Teater
”En tysk mans historia”
Av Sebastian Haffner
Dramatisering: Ole Anders Tandberg och Gerhard Hoberstorfer. Översättning: Karin Mossdal. Regi, scenografi och ljus: Ole Anders Tandberg. Mask: Carina Saxenberg. Medverkande Gerhard Hoberstorfer. Scen: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm. Längd: 1 tim 45 min.
Att den tyske journalisten och författaren Sebastian Haffners ”En tysk mans historia” är den andra uppsättningen baserad på en självbiografisk bok om mellankrigstiden som har premiär inom loppet av mindre än ett år är en händelse som liknar en tanke. I sina försök att förstå de bakomliggande orsakerna till nazismens vedervärdigheter river uppsättningarna tillsammans upp skoningslösa, parallella revor mellan våra respektive samtider.
Där Moments uppsättning av Stefan Zweigs ”Världen av igår” var ett formexperiment, en iscensatt läsning med omtag och snabbspolningar, väljer Ole Anders Tandbergs att stanna vid Haffners varje ord. En säkrare uttolkare än Gerhard Hoberstorfer är svårfunnen. Tillsammans med Tandberg har han bearbetat Haffners bok till en monolog där även Hoberstorfers egen farfar, som var nazist, inkluderas i narrativet och skapar ytterligare förbindelser till vårt här och nu. Den treeniga konstellationen Tandberg/Haffner/Hoberstorfer, där Tandberg står för regi, scenografi och ljussättning, har gett upphov till en föreställning präglad av påtaglig koncentration som förlitar sig på vår förmåga till detsamma. I ett direkt och chosefritt publiktilltal artikulerar och accentuerar Hoberstorfer Haffners ord, där det lakoniska och drastiska bidrar med en mörk ironisk humor.
Hoberstorfer gör entré i hängslen och kortbyxor. Med knotiga knän och tunna ben och fina små kroppsspråknyanser presenterar han oss för en sjuårig pojke vars fascination inför första världskriget omvandlas till chauvinism. Uppsättningens pedagogiska inramning, som är en förutsättning för den i grunden redovisande formen, präglas av detta barns bilder av kriget. Alternerande fotografier av idel skalliga män som förgäves försökte stävja skenande inflation och eskalerande våldsamheter smattrar fram på en centrerad diabildsprojektorduk. Den sist redovisade föreställer en naivt tecknad gaskammare. Pojken är nyckeln till den liberala genomsnittsprodukten till man, vars kostym Hoberstorfer med stor omsorg så småningom ikläder sig. En man som, mot all förmodan, snart finner sig redo att slåss för Tredje riket.
”En tysk mans historia” ger oss inblick i hur idéer om nationens överlägsenhet, kamratskap och en kollektiv självgodhet kan sätta våra grundläggande värderingar ur spel. Särskilt i kombination med hot om våld. När mördandet illustreras av att skor faller från taket med pistolliknande, allt mer frekventa smällar rycker publiken till en början till. Men snart nog har vi vant oss. En effektivare bild av hur avhumanisering fungerar är svår att föreställa sig.
Läs mer:
Jacob Lundström: Här är tio föreställningar att se fram emot i höst
Läs fler texter av Anna Håkansson och fler texter om aktuella föreställningar.
