Grejen med mig är att jag är väldigt bra på att sluta med saker.
Ett tag var jag väldigt bra på att tandtråda till exempel. En annan period var jag väldigt noga med att smörja ansiktet enligt en särskild rutin, det orkade jag väl hålla på med i högst två veckor. Men en gång lyckades jag faktiskt med konststycket att inleda ett hälsosamt liv och bibehålla det i nästan ett år.
Jag tränade minst tre gånger i veckan. Jag åt bara godis på lördagar. Jag var återhållsam med vin på vardagar och jag gick och lade mig i tid.
Det gick så långt att jag nära på började hojta ”fredagsfys före fredagsmys!” innan jag tog helg, men tack och lov återgick jag till mitt vanliga liv innan det hann ske.
Hur som helst har jag sedan jag slutade vara duktig försökt börja igen med jämna mellanrum. Jag har trots allt aldrig, varken förr eller senare, varit i så god form som då. Det är något väldigt lockande med den där självbelåtna känslan som enbart ett sunt leverne kan ge. Och eftersom jag inte är det minsta unik har jag förstås som mest hopp om att lyckas igen så här års. Jag vill föra till protokollet att jag har varit likadan sedan långt innan begreppet ”tjejnyår” fick komma med på Språkrådets nyordslista 2024. Hösten är den perfekta nystartstiden: kanske mest för att det finns hopp om liv då, vilket vi alla vet inte är fallet i januari.
Den första söndagen i september deklarerade jag inför min man att mitt nya liv skulle inledas dagen därpå.
– Jaha, igen? sa han inte, för han är ganska väluppfostrad.
Däremot sa han ”hur menar du då?” för han ville väl veta hur denna måndag skulle skilja sig från de senaste tre.
Planen var enkel. Jag skulle äta nyttig mat, träna minst tre gånger per vecka varav den första redan måndag lunch, lägga mig tidigt och inte förlusta mig det minsta (före helgen. Det finns gränser för min sundhet).
Här hade min man kunnat inskjuta att jag måndagen innan hade samma plan, men frågade honom klockan 17.05 om vi inte var värda ett glas rött och lite snacks ändå.
– Bra idé! sa han bara.
Sedan gick vi upp och åt godis framför en tv-serie. Som ett avslut på det gamla livet.
Jag hade en perfekt plan för hur dagen och veckan skulle hanteras och jag riktigt kände hur det nya livet spritte i mig
Jag lyckades somna före midnatt den kvällen och vaknade relativt pigg klockan 07 nästa morgon. Planen var att gå upp då. Det gjorde jag inte, men man får ge mig att jag väckte min nioåring innan jag snoozade i en halvtimme. Vilket är mindre än vad jag vanligtvis snoozar! Klapp på axeln.
Träningskläderna var redan packade inför tabata-passet jag hade bokat in på lunchrasten och jag cyklade till jobbet i ovanligt god tid, vilket gjorde att jag hann hämta kaffe och ta med mig till morgonmötet.
På mötet var jag samlad och strukturerad, jag hade en perfekt plan för hur dagen och veckan skulle hanteras och jag riktigt kände hur det nya livet spritte i mig.
Sedan hände något. Som det alltid gör i mitt bevakningsområde.
Det ska erkännas att jag inte var helt ledsen över att behöva ställa in den där tabatan, jag hatar verkligen tabata, däremot hade jag i mitt nya liv inte tänkt äta en gammal automatsallad framför skrivbordet.
Jag satt vaken och stirrade på hjärndöda tv-program medan jag spelade ”Candy crush” till midnatt
När jag var klar med det jag behövde få gjort borde jag ha tagit en promenad och fått lite frisk luft, alternativt tagit tag i något av allt det andra jag hade fått prioritera ner på förmiddagen.
Det gjorde jag inte. I stället gick jag till redaktionens godisautomat och köpte en läsk.
När arbetsdagen var slut var jag också det. Jag åkte hem, åt mikromat till middag, satte mig i en fåtölj och blev sittande tills det var dags att borsta tänderna på min yngsta.
När jag nattade henne kände jag mig så trött att jag hade kunnat gå och lägga mig själv. Gjorde jag det?
Nej. Jag satt vaken och stirrade på hjärndöda tv-program medan jag spelade ”Candy crush” till midnatt. Sedan låg jag och tänkte på hur tråkigt livet vore helt utan godis och vin tills jag somnade, alldeles för sent.
Nu är det tisdag, jag hann inte äta frukost i morse för jag vaknade försent och jag är sugen på att lägga ner det här nya livet.
Kanske att jag börjar igen nästa måndag.
