skull, och så vidare.
Om Israel hade slängts ut ur Eurovision hade Netanyahu fått vatten på sin kvarn. Han hade använt det som bränsle för att elda under sitt argument: ”Vi har bara varandra. Utan mig är ni ingenting. Men jag ska ta hand om er, trots allt.”
Till viss del handlar det om desperation. Han håller på att tappa greppet om sitt land, ett splittrat land, som fortfarande inte har läkt efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Som inte får svar på sina frågor om hur det kunde ske, i Israel, staten som skulle vara garanten för judiskt liv och säkerhet.
Även om Israel nu får vara med i Eurovision så är sanningen att landet har blivit ett rött skynke i mångas ögon. Liksom israeler och även judar generellt, vilket är orimligt.
– Det här beslutet visar solidaritet, kamratskap och samarbete, samt förstärker andan av samhörighet mellan länder genom kultur och musik, säger Israel president Isaac Herzog i ett uttalande.
Man hade ju kunnat önska att det var sant.
Samma kväll som beskedet om Eurovision kom bombade Israel södra Libanon igen, ett av de största angreppen sedan vapenvilan för nästan precis ett år sedan.
