Trump kallar honom en galen vänsterradikal, en bråkstake och en agitator som ”borde AVSÄTTAS!” Men domaren det handlar om, 62-årige James Boasberg, står på sig.
Kampen mellan världens mäktigaste man och en enkel federal distriktsdomare kan tyckas ojämn. Men hur den slutar kan bli avgörande för om USA i fortsättningen kan kallas en rättsstat, eller om landet närmar sig ett läge där presidentens makt är absolut.
I ett läge där den politiska oppositionen är försvagad och splittrad – ständigt grälande om vilken sorts motstånd som egentligen är bäst – då beskrivs domstolarna ofta som den sista försvarslinjen mot Donald Trumps auktoritära tendenser.
Domare i hela landet kan nämligen i vissa fall stoppa presidentordrar som de anser strida mot lagar eller mot konstitutionen.
Så har skett i flera fall. Exempelvis när det gäller Trumps order att personer födda i USA inte längre automatiskt ska bli medborgare, en rätt som slogs fast 1868. Eller flera av de åtgärder som Elon Musk har beordrat, till exempel stängningen av biståndsorganet USAID.
I de här fallen har Trumps åtgärder tillfälligt pausats, och till slut väntas ärendena hamna i Högsta domstolen för avgörande.
Men det alla talar om just nu är ett annat enskilt ärende, nämligen fallet med utvisningen av 238 venezuelanska män – påstådda medlemmar i det kriminella gänget Tren de Aragua – till ett ökänt fängelse i El Salvador.
Åtminstone två av de tre flygplanen med fångarna var av allt att döma redan i luften när domaren James Boasberg beslutade att de skulle stoppas och vända om.
Några timmar tidigare hade Trump skrivit på en order om utvisningarna. Han hänvisade där till en lag från 1798 kallad Alien Enemies Act, som stadgar att presidenten i krigstid eller under en invasion kan utvisa medborgare i fientliga länder från USA.
Enligt Trump pågår ”en invasion” av utländska kriminella i USA. Men Boasbergs motivering för att stoppa utvisningarna var just att han tvivlar på att den gamla lagen gäller i detta fall. Han saknade också bevis för att de utvisade verkligen var gängmedlemmar, eftersom ingen som helst juridisk prövning hade gjorts.
Boasberg krävde att planen skulle vända om, och begärde förklaringar av den federala regeringen. Men inget hände, utom att ett flöde av inlagor inkom från Trumps justitiedepartement.
Kärnfrågan är: bröt Trump och hans underlydande medvetet mot domstolens beslut?
Svaret kan delvis handla om juridiska spetsfundigheter, som exakt var flygplanen befann sig klockan 19.26 då domarens beslut blev offentligt. Eller när exakt fångarna övergick från att vara i USA:s förvar till att bli El Salvadors ansvar.
Men det är inte svårt att argumentera för att Trumps utmaning mot rättssystemet var högst medveten. Det är åtminstone så hans mest framträdande anhängare tolkar det – med illa dold skadeglädje mot presidentens kritiker.
När Tom Homan, Trumps ”gränschef”, ombads kommentera fallet sa han bara:
– Vi stoppar inget. Jag bryr mig inte om vad domarna tycker. Jag bryr mig inte om vad vänstern tycker.
Andra skojar bort hela saken.
När nyheten om Boasbergs beslut kom ut skrev El Salvadors auktoritäre president Nayib Bukele på X: Oopsie, too late – ”hoppsan, för sent”. Ett inlägg som delades av Trumps presschef Steven Cheung. Utrikesminister Marco Rubio sände samtidigt sitt varma tack till Bukele.
Det argument som Trump och andra i hans närhet för fram är att presidenten är folkvald och därför ska han få bestämma, punkt.
Men USA:s konstitution är i själva verket skriven just för att begränsa presidentens verkställande makt – som är likställd med den lagstiftande och den dömande makten, kongressens och domstolarnas.
Nu kräver Trump alltså att domaren Boasberg ska avsättas. Federala domare sitter på livstid, men i teorin är det möjligt att sparka honom efter en process liknande den när en president ställs inför riksrätt, med kongressens båda kammare som åklagare och domare.
En republikan i representanthuset har redan väckt frågan. Men inget tyder på att det blir någon avsättning. Och tisdags uttalade sig John Roberts, Högsta domstolens konservative chefsdomare, i fallet.
”Avsättning är inte en lämplig respons på oenighet gällande ett domstolsbeslut. Det normala överklagandeförfarandet finns för detta syfte”, skrev han.
De knastertorra formuleringarna kunde inte dölja att han var mycket kritisk mot Trump.
Ändå var det just Roberts som låg bakom ett uppmärksammat domslut i fjol, som i praktiken ger amerikanska presidenter åtalsimmunitet för allt de gör ”i tjänsten”.
Detta – anser många av presidentens kritiker – förde in USA på ett sluttande plan som kan sluta med att landet inte längre kan anses som en demokrati.
Men för Trump är detta prejudikat en försäkring, som han säkert hoppas ska avgöra hur landets högsta domare så småningom ser på fallet med de 238 venezuelanerna.
Läs mer:
Trumps flodvåg av order – de här har blockerats
Trumps gränschef: Bryr mig inte om vad domarna tycker
