Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Hajgalen psykopat med humor får ”Dangerous animals” att flyta

juni 11, 2025

Flera spelare utan klubb – här är status för EM-veteranerna

juni 11, 2025

Nattligt utegångsförbud i centrala Los Angeles

juni 11, 2025

Följ partiledardebatten i riksdagen

juni 11, 2025

Flanören: Jag önskar att jag hade lagt alla de timmarna på något annat

juni 11, 2025
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Stockholm
14°C
Lätt regn
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » En bjussig begravningsceremoni för utmattningssyndromet
Kultur

En bjussig begravningsceremoni för utmattningssyndromet

NyhetsrumBy Nyhetsrumapril 16, 2025
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Teater

”Funeral of lady sapiens”

Av och regi: Helle Rossing. Översättning: Hanna Nygård.

Medverkande: Ester Claesson, Lolo Elwin, Harry Friedländer, Kristina Issa, Jeff Lindström. Scenografi och kostymdesign: Siri Areyuna Wilhelmsson och Toni Tora Botwid. Musik och ljuddesign: Kristina Issa. Scen: Uppsala stadsteater. Längd: 2 tim 30 min inkl paus.

Tajmningen kunde inte vara bättre. Samtidigt som utmattningssyndrom försvinner som diagnos, iscensätter dramatikern och regissören Helle Rossing en begravningsritual på Uppsala stadsteater. Själva kistan är reserverad åt en namnlös hon, som har trampat i en kvinnofälla och snubblat rakt in i väggen. Nu är hennes tid utmätt. Eller?

Huvudrollen i ”Funeral of lady sapiens” görs av tre skådespelare, som framför kvinnans monolog i kör men också turas om att ta ordet och tjafsa sinsemellan. Så påminner denna hon mindre om en konventionell rollfigur och mer om ett exemplar av en art. Han, som lyser med sin fysiska frånvaro, symboliserar däremot helt andra krafter. Frågan är bara om hon ska våga dumpa sin kille.

Det är i alla fall ett sätt att beskriva ”Funeral of lady sapiens”. Men – som skådespelarna förklarar med satirisk myndighet – här finns ingen Hollywooddramaturgi eller någon dialogisk uppgörelse à la Norén.

Bingobrickan med samtidsmarkörer är däremot fullklottrad när föreställningen är slut. För här blir det mycket av allt. Scenografin lider av samlarproblematik, medan skådespelarna får hantera otympliga ordmassiv, samtidigt som en man i grismask agerar predikant. Och i hans version lyder det första budordet: Du skall inga andra gudar hava jämte dig själv.

”Funeral of lady sapiens” undersöker den hårfina gränsen mellan autoerotik och självskadebeteende med ett desperat uppskruvat men ändå inbjudande tonfall. Publiken erbjuds till exempel att delta i karaoke.

Helle Rossing regisserade i fjol ”Like lovers do (Medusas memoarer)” på Kulturhuset Stadsteatern, av dramatikern Sivan Ben Yishai, som också var en konfrontativ gestaltning av kvinnooffer. Spelmässigt och visuellt påminner det dessutom om maximalismen i ”Och helvetet är bara en bastu” på Turteatern i Stockholm, även om uppsättningen i Uppsala bygger mer på förvriden igenkänningshumor än på verklighetsbaserat Josef Fritzl-mörker.


Uppenbarligen är hon en toxisk jasägare, vilket inte minst framgår i Ester Claessons roliga monolog där hon utropar ett dödsföraktande peppigt ”så klart!” till alla krav och måsten

I ”Funeral of lady sapiens” funderar gestalten på scenen över om hon har odiagnostiserad adhd eller om hennes existentiella stresspåslag beror på att hyperindividualistiska ideal sprids genom sociala medier. Bingo! Uppenbarligen är hon en toxisk jasägare, vilket inte minst framgår i Ester Claessons roliga monolog där hon utropar ett dödsföraktande peppigt ”så klart!” till alla krav och måsten.

Vi lär fortsätta att diagnostisera oss själva. ”Funeral of lady sapiens” förvandlar projektet till en aningen utdragen teaterfest, men dansar ändå på graven med den äran.

Läs fler scenrecensioner och fler texter av Jacob Lundström.

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Hajgalen psykopat med humor får ”Dangerous animals” att flyta

Kultur juni 11, 2025

Flanören: Jag önskar att jag hade lagt alla de timmarna på något annat

Kultur juni 11, 2025

Så gav Iron Maiden litteraturen nya vingar

Kultur juni 11, 2025

John Nilsson saknar tålamod att beskriva hur det doftar på Klunkerkranich

Kultur juni 10, 2025

Martin Gelin: Det som sker i Kalifornien är på sätt och vis ett lokalt inbördeskrig

Kultur juni 10, 2025

Kiki Smith väver samman människa och natur

Kultur juni 10, 2025

Mattias Dahlström: Sly Stone kämpade hårdast för en fri och färgblind musikvärld

Kultur juni 10, 2025

Åsa Beckman: Lykke, Ritorno på lördag vore perfekt

Kultur juni 10, 2025

Här är artisterna i årets ”Allsång på Skansen”

Kultur juni 10, 2025

Redaktörens Val

Flera spelare utan klubb – här är status för EM-veteranerna

juni 11, 2025

Nattligt utegångsförbud i centrala Los Angeles

juni 11, 2025

Följ partiledardebatten i riksdagen

juni 11, 2025

Flanören: Jag önskar att jag hade lagt alla de timmarna på något annat

juni 11, 2025

Rapport: Svårare att avgöra om dödsoffer är civila eller stridande

juni 11, 2025

Senaste Nytt

Så gav Iron Maiden litteraturen nya vingar

juni 11, 2025

Samma cykel och jeans varje år sedan 1966 – Stig är Vätternrundans verklige veteran

juni 11, 2025

Anna-Lena Laurén: När jag påpekade att även Hitler var snäll mot sin hund blev min väninna ytterst förargad

juni 11, 2025
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2025 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?